Olater

Bättre sent än på måndag.

Jag såg på Skavlan i lördags (länken till Svt Play funkar till och med den 25 oktober), tillsammans med 1,6 miljoner andra svenskar. Mest för att se Anna Anka faktiskt och jag tycker att hon klarade sig riktigt bra. Hon har inte så kontroversiella åsikter egentligen. Hon bara förpackar dem i trotyl, typ.

Intervjun med Henrik Schyffert var riktigt dålig, åtminstone Shyfferts svar. Jag är ett fan av Schyffert sedan Nile City och hans 90-tals show, men det var lite kul att han såg ut som en bortkommen skolpojke när andra gäster kom in. Han stod och tittade ner och fingrade lite på en skjortsnibb.

Annars verkade Schyffert och världsartisten Jay Z komma riktigt bra överens när de småtjatade lite med varandra.

Jag kan inte säga att jag har något riktigt förhållande till Jay Z. Han har tydligen haft fler listettor än Elvis Presley, men jag har knappt hört något av honom. Den här kommer jag dock ihåg.

Och sedan kom jazzsångerskan Melody Gardot in och tog över fullständigt. Först i intervjun, men framförallt med sin sångröst. Jag såg att Jay Z satt och gungade med i låten som hon framförde.

Baby, I´m a fool, håll till godo.

Fantastiskt.

Som tur är finns två av hennes album på Spotify. Inte missa!

Jag och J firade vår sjunde (ylle) bröllopsdag i kväll med bio inne i stan. Mormor och morfar passade a-barnen, som skötte sig finfint.

”Flickan som lekte med elden” är väl kanske ingen romantisk avslutning på en bröllopsdag, men det var den vi ville se och den infriade faktiskt alla förväntningar. Trogen boken på många sätt och trots att jag har läst boken satt jag ändå och undrade vad som skulle hända härnäst.

Paolo Roberto var med som sig själv i boken av Stieg Larsson och han spelade sig själv i filmen också. Det hade varit med på det mötet när han skulle kontrakteras för filmen.

De filmansvariga: Du får 200 000 kronor om du är med i filmen.

Paolo Roberto: Skulle inte tro det, va?

De filmansvariga: Ok, du får 500 000 kronor men det är vårt sista bud.

Paolo Robert: Jaha, och vem ska spela mig hade ni tänkt?

De filmansvariga: Gnissel, gnissel, hur mycket vill du ha då?

Även om inte filmen bygger på att Paolo Roberto är med så skulle det vara extremt svårt att spela in filmen utan honom och ändå behålla trovärdigheten.

Jag skulle tro att han dikterade sina egna villkor för sin medverkan i filmen.

Just det, ja. Rubriken syftar såklart till Markoolios landsplåga:

Ni som har varit med ett tag här vet att jag är svag för Peter LeMarc. Och nu är det klart. Han ska ut på turné nästa år. Och Skåne är tydligen prioriterat i turnéplanen.

Läge att tälta för att få tag i biljetter till denna unika händelse.

Se intervjun med LeMarc i TV4 från söndagen där han avslöjar detta.

Som om det inte var nog har jag lyckats lägga rabarber på ett exemplar av hans bok ”Peter LeMarc – 100 sånger och sanningen bakom dem.”

Det är stort.

Hos Tyskungen hittade jag det här (om än lite modifierad, kolla in Kalles syster) trädet. Så många år jag har läst Kalle Anka utan att veta hur hans släktträd ser ut. Men nu vet jag. Allt utom vem som är pappa till knattarna, av någon anledning är han höljd bakom ett frågetecken.

Klicka på bilden för att få upp ett trädet större.

Kalles klätterträd på youtube:

Fråga mig inte om upphovsrätten till de sex klippen som ligger på Youtube, men passa på och njut så länge det varar. Johan Glans – World Tour of Skåne.

”Metrosexuell? Vad är det för fel på tösapåg?”

Del 1:

Har ni kommit över morgonens depression ännu?

Då tar vi ett varv till.

Maritza Horn, mest känd för låten Lyssna till ditt hjärta (på Spotify), har gjort en skiva med titeln Jämmer och elände (på Spotify, spela den på egen risk).

Jag lovar, det är sant.

En riktig partyplatta.

Där finns guldkorn som ”Det döende barnet” (se nedan), ”Drinkarflickans död” och såklart ”Lasarettvisan” från mitt förra inlägg.

Av någon anledning började kollegan Frisk att sjunga på skillingtrycket ”I en sal på lasarettet” när jag kom till jobbet i morse.

Och så var den dagen förstörd.

Tänkte att jag skulle förstöra den för några fler, håll till godo med Thomas Di Levas tolkning:

Och hur ska man ta sig igenom den här dagen när man bara vill åka hem och krama om sina barn?

Vi testar någonting nytt hemma i köket just nu.

Linas matkasse.

Maten levererad hem till dörren, med recept och allt. Bara att läsa innantill.

Fantastiskt kul när man har gått i stå med middagsmaten. Köttfärssås och korv stroganoff i all ära men det är inte så upphetsande att äta längre. Och inte så kul att laga heller. Med lite ny inspiration blir matlagningen en fröjd och till och med Snarttreåringen tycker om att hjälpa till. Samling kring grytorna helt enkelt.

Lite dyrare, mycket godare! Och roligare.

Behöver man inte vända på slantarna för att få det att gå ihop så tycker jag att det här är klockrent. Vi är bara inne på vår första matkasse än så länge men jag tror säkert att vi fortsätter.

Fem maträtter á fyra portioner på två veckor. Tydligen blir det för stressigt att leverera en kasse i veckan (för de som ska laga maten) så varannan måndag kommer det hem en kasse med mat.

I går åt vi till exempel grönsaksgryta med mild tandoori och basmatiris. Eller bas-mat-ris som någon trodde att det hette.

I måndags kväll kom maten levererad direkt till dörren.

En vanlig tisdag lagar vi sällan sådant här annars: Omelett, klyftade tomater med färsk persilja, kamutvete (godare än det låter), smörstekta kantareller, stekt bacon och persiljekeso.

OBS! Jag får inte en cent av Linas matkasse för att skriva det här utan det är helt och hållet baserat på mina egna upplevelser och känslor.

Och bara för sakens skull lägger jag in länken till Hemmalivs, som också kör hem mat till dörren, men då får man stå för fantasin och tillagningen själv.

UPPDATERING: Fick ett mejl från Hemmalivs som upplyser om att de säljer receptförslag veckovis.

Veckans Scanpixbild hämtar jag från VM i skägg som avgjordes i helgen i Alaska.

Lutz Giasa, till vänster, och Karl-Heinz Hiller, båda från Tyskland deltog i VM i skägg/mustasch som avgjordes i Anchorage, Alaska, under helgen som gick. Fler än 200 deltagare från tolv länder visade upp sina behårade ansikten i hopp om en världsmästartitel.

Foto: Mark Thiessen/Scanpix

Jag fortsätter på den inslagna byxvägen ett tag till. Mina absoluta favvojeans börjar verkligen säga upp sig runt det högra knät.

Någon som kan tipsa hur, om det alls går, jag kan lappa ihop byxorna så att de går att använda ett tag till.

Det naturliga kan tyckas vara att sy fast en stor tyglapp med en röd racerbil på. Men om vi för en stund låtsas att det inte är ett alternativ, hur kan jag då göra?

Och ni kan strunta i att föreslå en kapning av båda benen för att göra om dem till shorts. Det alternativet finns inte ens med på listan.