Är begravningsnotiser förlegade?
Är begravningsnotiser otidsenliga? Helsingborgs Dagblad är en av få stora tidningar som fortfarande publicerar små referat från jordfästningar. De har krympt i omfång genom åren. Bland annat saknas numera uppgifter om titeln på den avlidne och vilka som skickat blommor. Förmodligen ett utslag av jämlikhetssträvanden. Inför döden är vi alla lika och notiserna ska vara det yttersta tecknet på det.
Jag har varit med om att ta bort begravningsnotiser på en tidning där jag arbetade tidigare. Det föranledde den värsta proteststormen som jag varit med om under min journalistkarriär. Församlingar och pensionärsföreningar skickade in namnlistor med krav om att notiserna skulle komma tillbaka.
Jag fick telefonsamtal med argument som ”ni har tagit bort det enda roliga jag hade kvar” och ”nu får ju inte mina barn läsa om min begravning”.
Själv är jag kluven. Jag tycker att begravningsnotiserna har spelat ut sin roll, men jag vet att många klipper ur dem och sparar dem för kommande generationer. De är också exempel på det mest lokala vi har. Men om jag får välja önskar jag att fler vill vara med när de fyller år. Och jag vill hellre ha en nyhetsnotis när en person avlidit än när han eller hon begravts.
Det mest fantastiska referat jag läst från en begravning kan jag tacka en vänlig läsare för som kom in med ett exemplar av Helsingborgs-Posten från 1916. Hela första sidan i fullformat och två spalter på insidan upptas av referatet från konsul Nils Perssons begravning. Det är lika mycket en hyllning av den ”hänsofvne” som ett referat.
Överingressen inleds med ”Helsingborg i flaggskrud ger sin store son en sorgehonnör”. Sedan fortsätter texten: ”Lika strålande vacker som den dag var, då konsul N. Persson stilla och lugnt slumrade in i den eviga sömnen, lika praktfull har den majdag varit, då kistan som rymmer hans jordiska kvarlefvor, bäddades i en graf af vårens härligaste blommor. På half stång har de blågula dukarna i dag fladdrat för vinden, belysta av en gifmild sols rikedom af strålar. Ingen flaggstång torde i dag ha varit utan sin fana, ett tecken på att en hel stad djupt och uppriktigt sörjer sin störste son”.
Sedan refereras talen ordagrant. De tusen kransarna beskrivs i detalj med bandens färger och alla avskedstexter. En journalistisk bragd som lever upp till betydelsen av ordet reporter, ”bära tillbaka”, från latinets reporto,
När vi funderar på en försiktig förnyelse av våra familjesidor kommer vi att ta läsarpanelen till hjälp. Förändringar måste ske i samklang med läsarnas förväntningar.
