Kan BoIS spela sig ur den situation man försatt sig i? Mitt svar är nej!
I detta läget finns bara ett ord som gäller, det starkt undervärderade ordet kamp.
Det är en sak att springa på konstgräsplanen och klacka, tunnla och leka med oskärpta motståndare. Träningsmatchen mot Mjällby är kanske det värsta som kunde hända BoIS inför seriestarten. Här växte förhoppningens träd upp i himlen. Allt fungerade mot ett lag som i det läget mest tittade på och beundrade.
”Det är inte svårt att skita när röven är full”, finns det ett uttryck som heter. Men när serien började fanns det inte mycket att kräma ur tarmarna.
Spelsystem, finlir och publikfrieri i all ära men för BoIS del tror jag inte ett smack på den genvägen mot IFK Norrköping. Jag undrar när lagledning och spelare kommer på att motståndarna i superettan ser det som en sällan skådad inspiration att möta BoIS. Seriefavoriten som lovat ett omedelbart återtåg till allsvenskan.
Utan att ta alltför allvarligt på jämförelsen kan den liknas vid när mitt lag Team Landskrona Posten möter BoIS i Nightcapen. Vi vet att vi alltid blir underskattade av BoIS-arna och det har randigt också fått betala för ett antal gånger.
Man måste försöka komma i håg en sak. Alla lirare har två ben oavsett i vilket lag man lirar. Frågan är hur mycket man är beredd att vilja använda dem.
Mot IFK Norrköping vill jag se spelare som är beredda att gå in och offra några framtänder. Fega alibispelare som aldrig spelar en boll annat än i sidled eller vågar bidra kreativt hör inte hemma på banan. En sak ska vi ha klart för oss. Oavsett hur illa BoIS-supportrarna och vissa spelare tycker om Norrköpings tränare Mats Jingblad har han bra koll på randigt. Flera av lirarna har han plockat dit själv.
Det finns inte många sätt att överraska honom på i denna matchen. Det enda som jag tror skulle överraskat honom rejält är hårt, gediget och uppoffrande arbete.
BoIS får lov att byta tre spelare. Det är varje lirares plikt att ge allt. Om det bara räcker i 45 minuter so what. det finns friska spelare att kasta in. Jag menar vi har ju den breda truppen och jag utgår från att alla som sitter på bänken ska vara mogna att axla A-lagsansvar.
BoIS supportrar är tålmodiga. Något man lär sig då man håller på ett lag som oftast är i motvind. Men det finns en gräns för även den mest fördragsamme. Ett nytt bottennapp mot IFK Norrköping kommer inte publiken att köpa.
Enligt uppgift hade de flesta av BP:s spelare kramp efter matchen mot BoIS. Kanske dags att Zum plockar fram massageoljan nu då om det händelsevis skulle bli någon i hemmalaget som får för sig att ge lika mycket av sig själv som killarna i det stockholmska förortslaget gjorde.

Landskrona BoIS tränare Patrik Johansson har fått massor av beröm och hyllningar för sin filosofi att spela en offensiv och trevlig fotboll. Allt för att glädja hemmasupportrarna. Med lite distans på seriestarten vill jag dock ta mig friheten att fundera lite över en del av Pudes agerande.
Det första är att han tar ut spelare i a-laget som missat stora delar av försäsongens träning och träningsmatcher. En trio som är ett tydligt exempel på detta är Lee Baxter, Morten Avnskjold och Pontus Segerström. Spelare som inte deltagit i speciellt många träningsmatcher och som bevisligen inte kan vara i den form som kan krävas till en seriestart.
Om man nu har en stor bred trupp varför används då inte andra spelare som utan diskussion varit med och spelat under våren. Och som dessutom gjort bra ifrån sig.
Patrik Johanssons agerande sänder otvetydigt dåliga signaler till de spelare som petas till förmån för de som bevisligen inte haft den form vi kunnat begära. Hur bör man som spelare läsa Patrik Johanssons agerande?
Jag kan inte se det på annat sätt än som ett klart besked på att hur mycket du tränar, hur bra form du än befinner dig i får du ingen chans om den spelare Patrik Johansson föredrar på just den positionen kan stå på benen.
Troligtvis finns det ett antal spelare som inte får någon chans i A-laget under vårsäsongen. Jag har svårt att förstå varför dessa spelare skulle välja att vara kvar i klubben under hösten. Jo om det handlar om unga killar som har karriären framför sig. Men etablerade namn som ställs utanför laget även om kompisarna är halvskadade, saknar matchträning eller tappar form, lär inte finna sig i en situationen.
Det finns redan nu spelare som berättat för mig att de vill bli utlånade. Spelare som uppfattar sig vara utan chans att konkurrera på lika villkor.
Detta är en oerhört farlig väg att slå in på. Harmoni och ett sammansvetsat lag är enda chansen om man ens funderar på att vinna serien. Att spelare uppfattar att vissa lirare favoriseras av tränaren är illa.
Om inte BoIS ska bli en koloss på lerfötter måste nog ledningen vara flexibel och framför allt lyhörd. I en situation då i princip ingenting fungerade i senaste matchen är kanske inte låsningar och prestige vägen att vandra mot framgång.

När BoIS mötte BP borta testade jag ett nytt grepp. Stämde av med BoIS-tränarna vid två tillfälle inför matchen. Naturligtvis ytterst för att jag uppfattade att mina bloggläsare skulle ha glädje av att veta det sista heta om man inte kunde vara på plats.
Både Patrik och Caspar är pressade matchdagarna men tog sig ändå tid att svara på mina frågor. I en av mina bloggar råkade jag berätta om en dröm jag hoppades skulle slå in. 0-5. Något jag uppenbarligen inte skulle skrivit.
Tydligen uppfattade folk det som att jag tippade matchens utgång. Direkt efter slutsignalen fick jag ju veta vilken pajas jag var.
Med tanke på att detta nya grepp inte uppfattades som positivt av flera bloggläsarna kommer jag att lägga ner den vinkeln. Om jag ska störa Patrik/Caspar på matchdagen måste det uppfattas som seriöst.
Därför blir det SVT:s textteve under bortamatchen mot Qviding den 7 maj för min del. Och jag vågar ju inte berätta att jag kommer att drömma att vi vinner den matchen med…
Nej nu är det dags att förbereda Norells och Fribergs minigolfspel på Landskrona Posten i dag.

Trots att BoIS inte möter Norrköping förrän på onsdag är nerverna redan i dallring. Jag har en mycket obehaglig känsla i kroppen. En känsla som, varje gång jag fått den, varit korrekt. Jag har en alldeles bestämd känsla av att det går åt helvete även i denna matchen.
Det finns två scenarion jag är rädd att vi får uppleva. Antingen att BoIS lyfter direkt och trycker på, öppnar sig bakåt och Norrköping trycker in ett eller två mål. I ett sådant läge tror jag inte BoIS har nyckeln att öppna Jingblads försvarsspel.
Jag har fått rapporter om att Norrköping har ett välväxt och framför allt mycket effektivt försvar.
Det andra scenariot är att matchen står och väger, skitfotboll med andra ord, och att BoIS torskar på ett taskigt mål.
Jag försöker alltid, som den pajas jag är, att vara optimistisk och godtrogen. För mig finns alltid chansen till tre poäng när BoIS lirar. Men det känns på något sätt som det vilar någon form förbannelse över laget sedan Jingblad kom hit. Ingenting har fungerat sedan den mannen, mycket tack vare en ren lyckträff genom värvningen av Felix Magro, lyckades rädda BoIS kvar i allsvenskan 2004.
Lennart Andersson sa att BoIS tar sin första trepoängare i matchen mot Jönköping. Fan vet om inte den gode Lennart har en kristallkula att kika i. Stämmer hans profetior så passar jag mig för att prata med honom i framtiden. Vem vet vad han ser i kulan?
Det värsta är ju att BoIS inte har någon Henke Larsson på gång. HIF kommer ju att vinna allsvenskan när han kommer hem. Patrik Johansson vill inte plottra med laget och ändra. Han tror på sitt spelsystem och sin startuppställning precis som Peter Swärdh i HIF.
Jag hoppas vid Gud att hans tro och övertygelse slår mitt usla tvivel inför denna matchen.

Mitt i särklass sämsta försök någonsin att dra i gång ett evenemang var när jag bad mina bloggläsare att vara med och tävla om chansen att se en BoIS-match gratis och sedan få skriva en blogg om upplevelsen. Tre svar och den som vann visar sig inte vara så begeistrad över bloggen.
Därför har jag bestämt mig för att avveckla ”marknadssatsning” innan den slutar med samma katastrof som Bert och Ian råkade ut för. Kan man inte sluta på topp kan man åtminstone sluta innan man slagit alltför hårt i botten.
Richard som ska gå med på BoIS-IFK Norrköping blir alltså något av ett one hit wonder. Den ende som någonsin får chansen att randa en egen blogg här på Möllers blogg.
Ja det är förstås en sanning med modifikation. Han vet inte om det själv ännu men Danne den Randige ska också få den möjligheten. Fast han slipper sitta och se matchen med mig. Jag ställer mig bredvid honom på Engelska läktaren i stället.

En gång i tiden då jag var ung. Det är många år sedan. Det var på den tiden man inte bara gick till lektionerna i skolan utan även satt tyst och lyssnade på läraren. Det var på den tiden man lärde sig respektera folk som var äldre, vara artig och inte nödvändigtvis tro att man hade rätt bara för att man hade en åsikt. Det var på den tiden det inte fanns alla pålästa och kunniga fotbollssupportrar.
På den tiden satt man framför teveapparaten och beundrade de stjärnor som visade upp sig. Det fanns en spelare som var min och mina kompisars store idol, bland många förstås, nämligen Eusebio. Den svarta pärlan kallades han för och spelade i Benfica. Han var även landslagsman för Portugal. Eusebio var egentligen född i Mocambique som då var portugisisk koloni därför fick han representera Portugal.
Eusebio var framför allt en veritabel målskytt. Han öste in mål. Vann skytteligan i Portugal tio år i rad, satte nio pytsar i VM 1966. Han avslutade karriären i Nordamerika med att göra 750 mål på lika många matcher.
När jag såg fredagens B-lagsmatch mellan BoIS och Halmstads BK fick jag dessa 60-talsvibbar då jag såg BoBo Bola. Att jämföra honom med en Eusebio på toppnivå är förstås inte rättvist. Men om Eusebio var en svart pärla är BoBo en oslipad diamant.
Hans inställning, kraft, vilja, mod och styrka i denna matchen var imponerande. Det var en ny BoBo jag såg. Visserligen lite valpig i agerandet fortfarande men det beror mest på att det krävs tillvänjning till den europeiska fotbollen.
BoBo är en blivande skyttekung som är något så ovanligt som en hårt arbetande lagspelare. En del gånger gav han sig in i direkt livsfarliga närkamper men samtidigt skapar han genom sin tuffa och uppoffrande spelstil respekt kring sin person. precis som Jonas Olsson en gång gjorde.
Jonas fick rykte om sig att vara en tuff, elak jävel. Det gav honom visserligen några extra gula kort men också mera tid i sitt spel då motståndarna var jäkligt försiktiga att involvera sig i närkamper där de kunde riskera att få en riktig smäll.
När BoBo lär sig bli mera effektiv och distinkt i avsluten kommer BoIS att ha en av landets häftigaste spelare. jag hoppas också att klubben behåller Alvedin Nezirovac. För Alve tycks ha en alldeles speciell förmåga att förstå BoBo på plan.
B-laget är för övrigt det stora glädjeämnet i dagens BoIS. Det spel som inte funkar i A-laget sitter som en smäck i B-laget. Ungdomarna visar att de vill. BoBo, Alve, Amar, Måns, Kelly, Robin och inte minst inhoppande Gernersson. Dessa stöttas av ärriga veteraner som, alltid måste finnas bredvid, som Friberg, Eklund och så vidare. Morten Avnskjold behöver mera matchträning dock. Fortfarande tempotorsk modell Rynell i allsvenskan.
Sedan vill jag inte missa inlånade målvakten Mikael Eriksson. När han väl fick torkat bort såpan från bollen var han härlig att skåda. Det var länge sedan det skreks så distinkt och tydligt på försvaret från BoIS-målet senast.