hd.se
Om namngivningen av Zethelius del 2
Det här är min lördagskrönika i tidningen där jag utvecklar argumenten för namnpubliceringen ytterligare.
Moderaten Charlotte Zethelius stod på tisdagen åtalad för snatteri. Efter rättegången i Helsingborgs tingsrätt friades hon. Domaren trodde på hennes förklaringar om hur det gått till när hon ertappades med obetalda varor på Ica Maxi.
På Helsingborgsmoderaternas hemsida ifrågasätter ordföranden, riksdagsmannen Jonas Jacobsson Gjörtler, i ett öppet brev till mig HD:s bevakning av ärendet. Likaså twittrar kommunstyrelsens ordförande Peter Danielsson och andra moderater kritiskt om att hon “hängts ut” i HD.
Jag tror att ingen som följer HD regelbundet kan säga att vi har en nonchalant inställning till pressetiska frågor. Som utgivare är jag relativt försiktig. Mina motton är “Kom ihåg att det är människor vi skriver om” och “Allt vi gör och publiceras ska kunna försvaras offentligt”.
Så är det också i det här fallet. När vi publicerade namn och bild på Charlotte Zethelius var det ett genomtänkt beslut. Zethelius är nämligen inte vem som helst. Hon har ett förtroendeuppdrag där hon representerar alla medborgare i Helsingborg. Att vara nämndsordförande är ett av de tyngsta politiska uppdragen i kommunen. Väljarna har rätt att ställa höga krav på dem som fått deras förtroende.
Jacobsson Gjörtler skriver på hemsidan att det finns ”all anledning att resonera om det rimliga i att media hänger ut icke-dömda personer, enbart på grund av att de uppbär förtroendeuppdrag”.
Ja, men tänk tanken att vi inte skulle göra det. Att vi skulle avstå från att skriva innan dom fallit. Hur trovärdigt skulle det vara att tiga i ett halvår om att en ledande politiker i kommunen tagit time out på grund av brottsmisstanke? Våra läsare skulle undra vad vi mer avstår från att berätta.
Det är mycket ovanligt att politiker med viktiga uppdrag åtalas. Moderatledningen i Helsingborg måste ha insett allvaret då den uppenbarligen var överens med Zethelius om att hon skulle ta time out från politiken, trots att hon hävdade sin oskuld och inte var dömd.
Det var huvudanledningen till att vi namngav henne. När en nämndsordförande lämnar sina uppdrag har väljarna rätt att få veta både det och anledningen. Det hade varit orimligt att bara benämna henne “politiker i Helsingborg” eller “en nämndsordförande”. Dels skulle misstankarna då ha fallit på alla andra, dels skulle det ändå så småningom ha varit nödvändigt att namnge henne när hon uteblivit från nämndens sammanträden. Det var alltså inte det misstänkta brottet i sig utan de politiska konsekvenserna som motiverade namnpubliceringen.
