hd.se
Bra journalistik är kommersiell
Har ni uppfattningen att journalistiken kommersialiserats? Glöm det! Medieforskaren Ingela Wadbring har analyserat 17 000 artiklar ur Dagens Nyheter, Nya Wermlands-Tidningen, Norrländska Socialdemokraten och Smålandsposten, 1960-2010.
Resultatet redovisas i boken ”Journalistikens kommersialisering – mera myt än sanning?”
I boken suddas frågetecknet ut. Det finns inga vetenskapliga belägg för att journalistiken har kommersialiserats, vilket jag med mina 35 års erfarenhet som journalist instämmer i. Det är samhället som kommersialiserats, samtidigt som journalistiken professionaliserats.
Några exempel på det sistnämnda: Så sent som i slutet av 1970-talet hände det att journalister var politiskt engagerade och skrev referat från nämndsammanträden där de själva deltagit som politiker. Eller att journalister var husbondens röst i mycket större utsträckning än idag. Eller att journalister tog emot förmåner som idag skulle kallas mutor. Eller att man umgicks för intimt med dem man skulle bevaka.
För många har ordet kommersialisering en negativ klang.
Men kommersiellt kan också betyda att det är attraktivt, att det är så bra att många vill köpa. Jag menar att all bra journalistik är kommersiell, det vill säga att den går att sälja. Ju bättre grävjobb vi gör, ju fler avslöjanden vi gör och ju mer kvalificerad fördjupning vi kan erbjuda, desto villigare är läsarna att betala för det.
Den betalda morgontidningens trovärdighet är dess främsta kommersiella tillgång.
Men det fanns en baksida också av professionaliseringen på 70- och 80-talen. Journalisterna fjärmade sig för mycket från läsarna.
Till exempel var vi helt rabiata i tolkningen av textreklamreglerna på 1970- och 80-talen. Vi vågade inte skriva om butiksetableringar trots att de lockade tusentals människor. Vi vågade inte nämna företag vid namn eller tala om var arrangemang skulle hållas av rädsla för att det skulle uppfattas som reklam.
Vi är fortfarande ambivalenta i de här frågorna. Varje år recenserar vi Ikeakatalogen, men först på senare år har vi vågat nämna de andra möbelkedjorna vid namn. Vi är rädda för att skriva om produktlanseringar, möjligen med undantag för iPhone 5. När H&M öppnade i Landskrona var det kanske den viktigaste nyheten det året för delar av vår läsekrets. För mig var det självklart att vi skulle skriva.
Jag tror och hoppas att vi blivit mycket bättre på att inse på vems uppdrag vi jobbar och vem vi gör journalistiken för. Vi var absolut för introverta och narcissistiska på 1970-80-talen. En del kallar det kommersialisering. Jag kallar det anpassning till läsarbehov. Ingenting var bättre förr.
