Jag har ”fantomsmärtor” i håret
För någon vecka sedan rakade jag av mig det mesta av håret på huvudet. Mer än någonsin tidigare faktiskt. Jag tror till och med att jag hade mer hår på huvudet när jag föddes.
Jag var ju tvungen att testa någon gång.
Och det blev bättre än jag trodde. Och J tycker också att det är ok. Faktiskt. Nu är frågan om jag ska behålla min nya frisyr (om man kan kalla det för frisyr) eller om jag ska låta håret växa ut igen.
Det finns både ”pros” och ”cons” att ta hänsyn till:
Pros:
* Det blir billigt. Jag kan spara i runda slängar 2 500 kronor (jag går inte till den billigaste frisören direkt) per år på grund av uteblivna frisörkostnader.
* Jag kan ha mössa/keps på mig utan att sabba ”lägget”.
* Tidsåtgången på morgonen för att fixa frissan reduceras till.. ja noll.
* Schampokostnaden reducera kraftigt och gelékostnaden försvinner totalt.
Cons:
* Jag glömmer att jag inte har något hår och tar alldeles för mycket schampo när jag duschar och får det i ögonen.
* De pinsamma ”vikarna” som börjar dra hårfästet allt högre upp på huvudet syns mer när jag inte har något hår att dölja dem med.
* Jag måste ha mössa på mig längre i vår.
* Jag måste investera i en trimmer, det är dags att lämna tillbaka den lånade.
Sedan har det uppstått ett märkligt fenomen de senaste dagarna. Jag har haft någon form av ”fantomsmärtor” i håret. Det känns som att håret ligger fel fast jag inte har något. Jätteskum känsla.
