Breakfast at Bandidos
Det är sannerligen inte var dag man dricker sitt morgonkaffe hos mc-klubben Bandidos men det gjorde jag idag. Få har väl undgått nyheten om att polisen gjorde en razzia i Bandidos lokal på Miatrop i Helsingborg under tisdagsmorgonen. Fönsterrutor krossades, möbler vräktes omkull och sammanlagt 13 personer greps på lika många ställen runt om i Skåne och Göteborgstrakten.
Min kollega Björn Lilja och jag åkte ner vid niotiden till Miatorp för att se hur det stod till men när vi kom fram hade polisen redan hunnit bort och kvar fanns bara en tejpad glasruta och en söndertrasad persienn som ett bevis på att något tumultartat hänt. Vi vände om, åkte inom ett bageri för Björn ville prompt ha någon slags mandelmassebulle som jag redan glömt namnet på. Just då ringde redaktören och berättade att två medarbetare från tidningen var på väg ner till Bandidos för ett möte med ledaren och att vi skulle hänga på.
Inom kort satt vi som två luttrade polisspanare utanför lokalen, huttrade och åt mandelmassebullar i väntan på tidningsfolket. Björn var bara allmänt andfådd som en stor Kurt Wallander bakom ratten. Han hade sovit dåligt sa han, vilket förklarade de mörka ringarna under ögonen. Det här fallet tog knäcken på honom menade han och vevade med en kraftansträngning ned den igen-immade rutan och flåsade något om en flickvän från Baltikum som inte hört av sig. Jag däremot var mer redo för uppgiften. Jag satt bredbent, försökte hålla en manhaftig profil och slängde nonchalant in tre, fyra svordomar i varje mening medan jag berättade om hur ursinnigt jag hade löptränat under morgonen och framför allt hur mycket tvål jag i framtiden ska stoppa i munnen på allt bus som kommer i min väg. Någon jäkla bulle ville jag knappt äta, jag hade ju precis lagt in en stor fet pris.
Så kom våra kollegor från tidningen och förtrollningen var bruten.
När vi klev in i lokalen hade vi ingen aning om vilka regler som gällde för oss journalister så illa kvickt drog jag fram kameran, slog på en lampa med ett strålkastarljus som inte var av denna värld och hängde på när Bandidosledaren gick runt och berättade om morgonens händelser. Jag hann inte få med många sekunder förrän jag bländade honom med lampan, allt medan Björn trippade bredvid och försökte knäppa fast en liten mikrofon på hans luvtröja. Det var inte ok. Vi visste inte att vi varken fick filma eller intervjua dem och som två strykrädda irländska settrar samlade vi ihop våra saker och återgick till att dricka kaffe och kika runt bland krossat glas, välta stolar och motorcykelhjälmar. Vi stannade en stund, sen drog vi vidare och gjorde istället ett avslöjande reportage om hur stränderna åter igen måste städas rena från nya oljeklumpar som blåst upp på land.
