Olater

Jag hörde en bekant låt på radion i dag. Eller, jag tyckte att den lät som ett plagiat av något som jag hade hört tidigare. Det lät lite som Eagle-Eye Cherry, men med en annan röst, lite ljusare.

Efter låten: ”Och det här var Eagle-Eye Cherry med Falling in love again” (på Spotify).

Jaha, så det var han ändå. Men då måste det vara något nytt material, för han låter inte alls som han gjorde förr när han landade monster-hiten Save tonight (på Spotify). Joho då, båda låtarna kommer från samma album, Desireless från 1998 (på Spotify, såklart).

Bra där, Ola.

I min jakt efter musikvideon till Save tonight på Youtube sprang jag på den här covern, som är ganska skön:

Och man vet att världen är galen, men på ett skönt sätt, när klipp som det här dyker upp:

Eller vad i hela friden sjunger de – egentligen?

Ett av mina favoritband när jag växte upp var syntgruppen Alphaville. Det blev synt mest för att alla andra var hårdrockare och jag ville inte vara som alla andra. Efter Forever Young är det väl Big in Japan (på Spotify) som är deras största hit. Och som med många andra artister har jag förtvivlat svårt att höra vad de sjunger.

Nu när jag läser texten samtidigt som jag hör låten är det ju självklart, men jag hade verkligen ingen aning tidigare utan fick mörka så gott det gick när det var sing-a-long-läge. De rödmarkerade raderna var jag inte ens nära att sjunga rätt på.

Winter’s cityside

crystal bits of snowflakes

All around my head and in the wind.

I had no illusions that I’d ever find

A glimpse of summer’s heatwaves in your eyes.

You did what you did to me

now it’s history

I see

Here’s my comeback on the road again.

Things will happen while they can

I will wait here for my man tonight

It’s easy when you’re big in Japan.

Ah

when you’re big in Japan – tonight

big in Tapan – be tight . . .

Big in Japan – the eastern sea’s so blue.

Big in Japan – alright

pay ! Then I’ll sleep by your side

Things are easy when you’re big in Japan.

when you’re big in Japan.

Neon on my naked skin

Passing silhouettes of strange illuminated mannequins.

Shall I stay here at the zoo or should I go and change my point of view

For other ugly scenes?

You did what you did to me

now it’s history

I see.

Things will happen while they can

I will wait here for my man tonight

Som vanligt när det kommer till tv-serier så dröjer det till det sista avsnittet innan vi lyckas få tummarna loss och googla fram ledmotivet. Den melankoliska, men grymt catchiga låten till den dansk-svenska serien Bron (fram till den 23 december 2011 finns alla avsnitt på SVT Play, sista avsnittet nästa onsdag) heter Hollow talk och den framförs av musikprojektet Choir of young believers.

Hyfsat minimalistisk video. Jag hade inte tålamodet att se hela utan snabbspolade (heter det ens så nuförtiden?) direkt för att se om det händer något mer och jag kan avslöja att det gör det inte. En svärm med fåglar i kaosartad formation – ja, varför inte?:

Vi satt i tv-soffan varje vecka och frågade varandra vem som ligger bakom intromusiken till den danska tv-serien Lykke, men det var inte förrän efter det tionde och sista avsnittet för säsongen hade sänts i veckan som vi tog reda på det.

Det är den danska artisten Fallulah som har gjort låten Out of it (på Spotify).

Grymt bra låt av en skön artist. Hon påminner inte så lite om Laleh (på Spotify), eller tvärtom beroende på vem som slog igenom först.

Första gången jag överhuvudtaget hörde talas om bandet Hoffmaestro var i somras i ett Allsång på Skansen-program. Jag fattade ingenting. Medelålders gubbar med gällivarehäng och långa skägg som hoppade runt som om de trodde att de var 20 igen.

Men samtidigt var det något som fick mig att fastna. Deras entusiasm i kombination med ett riktigt bra gung i låtarna.

Just nu lyssnar jag på den här, memories in blue (på Spotify):

Maroon 5, featuring Christina Aguilera, med Moves like Jagger (på Spotify) är musiken med det skönaste gunget just nu.

Här har du fler smakprov på Mick Jaggers moves tillsammans med en av mina husgudar David Bowie.

Själv dansar jag. Inte. Bra. Alls.

Tänk dig att du möter någon på trottoaren och ni går åt samma håll ett par gånger innan ni lyckas passera varandra utan att krocka. Där har du min dansstil. Jag behärskar step touch hyfsat, men ska jag gå utanför den boxen blir det bara svårt.

Tack Bengt Palmers för att du spelade den här i ditt Sommarprogram (här fram till den 20/9) så att jag fick flyga iväg på nostalgins vingar igen.

Tillbaka till 1982.

Snartfemåringen fick Eric Saades senaste skiva strax innan semestern började. Det visade sig vara ett oklokt beslut. Nu går den varm i bilstereon och eftersom semestern tillbringas till stora delar 120 mil hemifrån har vi åkt en del bil.

Och hört en del på Saades nya skiva.

En hel del faktiskt.

”Vem är det som bestämmer?”, kanske du undrar då.

Husfriden, säger jag.

Och faktiskt, ju mer vi hör på skivan desto bättre låter den.

Låt vara att Saade kanske försöker vara lite coolare än han är. Låttiteln ”Killed by a cop” kan man ju bara skaka på huvudet åt.

Annars är det lite som samlingsskivan med alla de 32 låtarna från Melodifestivalen. När man hör låtarna för första gången låter det mesta som skit. Men nu med några månaders distans och efter några lyssningar på radion och på skivan låter de flesta av bidragen helt okej.

Om Snartfemåringen varit tio år äldre hade jag låst in henne på rummet. Det kan inte vara nyttigt att bara fokusera på en artist på det sättet. Varför lägga alla ägg i samma korg?

Man kan tycka mycket om Britney Spears, och det har man gjort. Jag också.

Tyckt, alltså.

Men hon (läs Max Martin) kan fortfarande leverera hits. Jag hörde Criminal från skivan Femme Fatale (på Spotify) för första gången på Radio Malmöhus i morse och jag kunde refrängen redan innan låten var slut, och jag kass på att komma ihåg låttexter.

Tidningens rescencent Hannes Grönberg gillade vad han hörde och gav skivan en fyra i betyg i våras.

Några av textraderna nedan är dock så fantastiskt dåliga att jag bara kan skaka på huvudet åt eländet. Men det är som vanligt, det är de tuffa, farliga typerna som får alla tjejer. Mot bättre vetande såklart. Varje gång.

Men jag är inte bitter.

He is a hustler
He’s no good at all
He is a loser, he’s a bum, bum, bum, bum
He lies, he bluffs
He’s unreliable.
He is a sucker with a gun, gun, gun, gun

I know you told me
I should stay away.
I know you said
He’s just a dog astray.
He is a rebel with a tainted heart
And even I know this a’int smart

But mama im in love with a criminal
And this type of love
Isn’t rational, it’s physical
Mama please don’t cry
I will be alright
All reasons inside
I just cant deny
Love the guy

He is a villain of the devil’s law
He is a killer just for fun, fun, fun, fun
That man’s a snitch and unpredictable,
He’s got no conscious
He got none, none, none, none

All I know, should let go, but no
’cause he’s a rebel with a tainted heart
And even I know this ain’t smart

And he’s got my name
Tatooed on his arm
His lucky charm,
So I guess its okay
He’s with me

And I hear people talk
Trying to make remarks
Keep us apart
But I don’t even hear
I don’t care