De flesta av er har kommenterat Svenska fotbollförbundets dom att Djurgården ska spela sin första hemmamatch inför tomma läktare, inte det faktum att Djurgården inte ens släpper in skrivande journalister.

Mitt blogginlägg vände sig mot det sistnämnda. När det gäller domen kan jag bara konstatera att detta är en sanktionsmöjlighet som förbundet och Riksidrottsnämnden har. Dessa regler har Djurgården accepterat när de ställt upp med lag i seriesystemet. Förmodligen har representanter för Djurgården direkt eller indirekt också medverkat till reglernas utformning.

Djurgården har utnyttjat sin rätt att överklaga så långt det går. Men nu står beslutet fast. Då tycker jag att det hade varit mer rakryggat av ledningen att offentligt gå ut och säga att man accepterar domen istället för att på ett barnsligt sätt fortsätta trotsa den.

Istället för att återigen kraftigt ta avstånd från händelserna efter matchen mot Assyriska underblåser man stämningen bland svansen, att det är Djurgården mot resten världen.  Solidariskt borde man istället stötta fotbollförbundets arbete för att komma till rätta med problemen.

Några av er har fått för sig att jag själv skulle gå på matchen. Det är inte aktuellt. Faktum är att mitt fotbollsintresse är i dalande, dels på grund av allsvenskans dåliga kvalitet, dels på grund av den fanatism som några av er ger uttryck för. För mig är fotboll en lek där man respekterar, inte hatar,  motståndarlaget och dess supportrar.

http://blogg.kristianstadsbladet.se/chefredaktoren/

Lillebror gör som storebror. Så nu går Djurgården i Svenska fotbollförbundets fotspår och stänger ute all skrivande press från matchen Djurgården-Helsingborgs IF på måndag söndag. Motivet är att Djurgårdens dömts att spela premiärmatchen hemma inför tomma läktare efter skandalen i samband med kvalmatchen mot Assyriska i fjol.

Det är inget annat än kvalificerat skitsnack. Att jämställa arbetande journalister med publik är ju löjligt och luktar 3-åringstrots lång väg. Av en händelse som ser ut som en tanke tillåts de journalister som arbetar för kanalen med tv-rättigheterna att se matchen.  Money talks.

En av mina vänner på Facebook skrev:

”Trodde inte mina ögon, finns det ingen på Aftonbladet som är nykter? Exklusivt: Laila och Niclas heta kärlekssemester Bara på Aftonbladet: Paradiskyssen Se de heta bilderna från Lailas och Niclas bröllopsresa i Aruba, Västindien.”

Andra kommentarer:

”AB arbetar efter principen: överskatta aldrig dina läsare, de är idioter allihop.”

”Man kan inte tro att det är samma tidning som avslöjade Ove Rainers skatteplanering eller avslöjade asbestens farlighet, för att ta några journalistiska framgångar. AB gör ett kommersiellt misstag som överskattar allmänhetens intresse för detta par.”

Jag ser två skäl till att han ska namnges. Allsvensk fotboll är en stor publiksport. Hundratusentals människor följer matcherna och allt runt omkring. De kommer att stå frågande inför den allsvenska starten när en av fjolårets stora värvningar inte finns med i laguppställningen.

Det andra skälet är att det inte finns någon anonymitet att skydda. Själv lade jag ihop 1+1 redan när han greps på uppgifter som presenterades i olika medier. I dag har dessutom alla stora medieföretag gått på namngivningslinjen. Även om varje utgivare fattar självständiga beslut  skulle det vara löjligt och meningslöst att hålla fast vid en icke publiceringsprincip i det här fallet.

Idag kom svaret:

” Bäste Lars,

Tack för Ert brev med vänlig förfrågan om möjlig intervju med H.K.H. Kronprinsessan Victoria och herr Daniel Westling inför Kronprinsessans bröllop.

Kronprinsessparet har fått många förfrågningar med önskan om intervju. Kronprinsessparet önskar göra ett fåtal framträdanden före sitt bröllop. Jag måste därmed tyvärr meddela att Kronprinsessparet tackar nej till att medverka i intervju.

Med vänlig hälsning

Ulrika Näsholm

Informationsavdelningen

Kungl. Hovstaterna”

När Lars Vilks som uppföljning ritade något som han påstod var Muhammed som rondellhund avstod vi från att publicera bilden. Den motivering jag hade då är fortfarande relevant. Jag tyckte att Vilks teckning var en ganska platt provokation med hög grad av effektsökeri, där tidningen riskerade att bli en del av konstverket.  En banalitet vars värde blev extremt uppförstorat.

Jag skrev också att yttrandefriheten är en självklar rätt som ska försvaras, men att vi för den skull inte har någon skyldighet att publicera bilder som många människor upplever som kränkande. Det är demokrati att Vilks får uttrycka sig precis som han vill, men också att vi kan välja att publicera eller avstå.

Jag såg socialdemokratiska kvinnoförbundets ordförande Nalin Pekgul i morgon-TV i morse. Hon berättade hur både hon och hennes djupt troende mamma tagit illa vid sig av dessa teckningar. Den  reaktionen står inte i konflikt med att man samtidigt försvarar yttrandefriheten och fördömer fanatism i alla dess former.

På hd.se idag länkar vi till Vilks hemsida där man kan se hans omstridda teckning. Vi kommer också att publicera  en bild i morgondagens tidning. De senaste dagarnas händelser, som i och för sig fortfarande reser många frågetecken, gör det nyhetsmässigt motiverat. Vi gör det inte för att provocera utan för att våra läsare har rätt att få veta vad det är som upprör en liten klick extremister så till den milda grad att de smider mordplaner för några futtiga strecks skull.