Fotboll och dumhet går hand i hand
Vad är det som får vuxna män att fullständigt tappa omdömet så fort en fotboll är inblandad? Och då tänker jag inte bara på dårarna som slåss och slänger bengaler.
För undvikande av missförstånd; jag älskar fotboll. EM är lilla julafton för mig. Jag har sett varenda match. Stora julafton är förstås VM.
Och på fotbollsplanen har detta EM varit fantastiskt. Jag tror aldrig jag sett så bra matcher i ett gruppspel tidigare.
Men jag blir beklämd när Expressen avslöjar barnsligheterna på träningarna. Avslöjar förresten, allt skedde på en öppen träning inför publik. Reservmålvakten John Wiland drog ner byxorna och ställde sig på alla fyra för att lagkamraterna skulle få skjuta prick på hans nakna rumpa. Detta som ”straff” för att han förlorat en lek under träningen.
Oskyldigt? Skoj?
Jag tycker inte det. Dessa välbetalda män representerar Sverige och är förebilder för alla barn och ungdomar som spelar fotboll. Nu har de förlorat all min respekt. Om landslagsspelarna håller på med den här typen av dumheter legitimerar det också pojklag att göra detsamma. Jag tror inte att flicklag ens skulle komma på tanken.
”Alla är med på det”, brukar det heta. Men jag tvivlar på att den starkaste i gruppen, Zlatan, skulle göra en ”bend over” och dra ner brallorna. Precis som i skolan drabbar grupptycket alltid de svagare. Fotbollförbundets patetiska bortförklaringar gjorde inte saken bättre.
Omdömet verkar också ha klickat i HIF. Men som journalist ska jag inte klaga. Den föreningen har varit en guldgruva för rubrikmakare i många år.
Tränaren Conny Karlsson sade alltså upp sig sedan hans närmaste man P-O Ljung fått sparken utan att Conny visste något i förväg. Sedan tillsatte klubbledningen en ny andretränare utan att Conny fick veta det heller.
Suck, lär de sig aldrig något?
Jag jämför med min egen situation. Om styrelsen sparkade min närmaste, redaktionschefen, bakom ryggen på mig och sedan anställde en ny redaktionschef utan att jag fick veta något. Fullständigt otänkbart på HD och förmodligen på alla andra företag. Men i HIF går det.
De enda som går rakryggade ur den här affären är Conny Karlsson och P-O Ljung.
Med den standard och logik som fotbollslandslaget satt borde förlorarna i HIF-ledningen dra ner byxorna och låta Conny och P-O prickskjuta. Gärna publikt som pausunderhållning i halvtid vid nästa hemmamatch på Olympia.
Läs för övrigt Niklas Orrenius utmärkta text om landslagets ”bumgate”.


