Och återkommer när semestern är slut eller om andan faller på, beroende på vilket av föregående som inträffar först.
Jag ville bara informera mina trogna läsare där ute, jag vet vem du är, så att du inte tror att jag har ”Satt tofflorna”.
Nej, nej, jag har bara ett litet break från bloggen just nu. Lovar att återkomma om det blir ett mer permanent tillstånd.

Slut på meddelandet.

Jag satt bredvid ett gäng svenskar på tåget mellan Malmö och Helsingborg i helgen. De var på väg hem från Ukraina, dagen efter Sveriges förlust mot England, och kunde berätta att stämningen hos en del av fansen som är kvar nere i Ukraina är ganska låg.

Ett gäng hade flugit ner på fredagen för att se Sverige-England och nu i veckan Sverige-Frankrike. Men flyget blev försenat så de missade Englandsmatchen och nu får de hänga i Ukraina och vänta på en betydelselös (det blir en del miljoner till förbundet vid en vinst, men annars betydelselös) match innan det är dags att åka hem igen.

Woohoo.

Jag ser mig gärna som en representant för oss med överlängd och känner att jag måste sätta ner foten efter det senaste övertrampet mot oss som minoritet.

Som om jag inte hade nog med problem att kryssa fram i källaren på jobbet mellan alla rör, har det nu dykt upp en ny skena i taket. Och det fick jag lära mig den hårda vägen eftersom den sitter på en höjd som understiger min längd med cirka sju centimeter.

Aj.

Nästa gång någon tänker sig att göra förändringar i taket i källaren, ja förresten i vilket tak som helst på Helsingborgs Dagblad (lömskt placerade brandvarnare och sluttande tak är mina värsta fiender), så ser jag gärna att jag blir påtalad som en av medlemmarna i en arbetsgrupp som får i uppgift att planera hur man bästa kan utföra ovan nämnda förändringar så att inga minoriteter drabbas på ett otillbörligt sätt.

Det var bara det.

Amerikanen Steffen Vroom, senast anfallare i superettanklubben Ljungskile, tvingas avsluta sin karriär efter inte mindre än sex hjärnskakningar. Detta rapporterar bohusläningen.se.

Förutom det tråkiga med att han måste lägga de dubbade skorna på hyllan är hans efternamn jätteroligt.

Tränaren Tor-Arne Fredheim ger saken mer luft under vingarna, omedvetet men ändå.

Han har haft otur med målskyttet. Han hamnade i bra lägen som han inte satte, och det satte sig i skallen. Han var ju den som låg bakom mest i vårt anfallsspel så länge han var med, säger Tor-Arne Fredheim.

Den framlidne rapparen Tupac har fått en universitetskurs uppkallad efter sig på universitetet i Oslo.

Jag ska inte vila igen förrän jag har fått en universitetskurs uppkallad efter mig, det lovar jag här och nu. Det måste vara det största erkännande man kan få.

10 poäng Ola Olofsson

Då har man verkligen lyckats göra avtryck i samhället i samtiden.

Drottning Elisabeth i Storbritannien firade nyligen 60 år på tronen. Ett firande som pågick i flera dagar och hade lite olika ansikten med båtparader, gudstjänster och rockkonserter.

Jon Stewart drev med firandet i hans The Daily Show och det är hysteriskt roligt.

60 years on the throne? Give that women some fiber!

Lagom torrt och tråkigt firande kan man tänka sig, det handlar ju ändå om engelsmän. Men så kollade jag in ett program på Svt i veckan om firandet och hur det arrangerades en bautakonsert utanför Buckingham Palace. Och det var riktigt kul att se. Robbie Williams, Elton John, Madness med många fler. Och som avslutning ett fyrverkeri som inte var av denna världen. Riktigt fräckt.

Jag tänkte egentligen inte lägga mig i debatten om landslagets träningslekar men nu kan jag inte hålla mig längre.

För det första hade vi inte haft den här diskussionen om huruvida målvakten Johan Wiland blev mobbad när han tvingades dra ner byxorna och vända rumpa till och bli måltavla för sina lagkamrater, om inte en viss kvällstidning hade fått för sig att göra en grej av det.
Då hade landslaget fått ha sina pubertala lekar i fred och ingen hade tänkt mer på det.

Nu blev det en höna av en fjäder på grund av att en tidning blåser upp en grej som ingen i Sverige hade behövt få veta något om. Och det hade varit bra med det.

Jag är övertygad om att Johan Wiland inte känner sig mobbad av sina landslagskompisar, men när det nu kom ut måste vi ta avstånd från det.

Varför då?

Jo, av den enkla anledningen att våra landslagsstjärnor är förebilder för tusentals ungdomar i landet och när de ser hur landslagsspelarna beter sig tror de att det är okej att göra så. Och en 13-åring som tvingas dra ner byxorna inför sina kompisar ligger mycket närmare att känna sig mobbad än en vuxen landslagsspelare.

För det andra förekommer det mobbning på landslagsnivå. Jag har själv sett hur personer i volleybollandslaget utstuderat mobbat landslagskompisar, både på träningar och utanför planen.
Jag kan bara beklaga att jag inte var tillräckligt stark för att säga ifrån då.

För det tredje har jag själv varit med om att ”bestraffas” på samma sätt som Wiland, minus nakenchocken. När jag spelade i Örkelljunga volleybollklubbs a-lag på 1990-talet (jag vet, det är galet länge sen) hände det att det förlorande laget efter en övning fick rada upp sig och agera måltavlor för det vinnande laget. Då kändes det helt okej och jag är säker på att ingen kände sig mobbad. Men så här i efterhand kan jag känna att det var onödigt gjort. Vi hade säkert ungdomar på läktaren som såg vad som hände och kanske agerade efter det vid senare tillfällen.

Med det sagt tycker jag fortfarande att kvällstidningen gjorde fel som basunerade ut en skitsak som nu har tagit energi, omöjligt att säga hur mycket, från landslaget och uppladdningen inför den grymt viktiga matchen mot England på fredag kväll.

Ergo, j’accuse Expressen om vi förlorar på fredag!

I dag offentliggjorde Svt vilka artister som är bokade till sommarens Allsång på Skansen.

Det känns inte som att jag kastar mig över kalendern och bokar in varje tisdag bums.

Laleh, Loreen och Sarah Dawn Finer, visst, men Andreas Weise? Och Christer Björkman?

Sen sitter jag väl där som ett fån ändå varje tisdag klockan 20, när regnet faller utanför fönstret och kvicksilvret inte orkar över tolvgradersstrecket.

Det tar aldrig slut.

Jag skrev om EM-tipset vi kör på jobbet här, och att det inte går så bra för mig i tippeligan.

Och nu har fiaskot nått nya proportioner.

En kollega hängde ut mig till offentlig avrättning på morgonmötet i dag. Jag hann inte ens sätta mig i stolen innan:

…Och så har du tre lag från samma grupp till semifinal!

Det är förvisso sant (Jag sa ju att det gick fort när jag plitade ner tipset), men man sparkar inte på den som redan ligger ner. Och, nej, jag hade inga rätt i går heller.

Resultat so far: noll rätt på åtta matcher och fast cementerad på sista plats.