Temperaturen hade sjunkit till minus fem i morse när det var dags att hoppa upp på cykeln och ta sig in till stan. Jag vet egentligen inte varför jag cyklade, jag har haft en köldgräns på plusminusnoll tidigare, men av någon anledning var det aldrig aktuellt att ta tåget/bussen den här gången.

Underställ, dubbla vantar och vintermössa, samt dräggelhaklapp framför munnen, gjorde resan helt ok för hela kroppen – utom tårna. Fotbollsstrumpor och gymnastikskor var kanske inte helt genomtänkt.

Efter framkomsten till jobbet hörde tårna av sig genom sin tales-tå, vänster stortå (som av någon anledning hade frusit mycket mer än höger stortå):

Stortån: Vi kör inte en meter till under de här förutsättningarna, hör du det?

Jag: Men om jag tar på mig dubbla strumpor i morgon?

Stortån: Talk to the sole.

Jag: Ehh, men om jag tar tåget hem i dag och kör med dubbla strumpor och vadderade skor i morgon, då?

Stortån: Nu är vi på samma planhalva i alla fall.

Jag: Om jag slänger in ett fotbad i veckan också, och så pratar jag snällt med J om en fotmassage ibland också?

Stortån: Två fotbad i veckan och en massage i månaden – då har du en deal!

Jag: Här har du kardan. Eller ja, vi kan väl tumma på det? Ehh, eller du får lita på mig helt enkelt.

I det finstilta står det att ovanstående bara gäller när det är minusgrader ute så jag tycker ändå att jag fick till ett ganska bra avtal. Jag menar, det är ju inte bara fötterna och tårna som mår bra av en fotmassage.