Det var länge sedan jag såg en tv-pejlare. Kanske beror det på att jag numera betalar min tv-licens. Nu när jag har en tv, alltså.
Ledarredaktionens Sven-Åke Olofsson har skrivit bra om en avgift som kanske har överlevt sig själv nu när varenda människa tittar på tv i datorn?
Det är inte för inte som min största idrottsidol var Stefan Edberg när jag var liten. En kille med känsla för fair play, precis som till exempel Mats Wilander. Han var bara 17 år gammal när han begärde omspel av en matchboll sedan han tveksamt dömts som segrare i semifinalen av Franska öppna mästerskapen 1982.
Det är stort.
Jag gillar rent spel. Hur kul är det att vinna i vad det nu än handlar om och veta att man inte vunnit för att man var bättre utan för att man fick fördelar genom att fuska?
Inte så kul.
Men nedanstående klipp är jättekul, så jag kan se mellan fingrarna för den här gången. Uppfinningsrikedom är alla frisparkars moder. Om jag har förstått saken rätt handlar det om en U20-match mellan Ecuador och Chile, men det är jag inte beredd att ta gift på.
Tack till Ola Walfridsson som delade klippet på sin Facebooksida.
Det finns humor som inte har åldrats med värdighet, typ Nöjesmassakern och Helt apropå. Vi skrattade byxorna av oss när det begav sig på 1980-talet, men i dag är de flesta skämten mer än lovligt pinsamma.
Sedan finns det humor som har åldrats med värdighet, typ Monty Python, Magnus & Brasse och Galenskaparna.
Det här är bara så klockrent och funkar hur bra som helst även i dag. Sedan ska man inte glömma bort att kvaliteten på humorn hittar man oftast i betraktarens öga.
Jag tror på fullt allvar att Sverige som land skulle må bra av att dagens ungdomar fick lära sig att använda utedass. De skulle få en helt annan bild av sin historia, en historia som inte ligger så många år bakåt i tiden.
Ibland fastnar en ny låt direkt när man hör den för första gången.
Som ett plåster gjort på gaffatejp.
I förra veckan såg jag på Svt:s program Jakten på Lyckan (jag har bloggat om det programmet här) och programledaren Hanna Hellquist sjöng med i en låt när hon satt i bilen. Jag bara kände att jag måste höra hela låten. På Spotify hittade jag den, Don´t stop believing med Journey (och inget annat i original).
Det är framförallt inledningen, där sångaren Steve Perry släpper lös sin fantastiska röst, som jag har fastnat för. Jag kan inte få nog. Och upplevelsen förhöjs till en helt annan nivå när jag går från Spotify till Youtube och kollar in en live-version från Huston (se nedan).
Just a small town girl
Living in a lonely world
She took the midnight train going anywhere
Just a city boy
Born and raised in South Detroit
He took the midnight train going anywhere
Ståpäls.
Jag får handsvett, och en liten släng av svindel, bara av att titta på nedanstående klipp från toppen av världens högst byggnad, Burj Khalifa.
Men det här klippet från Youtube, som valsade runt i höstas, är hysteriskt roligt.
Gott nytt år på er. Hoppas att ni är uppätna och fina efter helgerna. Behöver ni inspiration över hur ni ska bli av med de extra kilona så kolla in det här Youtubeklippet som har valsat runt bland länkarna ett tag.
Jag hade ingen vidare spänst för att vara volleybollspelare, men eftersom jag var nästan 210 cm lång behövdes det inte heller. Jag klarade mig bra i elitserien i alla fall.
Men Stefan Holm – där har vi en kille med spänst. Kolla in klippet nedan.
Fullt glas med vatten eller så koncentrerat som möjligt för bästa effekt? Det känns på något vis som att det ”tar” bättre när jag tar så lite vatten som möjligt.
Det kanske beror lite på det man ska lösa upp, men om vi snackar vanliga alvedon eller c-vitamin?
hd.se
