Ur Larssons perspektiv

Denna afton startar serien Anna Ankas söker assistent. Medverkar gör bland andra Helsingborgaren Jimmy Neda som tillbringade ett okänt antal dagar eller veckor i Los Angeles för att kämpa om den ”åtråvärda” anställningen som Anna Ankas personliga assistent. HD hade en intervju med honom i förra veckan, något som vi webbTV-reportrar ville göra en uppföljning på. Planen var att få vara med hemma hos Neda under denna onsdagskväll när han och hans närmsta vänner tittar på det första avsnittet. Vi tyckte det var en alldeles lysande idé. Det tyckte tyvärr inte Jimmy Neda, eller snarare, han tyckte inte idén var dålig men han ville absolut inte ha oss där denna afton. Det har jag i och för sig full förståelse för. Jag hade heller inte velat blir filmad i ett sånt läge, men å andra sidan skulle jag inte för mitt liv vilja riskera att bli Bjuvankans assistent så vi chansade och ställde frågan. Vem vet, vinner han så kanske vi kan få träffa honom då för ett reportage.

Jimmy Neda står som andraperson längst bak från vänster.

Idag har vi mycket som ska göras och som ska ut på sidan.

Sportsnack spelas in i detta nu och ska ut så fort inspelningen är klar. Gäster är Winnie Gravlund, Marjan Svab och Daniel Roth.

Vi ska på tjejmässa i Landskrona. Kan bli hur bra som helst med ”idol-uppträdanden” och mycket därtill.

Tomas klipper vårt inslag om hjälpmedel för äldre som också ska ut så fort det är redigerat och klart.

Vi har ett inslag om skejtare som en av våra praktikanter har gjort. Det ska också ska petas ut på sidan illa kvickt.

Under eftermiddagen hängde jag med Tomas Nilsson för att göra ett inslag om hjälpmedel till äldre som demonstrerades i en liten lokal här i Helsingborg. Det var inga ”äldre” där för tillfället men en mycket trevlig dam som höll i en släktforskningskurs i rummet bredvid lånades in. Hon hade varit på förhandsvisningen i fredags och hade koll på grejerna och fick snällt lämna sina släktforskarelever vind för våg medan vi, tidningen och radion bland annat, satte tänderna i henne. Efteråt gjorde Tomas ståor på löpande band. Människan, Tomas alltså, hade ju kunnat pracka på vem som helst vad som helst med sina lugna och övertygande ståor. Själv fick jag lägga band på mig för att inte impulsbeställa en ihopfällbar käpp eller en talande klocka när han drog i gång sitt montersäljaresnack.

Hela inslaget kommer att klippas klart och läggas ut i morgon.

Lika sprudlande som vi var i morse när klockan slog åtta och arbetsdagen drog i gång, lika apatiska är vi nu någon timma efter lunch. Vi har haft en hel hord av tänkbara webbTv-jobb som bara blivit till ingenting under dagen. Första jobbet vi stack ut på fick  vi ganska omgående lägga ner. I ett försök att hitta något nytt har vi kontaktat häxor, vi har försökt tvinga fram påskstress och ”bråda dagar” hos en äggproducent, pratat med en fladdermustfosterpappa som tyvärr inte längre är ensam vårdnadshavare och vi har funderat på att filma barn som klappar krokodiler. Som om inte det var nog har vi också haft planer på att göra ett kvasttest alternativt besöka kliniken i stan som avlägsnar vårtor för att höra om det är ”bråda dagar” så här i Påsktider.

Det gick väl inget vidare när jag försökte sätta en ståa invid grisdammen. Vi fick nog ta om sju gånger tror jag. Jag svamlade, kollegor ringde och så fick jag ett sms från H&M mitt upp i allt ihop. De lockade med 10% på hela sitt sortimentet. Man tackar. Trodde aldrig jag skulle komma ifrån den där dammkanten.

Så har vi varit på plats och bevittnat ett 40-tal griskadaver i en damm och en djurägaren som helt ogenerat ställer sig och slår en drill tre meter från oss och miljöinspektörerna. Det var inte undra på att både Björn och jag hade svårt att få i oss lunchen när vi kom hem. Den bakade potatisen liksom växte i munnen på ett ytterst otrevligt sätt. I all hast när vi skulle hämta mina gummistövlar i morse glömde jag också att ta med mig mina skor att byta tillbaka till inne på redaktionen. Lilja har av förbarmat sig över mig och lånat ut sina crocs, lagade med två gem, i storlek 46.

Vi sticker ut direkt Björn Lilja och jag, till dammen där ett 40-tal döda grisar påträffats. Kommunen ska ut dit också för inspektion men mer vet vi inte. Vi får se vad det blir av det här jobbet helt enkelt. Måste hem och hämta gummistövlar först bara för vita converse känns så där att begagna i detta sammanhang. Fortsättning följer.

Vi har precis fått en vagga för lagring av framtida webb-TVreportage. Den kallas också för ”samvetet” och är en låda full med datumdaterade mappar där vi från och med idag ska lägga ner planerade eller tänkta reportageförslag. Från och med måndag kommer en av oss att komma in klockan sju för det prestigefyllda uppdraget att jobba som ”intake”, det vill säga en person som har som uppgift att planera dagen för oss webbTVreportrar. Förhoppningsvis kommer denna satsning att resultera i en jämnare och utökad ström av TV-produktion på hd.se.

Efter vår utbildning tog sig Tomas Nilsson an Dencker för att instruera honom i hur vi använder vaggan. Det gick lite trögt efter dagens övriga övningar.

Utbildningen är över och vi är fyllda till bredden med bland annat förenklande fix och trixs i final cut. Tänk om det fanns en save as-knapp att trycka på som gjorde att precis allt vi gått igenom idag stannade kvar och lagrades i huvudet utan minsta svinn för framtida behov.

Idag kommer webb-TV reportrarna plus Torbjörn Dencker att drillas i merkunskap om redigeringsprogrammet final cut. Vi, Tomas Nilsson, Torbjörn Dencker och jag är upplärda av Björn Lilja och Björn är upplärd av sig själv. Han, Björn alltså, är lite skakig över hur hans noviser ska framstå inför de stränga utbildarna. Tänka om de sätter igång och vrålar starten i den klassiska militärmetoden ”bryt ner-bygg upp”:

- Ni är nollor, ni är löss, ni är inte värda mer än hundskiten jag trampade i på vägen hit!

Fortsättningen följer…