Missade Karl-Bertil i går
Det är mycket man får försaka som småbarnsförälder. Fast på ett positivt sätt. Prioritera bort kanske är ett bättre ord.
Vi var mitt i julklappsutdelningen/uppackningen när klockan var 19 i går och Jonsson började. Inte läge att avlägsna sig om vi säger så. Men jag smet upp en stund senare och kom in lagom till att Tyko Jonsson säger något i stil med: ”Jag är kanske inte rätte mannen – men jag känner ändå att stämningen kräver ett fyrfaldigt leva för min son Karl-Bertil.”
Och så var julafton komplett. En glimt räckte. God julmat (med sparrisomeletten som min personliga favorit), förväntansfulla barn (även om Tvåvåringen blev livrädd och darrade som ett asplöv när jultomten dök upp i ett fönster utanför huset), massor av julmust och högläsning från julevangeliet och så var julen i hamn.
Juldagen har också förflutit i harmonins tecken, även om vi glömde spela Alfapet i kväll. Vilken miss. Får se om vi hinner med det i morogn förmiddag innan vi beger oss till Tibro för fortsatt julfirande i morgon.
