Det ser ut som om det händer en del med BoIS-laget inför morgondagens match mot TFF. Tack vare signaturen Alf L på www.boisfonden.se kan jag ha en liten hum om hur laget ska se ut. Den mannen är en trogen träningsbesökare och brukar ha fullt klart för sig hur det kommer att se ut.
Så om jag får utgå från Alf L:s rapport kommer Friberg och Robin Wikman att bli ytterbackar. Norell skadad i baksidan på låret.
En bra lösning tycker jag. Robin har fart och vill framåt i banan. Friberg har rutin och kanske inte minst känsla för just denna matchen med tanke på det förflutna i TFF.
Kalle Corneliusson är upplyft som defensiv mittfältare tillsammans med Lind. Okkonen är som bekant avstängd. Jag har efterlyst denna positionen för Kalle länge. tycker att hans spelsinne kommer väl till sin rätt där. Känns som om Jörgen Pettersson får en bättre avlastning när en spelskicklig kille finns bakom honom.
I övrigt är laget som senast. På avbytarbänken finns Yngvesson och det känns också skönt. Hans tyngd och löpvillighet kan bli avgörande. Förhoppningsvis finns även Eklund som avbytare och då har vi två löpstarka killar som kan slita sönder TFF:s tunga med högresta försvar.
Jag bryr mig inte om Yngvesson och Eklund bara har bollkontakt tio sekunder per man och match bara man gör det tuffa grovarbetet som skapar öppningar för Kevin, Johan, Söderstjerna, Jörgen och Lind.
Det florerar många rykten nu om olika spelare som sägs vara på väg bort. Jag hoppas kunna ta lite tag i detta under torsdagen. Om det hetaste ryktet stämmer så kommer BoIS-supportrarna att riva Idrottsplatsen sten för sten kan jag lova. Men som sagt det hoppas jag kunna kasta lite ljus över under morgondagen.

Jag måste säga att jag nästan rörs till tårar av BoIS-supportrarnas sprudlande optimism. Trots smällen mot Assyriska blev det mycket positiva röster inför slutet på superettan för randigts del. Av totalt 270 röstande trodde övervägande majoriteten på goda allsvenska chanser för laget nästa säsong.
Hela 28,9 procent tror fortfarande att BoIS vinner serien. En förvånansvärt hög siffra tycker jag själv. Att BoIS blir tvåa tror 15,2 procent och det ä väl inte lika överraskande. Inte heller att 15,2 procent tror på en tredjeplats och därmed kvalchans till allsvenskan.
Att en hel del tappat modet och inte vågar ranka BoIS mer än 4-6 i superettan till slut kan man förstås förstå. Här blev talet 23,7 procent. En otänkbar siffra innan serien startade.
5,6 procent tror att BoIS får kämpa för nytt kontrakt medan hela 11,5 tror på nedflyttning. Herregud! kan jag ha så många HIF-are som smygläser bloggen?
Den nya Möllerfrågan handlar om lite andra saker. Det paket som de sju företagarna presenterade i veckan. Tycker ni ska klicka på där.

Vad kommer att hända på torsdag? Ja jag menar i Landskrona BoIS A-lag alltså? Blir det några förändringar eller litar Patrik Johansson till att det hittills utmärkta spelet på hemmaplan fortsätter?
Rent objektivt har ju faktiskt laget fungerat kanonbra hemma. Lika illa som samma lag sedan fungerat borta. Frågan är dock om TFF kommer att ha samma respekt för randigt som Jönköping och uppenbarligen Norrköping hade?
Jag har en känsla av att Conny Karlsson har järnkoll på BoIS. Conny är ingen sällsynt gäst på Idrottsplatsen. Dessutom har han lyckats komponera sitt lag så att det är oerhört svårt att rå på för småväxta gäng som BoIS.
TFF.s försvar är gossar som ligger runt 1,85. Att försöka vinna luftdueller där känns inte så begåvat precis.
Nu saknas Okkonen och då får vi se vad det innebär. Om Morten Avnskjold går in i laget eller om man väljer att ge Lai en rejäl chans från start för ovanlighetens skull.
Eftersom Morten fått chansen där bak på mittfältet tidigare tror jag att Valentino Lai får vänta på sin chans ännu ett tag.
Det mest intressanta är dock att se hur man tänker lös den offensiva biten. TFF lär inte anfalla in absurdum så BoIS lär nog får mycket tid att fundera på offensiva lösningar.
Skräckscenariot är att man lyfter in höjdbollar och pumpar på så. Detta brukar alltid resultera i frustration och att motståndarna får ta över matchen. Nu är det mera nödvändigt än någonsin att försöka hålla bollen på Idrottsplatsens gräs. Nåja bitvis grästäckta yta.
Fördelen med att gå på Idrottsplatsen på torsdag är att jag numera skruvat ner mina oerhört högt ställda förväntningar på BoIS. Nu är jag glad över det som gives. TFF är ett topplag, 17 poäng på sju omgångar imponerar. Ett insläppt mål likaså.
Laget är ännu obesegrat i serien. Men ju längre den sviten blir desto närmare en förlust kommer man.
Jag hoppas att alla supportrar visar lejonhjärtat nu. Ingen ska behöva skylla på att den 12:e spelaren inte gav allt tycker jag.
Stöttar supportrarna de randiga tröjorna så får vi bara hoppas att de lirare som finns i dem känner något av den tradition och stolthet som vi supportrar gör.
Jag har i varje fall bestämt mig. Jag ska öka min andel tatueringar på kroppen med BoIS klubbmärke nu. Inte fan ger jag mig så enkelt.

Det är intressant att följa de olika diskussioner som finns inne på olika supportersajter just nu. Att BoIS engagerar är det inget snack om. Supportrarna har tankar, åsikter och funderingar. Det är faktiskt otroligt kul att se hur man engagerar sig i sitt lag.
Landskrona BoIS ska vara stolt över sina supportrar. Har svårt att tänka mig en mera trogen och hängiven supporterskara. Det handlar om killar och tjejer som verkligen vill sitt lags bästa. Även om man uttrycker sig på lite olika sätt.
Jag tycker också att klubben ska vara rädda om denna uppskattning. Verkligen lyssna på de signaler som kommer från supporterleden.
Inte så att supportrarna ska ta ut spelarna i laget men kanske att man kan förstå hur dessa personer känner sig när det går illa för randigt.
Någon skrev att spelarna kan lämna och styrelsen likaså. Men supportrarna kan inte byta klubb. Man får behålla det BoIS som blir kvar.
Kloka ord.

Det finns bra dagar och det finns dåliga dagar. Bra dagar är de dagar som följer efter en BoIS-seger när man får gå och gotta sig i väntan på nästa match. Hoppas och bygga framtidsscenarior om topplaceringar, allsvenskt avancemang och liknande.
Dåliga dagar är de, och de tenderar att bli för många nu, som följer efter en BoIS-förlust. De dagar då supportrarna först lider, sedan gruvar sig inför kommande match och slutligen är i vad som kan liknas vid upplösningstillstånd precis innan avspark i nästa match.
Jag kan ta att det skiftar lite så här mellan bra och dåligt. Men det jag är rädd för är när jag börjar glida in id det tillståndet som kan betraktas som acceptans för fortsatt elände. När jag inte längre vågar förvänta mig något. När jag inte trots allt hoppas. Ungefär som under fjolåret.
Landskrona BoIS är hela stadens angelägenhet. Alla ställer upp för BoIS när det tutas i trumpeterna. Därför måste de ansvariga förstå att i denna stan betyder en BoIS-förlust fan så mycket mera än om Tre Kronor förlorar en VM-final i hockey.
Just nu känner sig supportrarna lite lurade. Det var faktiskt så att klubbens ledning redan tidigt i höstas deklarerade att laget skulle tillbaka till allsvenskan 2007. Man har själv satt upp målsättningen och själv förklarat att man har rätt att kräva resultat.
Jag såg själv inte matchen mot Assyriska men fick täta rapporter. Alla gick i samma riktning. BoIS skapar chanser men har ingen killer som kan sätta den avgörande bollen. Kevin och Johan jobbar men väger tydligen lite lätt när försvaren tätnar.
Lennart Andersson i Stockholm mejlade mig och sa att för hans del kan BoIS gärna sälja både Kevin och Johan bara man köper en center som kan leverera mål.
Lite av pudelns kärna finns nog här trots allt. BoIS har bara producerat nio mål på sju matcher. men släppt in lika många. Undantaget raset mot BP kan knappast Lee Baxter lastas för detta. Han har mer eller mindre räddat BoIS-poäng både mot Qviding och Väsby. Dessutom gjorde han ett antal övermänskliga räddningar mot Assyriska.
Jag har, liksom de flesta supportrar som vill se det positivt, varit helt inställd på avancemang till allsvenskan i år. Jag försöker hela tiden vända och vrida på chanserna och få det hela att utmynna i ett positivt utfall.
Hemmaspelet är jag inte rädd för. Det funkar till 100 procent. Men bortaspelet är ett mysterium. De senaste två matcherna har laget inte förmått att behålla sina ledningar utan tappat fem poäng trots 1-0-ledning.
Om det ska finnas minsta lilla möjlighet att blanda sig i toppstriden får BoIS nog lägga finliret åt sidan. Tar man ledningen borta så ska man försvara sig om det så krävs elva man i försvaret de sista 65 minuterna.
Jag vill här citera Ignatius Loyola: ”Ändamålet helgar medlen”.
Malmö FF spelade ingen bländande fotboll på 70-talet men gjorde man 1-0 så vann man också med 1-0.
För min del struntar jag i vilket. Bara BoIS vinner. När vi lagt marginal till jagande lag kan vi plocka fram finliret igen vid tillfälle. Men jag förstår inte varför man måste spela samma fotboll hemma som borta? Inget annat lag gör det i något seriesystem mig veterligt.
Nu är det dags. På med blåkläderna, fram med inställningen. BoIS är skyldig supportrarna två bortasegrar nu. Förutom att man förstås ska vinna hemma mot Trelleborg och GIF Sundsvall måste det bli full pott mot Mjällby och Umeå. 12 poäng på dessa fyra matcher så kan vi börja snacka. I första hand kval, sedan får vi se.