Vi har en spännande artikel på dagens Liv&Lust i Helg. Den handlar om dejtingsajter som blir allt finmaskigare. Tydligen finns det ett behov av att kunna skräddarsy en tilltänkt partner. Golfare söker golfare, högutbildade söker högutbildade, veganer söker veganer etc.
Om det hade funnits sådana dejtingsajter för 30 år sedan är jag rätt säker på att min fru och jag inte funnit varandra. Vi skulle ha varit en missmatch, olika som vi är. Jag tror att samma sak gäller i äktenskapet som när en tränare bygger ett lag eller en VD formerar en ledningsgrupp. Det är olikheterna som bildar en stark enhet.
Jag har egen erfarenhet av att vara för lik en arbetskamrat. Jag hade ofta konflikter med en chefskollega. Vi åkte på ledarskapskurs och fick våra personligheter analyserade med hjälp av diverse tester. Det visade sig att vi helt enkelt var av samma skrot och korn. Vi var starka tävlingsmänniskor båda två. Och sådana har svårt att samarbeta. Sedan vi konstaterat det hade vi större förståelse för varandra och konflikterna minskade.
I den dataålder vi lever i (usch vad det lät 1980-tal!), bygger mer och mer på personalisering . Du får erbjudanden från Ica beroende på vad du handlat och registrerat på ditt Ica-kort. Du får individuellt anpassad reklam på Facebook. Eller kanske inte? Enligt Facebook är jag intresserad av nylonstrumpor och franska hus.
Tja, det kanske bor en fransk transvestit i mig.
Även vi i mediebranschen ser nya möjligheter att prickskjuta med personaliserade reklamerbjudanden och på det sättet bara nå de intresserade istället för att som i dag lägga ut bombmattor som når alla.  Vi skulle kunna erbjuda våra annonsörer annonsplats på nätet utifrån vad läsarna har klickat på, eller uppgett att de är intresserade av.
Det sistnämnda är lite vanskligt. Vet vi verkligen i förväg vad som intresserar oss? Möjligen har jag berättat om detta tidigare: När Financial Times mätte läsningen av tidningen en enskild dag handlade den mest lästa artikeln om att Madonna skulle ut på turné. Jag tror inte att finansvalparna hade angett det i förväg om de fått frågan.
Även de som vill ha en tidning eller sajt utifrån sina intressen är rädda för att gå miste om saker som de inte visste att de var intresserade av. Gärna mer av det som jag vet är intressant, men ta inte bort det andra. Det har varit tidningens framgångsrecept i 150 år. Målet är att överraska varje dag. Precis som jag efter 30 år fortfarande upptäcker nya spännande sidor hos min fru.

Lyssnar på Göran Greider och Marita Ulvskog i P1. Båda skyller Juholts avgång på medierna. Jag blir alltid lika störd när det är budbäraren som ska skjutas. Det är en inställning som förpassar oss alla till lealösa, omyndigförklarade, varelser utan förmåga att tänka självständigt.

Under ett år har Juholt bytt åsikt i ett flertal frågor, varit otydlig och i något fall farit med osanning. Till det kommer Libyenaffären, hans sambos brottsliga förflutna, lägenhetsaffären och slarv med kvitton. Det är självklart att medierna ska rapportera om detta när det gäller en person som gör anspråk på statsministerposten.

Vi har också en socialdemokrati som famlar efter en identitet, internt krypskytte och extremt låga förtroendesiffror. Även detta måste naturligtvis medierna beskriva. Sedan är det upp till väljarna att dra slutsatser.

I går hade jag en självgod dag. Det gav mig både tillfredsställelse och dåligt samvete. Tillfredsställelse eftersom det alltid är roligt när kolleger vill veta varför vi är relativt lyckosamma på HD/NST. Dåligt samvete för att självgodhet är en av drivkrafterna bakom intolerans.
Vi tar det från början. Jag inledde gårdagen med att lyssna på pensionerade översten Bo Pellnäs på Marknadsföreningens frukostmöte på Dunkers. Han pratade om tolerans. Det är svårt att tänka sig någon bättre skickad än honom med tanke på hans uppdrag som FN-observatör i Afghanistan, chef för observatörsstyrkan på Balkan och chef för gränsövervakningen Serbien-Montenegro på 1990-talet.
Han har sett vad intoleransen leder till i sina mest extrema former: folkmord och etnisk rensning. Han sammanfattade sin 40-åriga officerskarriär med att han numera är i det närmaste pacifist.
Pellnäs angav fyra orsaker till intolerans: rädsla, hat, självgodhet och berövad mänsklighet. Fienden är ingen människa, mera ett väsen eller ett djur. Och sådana kan man ju slå ihjäl.
Fanatisk nationalism är självgodhetens ytterlighet. Men fanatismen finns även i vår vardag. Fotbollshuliganer som slåss, religiös fanatism och extremister på höger- och vänsterkanten. Lokal chauvinism och konkurrens mellan till exempel Malmö och Helsingborg är lindrigare symptom på denna självgodhet.
Jag fick tillfälle att utveckla min egen självgodhet lite senare i går förmiddag när dagens avsnitt av ”Publicerat” (P1 15.35) spelades in på Sveriges Radio i Malmö. Det handlar om tidningarnas förvandling till mediehus med flera kanaler. För HD:s del senast accentuerat med starten av tv-kanalen 24 HD i oktober i fjol. Jag var nöjd, kanske på gränsen till självgod, med hur bra det har gått.
Efter lunch växte tuppkammen ytterligare när branschtidningen Dagens Media kom på besök, nyfikna på varför HD/NST är så framgångsrikt. I en branschjämförelse är vi bäst i klassen när det gäller upplage- och räckviddsutveckling. Och vi har en fortsatt stark tillväxt på hd.se.
Efter en sådan dag fungerade minnet från morgonens möte med Bo Pellnäs som en slav på vagnen. Låt inte självgodheten ta överhand. Bekämpa fanatismen. Du gör det bäst med humor, menade Pellnäs. Gör fanatikerna löjliga. De saknar både humor och självironi.
Eller varför inte stödja Teskedsorden som arbetar för tolerans och mot fanatism. Teskeden är en symbol för de mångas handling. Vill man släcka en eld tar man hinkar. Har man inga hinkar tar man glas. Och utan glas kan man ta teskedar. Är de bara tillräckligt många går det att släcka elden. Gå in på teskedsorden.se och läs mer.

När jag gick i åttan för många år sedan skulle vi ha friluftsdag med olika aktiviteter. De två tuffaste grabbarna i klassen, som också var skolans bästa idrottskillar, hade anmält sig till ridningen.
– Har ni ridit någon gång då? undrade gymnastikläraren.
– Ja, men inte på hästar, hö hö!
Jag glömmer aldrig uppläxningen de fick. Läraren gav dem en verbal omgång som hette duga. De skulle minsann lära sig att respektera tjejer. Det var inget att skämta om, etc, etc.
Vår gympalärare var nyutexaminerad, ung, 24 år, elitidrottare i flera olika sporter. En man som vi grabbar såg upp till. Något av en idol faktiskt.
Det blev knäpptyst bland oss killar i omklädningsrummet när han satte denna tydliga gräns. Vi som skrattat med skämdes.
Jag har funderat på det även efteråt. Gympaläraren var en vuxen som faktiskt vågade vara vuxen. Han använde sin auktoritet i fostrande syfte.
Jag kom osökt att tänka på honom efter avslöjandet hur det gått till i Engelholms FBC, där tränaren för P-14 i stället suddat ut gränserna med sina sexistiska, kvinnoförnedrande, taktiska instruktioner (se artikel på Ängelholmssidorna).
Korkat är väl bara förnamnet. Och inte så oskyldigt som det kan verka. För någonstans börjar det, det som i sin yttersta konsekvens leder till misshandel och mord. Respektlösa attityder får aldrig accepteras eller ses som en normalitet. Det gäller sexismen på idrottsplanen såväl som skällsorden ”hora” och ”fitta” i skolan.
Varje år mördas 15-20 kvinnor, nästan uteslutande av män. 2010 anmäldes 27 200 fall av kvinnomisshandel. Så det finns mycket att göra, inte minst inom idrotten som alltid framhäver sin fostrande roll.
Det är en gång för alla dags att göra upp med de primitiva machoattityderna. Även många killar mår dåligt av dem, men faller för grupptrycket. Läste en gång om en elithockeyspelare som gömde sig på toaletten i omklädningsrummet för att slippa delta när de andra i laget peppade sig före matcherna med att unisont skrika ”kuken”.
Tänk om alla HIF- och Röglespelare, som är förebilder för så många unga killar, kunde ta avstånd mot våldet mot kvinnor. Men inte ett knyst hördes därifrån ens när Alexander Gerndt dömdes för misshandel.
Minns också de tre landslagsspelarna i hockey som misstänktes för våldtäkt i samband med en landslagssamling för några år sedan. De friades, men deras kvinnosyn var knappast föredömlig. Risken är stor att man får en sned självbild och fel attityd när man hela tiden fostras i en machomiljö. Då behövs ledare som min gamla gymnastiklärare.

I förra veckan konstaterade jag att den mest klickade sportartikeln på hd.se 2011 kom först på 16:e plats på 100 i topp-listan. Bland de hundra mest klickade artiklarna fanns bara tolv som handlade om sport.
Ett annat tecken på att vi kanske överskattar sportens betydelse fick vi strax före jul när vi skickade ut en enkät till vår läsarpanel. 600 personer svarade.
Enligt undersökningen har både börsen och serierna bättre läsning än artiklarna om våra elitlag Helsingborgs IF och Rögle.
23 procent svarade att de läser allt eller nästan allt om HIF, 36 procent män och tolv procent kvinnor.
Andelen som inte läser något eller nästan inget alls var 57 procent, fördelade på 43 procent för männen och 69 procent för kvinnorna.
Läsningen om Rögle var lägre. Bara 18 procent läser allt eller nästan allt., 27 procent för män och åtta procent för kvinnor.
58 procent läser inget eller nästan inget om Rögle. 38 procent av männen och 77 procent av kvinnorna är ointresserade.
Läsningen om Rögle är dock jämnare fördelad över hela NV-Skåne än HIF-läsningen, som är mer koncentrerad till Helsingborg.
Resultatsidorna på sporten har nästan enbart manliga läsare och då företrädesvis de som är äldre.
När det gäller nätet uppger 65 procent att de aldrig eller nästan aldrig följer sporten på hd.se, 50 procent av männen och 79 procent av kvinnorna.
Som jämförelse kan vi ta seriesidan i tidningen som alltid läses av 36 procent. Ytterligare 36 procent läser den ibland. Mest populär serie är Hälge som 47 procent ger betyget 4 eller 5.
Börsen intresserar 43 procent av våra läsare. Men det verkar vara en manlig domän. 58 procent av männen har ett börsintresse mot 28 procent för kvinnorna. Skillnaden är också stor när vi jämför åldersgrupper. I gruppen över 55 år är börsintresset mer än dubbelt så stort som i gruppen under 35. Och den lokala tidningen är fortfarande den främsta källan för att läsa om börsen och ta till sig kursinformation.
Undersökningen visar på kvantiteten av läsandet, men den säger inget om kvaliteten. Min bestämda uppfattning är att en stor del av sportläsarna är mycket intensivt intresserade av sport. För dem är våra sportsidor huvudorsaken till att de läser HD/NST eller hd.se.
All information som vi regelbundet får från vår läsarpanel hjälper oss att anpassa tidningen och webben efter läsarnas önskemål. Vill du vara med och påverka? Gå in på hd.se/lasarpanelen och anmäl dig.