Möllers blogg

Han var spelad till tredjehandare i kvällens andra lopp på Åby. Wapasha. I händelse av seger skulle han betalat tillbaka 53 kronor på en satsad tia. Men nu ville det sig inte.

Kusken och tränaren Bo Falsig fick noterat en 7g för Wapasha i raden. Sjua i mål och diskad.

Eftersom jag har ganska många år i denna branschen bakom mig så är det inget att bli speciellt upprörd över. En unghäst behöver lite tid på sig innan han är färdig. Det är så mycket som kan hända i början innan man blivit rutinerad.

Fördelen med travet är ju att det hela tiden skrivs ut nya lopp. Så snart han är anmäld till nästa start är detta misslyckande glömt.

Jag ska säga att jag är riktigt stolt över att denne lille tuffing rankades så högt på förhand i detta loppet. Tydligen måste värmningen varit bra och aktionen fungerat.

Ska bli intressant att se vad galoppen berodde på.

I kväll gör Wapasha sin andra start i livet. I lopp 2 på Åby från spår 1. Detta medför naturligtvis att jag har alla tänkbara nerver utanpå tröjan denna dag.

Det blir naturligtvis inte lugnare av att han är tippad tvåa i Sydsvenskan och trea i Travronden. Samtidigt som jag är oerhört stolt som uppfödare så höjs ju alltid pulsen när det börjar talas chans i loppen.

Jag hoppas bara den lille svarte godbiten gör ett bra loppoch hedrar sina föräldrar, inte minst mamma Nathaly Prophet som jag saknar oerhört mycket. Hon var den goaste häst man kunde tänka sig. I dag lever hon gott som ridhäst i Danmark.

Nu ska jag försöka fokusera på lite annat smått och gott och sedan strax före klockan 19 i kväll så får jag veta hur det gått för honom.

Jag har inte hunnit med i svängarna innan men jag får väl berätta att Wapasha blev femma i sin debut på Åby. 3 000 kronor intjänade på hans konto.

Wapasha är min allra sista uppfödning på travhimlen. Det känns naturligtvis extra skönt att hästen går ut och tjänar pengar direkt. dessutom gick han 19,8.

Det som dock gjorde mig allra gladast var att läsa omdömena om honom på Åbytravets hemsida. Där benämndes han som ”en häst av den rätta sorten”. Tala om ord som värme en härdad före dettavtravhästuppfödares hjärta.

Nu ska jag hålla ögonen öppna. Kanske har jag sådant flyt att han snart startar på Jägersro. Det skulle vara kul att se den lille krabaten igen.

Så var det då äntligen dags. Efter en del småproblem längs vägen skriver jag min första blogg i Worldpress. Jag är faktiskt riktigt stolt över det arbete som Sandra Jakob och hennes medarbetare på webben lagt ner på det nya utseendet. Jag är naturligtvis färgad, ja randig, men nog fasen är min ”stribede” vinjett den hittills snyggaste?

I dag har jag hunnit vara en vända i Lund. Jag har gjort en så kallad Transferföreläsning på IT-Mediegymnasiet. Som vanligt var det mycket stimulerande att träffa en grupp ungdomar och få prata om sitt yrke.

Denna gången var det två klasser, totalt 50 elever, som just nu jobbar med att göra ett magasin med stänk av glamour, skvaller med mera. Eleverna går i årskurs två och jag slogs åter av hur förnuftiga och smarta ungdomarna är.

Deras förmåga att tänka kritisk och kreativt är imponerande. Jag fick svar på en del utslängda frågor som jag sällan får från vuxna och betydligt mera rutinerade personer. Mycket lovande för framtiden detta. Det är ju dessa ungdomar som ska försörja mig vad det lider.

Annars går dagen åt att förbereda inför Nightcapen på lördag. Trots att jag varit i gång med detta tidigare än någonsin känenr jag mig sämre förberedd än på länge inför turneringen.

I dagsläget vet jag inte ens om tekniken fungerar som den ska. Meningen är ju att jag som vanligt ska försöka producera matchreferat från samtliga matcher under kvällen direkt ut på nätet.

Mitt upp i detta så går jag och är nervös inför Wapashas start på Åby i lopp nio i kväll. Senast jag tittade på oddsen stod han i 249 kronor tillbaka på en spelad tia. med andra ord tillmäts han inte speciellt stora chanser den lille krabaten. Men det spelar ingen roll. Jag är lika nervös för det.

Nu ska jag spara ner denna blogg och så ska vi se hur förstlingsverket blev. Vad det lider ska Sandra Jakob försöka få alla andra handgrepp att fastna i min hjärna. Länka bilder sidor med mera.

På torsdag kommer jag att vara extra nervös. Ja det kommer rent av att bli en olidlig dag. Då kommer nämligen min allra sista travuppfödning till start för första gången. I lopp nio på Åby ska Wapasha ut och tävla på allvar för första gången i sitt liv.
Mina uppfödningar har för det mesta visat sig vara ganska förnuftiga och duktiga att sköta sig i start. I ett provlopp i september så tog han ledningen från spår 1 så det ska väl gå bra från spår 8 här tycker jag.
Wapasha föddes en vårdag när solen sken på frosten. En liten nästan svart krabat. Svartbrun heter han officiellt. Det är noga det med färgen.
Hans mamma Nathaly Prophet har samma färg. Hon har också maximal otur med sina avkommor. Hans storasyster, Needful Things kom aldrig till start, den nästa i raden, Nadja´s Tiponi dog tyvärr av tarmvred precis då hon skulle i proffsträning.
Fölen efter Wapasha har alla varit dödfödda. Med ett undantag, Nell Söbo som fanns i magen på mamma när hon såldes till Danmark. Nu är Nathaly ridhäst i Danmark och mår lika bra som vanligt.
Pappa till Wapasha är den synnerligen trevlige lille kämpen Petit Aubiose. En häst som sprang i Gulddivisionen och vann lopp samtliga år han startade.
Wapasha, döpt efter en siouxhövding som på engelska kallades Red Leaf, ska nu visa krigarinstinkten. Bär man en hövdings namn så förpliktigar det.

Min kompis Gert är travhästuppfödare och stuteriägare. Han har lyckats plocka fram en häst som tycks vara helt utöver det vanliga. Zlatan Blou heter killen och jag kan skryta med att ha namngivit honom.
I går gav Zlatan Blou en uppvisning på Solvalla med Jorma Kontio i sulkyn som var helt makalös. Zlatan sprintade till eldningen och satt bekvämt där hela vägen hem.
100 000 kronor på kontot och nu har Zlatan vunnit sex av åtta starter i livet. Mer lär det komma om han får vara frisk.
Jag gläds med Gert som kämpat på med hästar i många år. Men nu tycks han hittat rätt melodi i uppfödningen och det lär säkert komma fler guldklimpar från Ask där han bor.

Lördagarnas sändningar i TV4 gillar jag som är traventusiast. Det jag däremot inte giller är när spelgalna förståsigpåare lyckas dra alla journalistiska rättesnören i skiten. TV4 har lyckats hitta en Solvallabesökare vid namn Ralf Vadsmo. Uppenbarligen en spelare som ska få kläcka ur sig vad som helst i rutan.
Killen har en favorit i varje lopp. Gärna en högoddsare. Inte nog med att denne häst sedan ska specialstuderas i varje lopp. Om inte hästen vinner så öser Ralf Vadsmo skit över vinnaren. Synnerligen oetiskt.
I går jobbade Ralf Vadsmo som en galning på hästen Max Hugo i det lopp där Erik Adielsson länge satt fastlåst bakom ledaren med Elegance Saulnier.
På upploppet fick Erik äntligen lyckan och kunde spurta ner Max Hugo och Elton Silvio. Detta resulterade i att Ralf Vadsmo öste ur sig om vad han tyckte om att den ”smygkörde” Elegance Saulnier vann. han beklagade mycket utgången på loppet.
Jag undrar vad detta tillför trav-tv egentligen. Att hitta misslyckades sura spelare som inte gillar att andra vinner än de deras egna spel är väl inte direkt utvecklande för sporten i tv?
Att beklaga att hästar vinner lopp när man bara vädrar sin egen besvikelse är för jävla dåligt. Hade han lirat Erik så hade han jublat över hur det löste sig på upploppet.
Nej bort med Ralf-Tönten.

I många år har trav i svensk tv varit en bedrövlig tillställning. Monotona löpreferat med en referent som använder exakt samma ord, tonfall och uttryck bara byte ut kuskar och hästars namn.
Rövslickeri utan dess like. krypande och krälande för stora, rika hästägare eller framgångsrika utövare. Usel journalistik och emellanåt så jävla tradigt att ingen vettig travintresserad orkat höra på.
Gudskelov finns det en av utövarna som går emot strömmen och är befriande ärlig. Det är Lutfi Kolgjini. Malmötränaren med hemvist Vomb. En kille med rötterna i Kosovo som är en god förebild för alla landsmän. Framgångsrik, oerhört duktig och skicklig och dessutom synnerligen rakt på sak.
När hans storfavorit Going Kronos förlorade på V 75 i lördags trots ett smått heroiskt lopp var ”Ludde” heligt förbannad. Det sög fett att Erik Adielsson kunde glida med i vinnarhålet och enkelt ta sig förbi ledaren på slutet. Trots att Going Kronos ivrigt uppvaktade så kunde han inte ta sig förbi.
efter målgång kastade ”Ludde” pisken i ilska. Han var så där underbart förbannad som bara han kan vara efter loppet. När den före detta skönhetsdrottningen frågade honom om ilskan sa han först;
”Hästen min gör ett kanonlopp och så får en sådan smygkörd jävel vinna. Det är åt helvete.”.
När hon sedan ställde den korkade frågan om Going Kronos mötte dessa hästarna för tidigt i sin karriär tappade ”Ludde” det hela;
”Han kommer att köra över jävlarna nästa gång han är ute.”, var det uppriktiga svaret.
Utan Lutfi Kolgjini är svensk trav-tv som en soppa på en spik. I dag, exempelvis, fick vi höra kommentatorn Göran Borgås ropa sig hes när Björn Goop, mannen som sopat banorna här hemma de senaste åren, vann ett lopp på norska Jarlsberg.
Jag pallar inte när folk refererar ett skitlopp på Jarlsberg som om vore det en Hambletonianfinal.

Kikade på resultaten av försöksheaten till Elitloppet i trav. Tala om fest i kommande. Jag tippar att årets Elitlopp kommer att bli något av det mest sevärda på bra länge. Inte nog med det, tidningens travexpert och tillika tränare och kusk, Thomas Uhrberg kommer med stor sannolikhet att bli en av de absoluta huvudpersonerna.
Jag har sett ett antal Elitlopp på plats och är imponerad av festen och stämningen. Dock inte alls lika imponerad av det hejdlösa supande som man i TV-sändningen alltid försöker se ut som god läktarkultur. Här handlar det och stennitade, raglande, kladdande, äckliga fyllehundar som bär sig åt så att de flesta hade riskerat skilsmässa om frun bara haft en aning.
De som är gifta. De flesta är det antagligen och för mig är det ingen överraskning.
Fylleri och alkohol har för mind el aldrig varit en förutsättning för bra sport. Jag är glad att säga att jag aldrig intagit alkohol på någon idrottsarena. Definitivt inte som arbetande journalist och heller aldrig som privat åskådare.
Elitloppet på Solvalla är så genuint och enastående i sig att man inte behöver några fylleslag för att skapa stämning.