Olater

Vad har du för synpunkter på barn som ligger i mamma och pappas sängar på nätterna?

A) ”Det är bara mysigt och de växer upp till trygga lugna medborgare sedan de har fått känna närheten av mamma och pappa på nätterna.”

B) ”Det är skitstörigt, jag får min nattsömn störd av kickande ungar och de växer bara upp till trygghetsnarkomaner utan egen vilja.”

C) En kombo av A och B. ”Det är bara mysigt men de växer bara upp till trygghetsnarkomaner utan egen vilja.”

D) En kombo av B och A. ”Det är skitstörigt men de växer upp till trygga lugna medborgare sedan de har fått känna närheten av mamma och pappa på nätterna.”

Hemma hos oss dyker Drygtfyraåringen upp hos oss i stort sett varje natt med motiveringen att hon inte vill sova själv. Vi har kört med minsta motståndets lag hittills, men frågan är vad som händer när vi släpper ut Drygtettochetthalvtåringen från bakom gallret i spjälsängen om ett tag, och hon också kommer på att det är mysigt i mamma och pappas säng.

Antingen får vi köpa en större säng eller får vi flytta in i barnens rum efterhand som de kommer in till oss.

Därför ska man inte ta med barnen till mataffären.

Som småbarnsförälder hanterar man ganska mycket kläder i olika storlekar. Och som pappa till två små tjejer blir det en del att hålla reda på. Även om J är huvudansvarig för deras kläder, händer det (nej, nu var jag orättvis mot mig själv) att jag hanterar deras garderob.

Flickkläder är inte pojkkläder.

Pappor är inte mammor.

Bak är inte fram.

Klädföretagen gör det inte lätt för oss pappor när de sätter tvättlappar både bak och fram på till exempel byxor. Det brukar vara min enda ledtråd till vad som ska vara bak – tvättlappen ska a l l t i d vara där bak. Och så möts jag av sådant här ofog.

Värdelöst.

Det blev en liten diskussion hos en kompis på Facebook i morse om skrikande barn och vems fel det är att barn egentligen skriker. Det händer mer än sällan att jag träffar på frustrerade föräldrar som till exempel storhandlar hos den stora livsmedelsjätten, med skrikande barn hängandes halvvägs utanför kundvagnen.

Vad ska man göra då när man tvingas handla efter jobbet med två barn i släptåg?

Mitt tips är att inte handla efter jobbet med två barn i släptåg.

Och måste du handla med barnen efter jobbet då har du planerat dåligt helt enkelt.

Men varför skriker barn, då?

I regel handlar det om att två basbehov inte är uppfyllda – vila och mat. Sedan blir barn uttråkade ändå och kan ställa till scener men när de två första fundamentala behoven är tillgodosedda kommer man långt.

Planering är a och o. Se till att handla på kvällen när barnen har gott och lagt sig. Eller ta med ett av barnen men se till att äta kvällsmat först och bjud in barnet till shoppingen. Låt det plocka varor (med andra ord, se till att du inte har bråttom), blippa med självscanningsapparaten eller ta en kundvagn med en bil under. Funkar i många lägen.

Planering är a och o. Har jag sagt det? När man har med barn att göra, vilket man har i några år framåt om man lyckas producera några, gäller det att i alla lägen se till att planera.

Var?

När?

Hur?

Sätt alltid barnens behov i första rummet. Men notera att jag inte menar att man alltid ska göra saker för barnets skull. Men oavsett om du ska åka på stor festmiddag med släkten till den fina restaurangen, eller om det är shopping som gäller är det livsviktigt att barnen är tillfreds.

Kolla in bilden till den här artikeln. Galet bra.

Eller det är kanske bara för att jag är tvåbarnspappa?

Jag hittade bilden här.

J födde en liten flicka i Valborgshelgen och därmed är jag numera stolt tvåbarnsförälder till inte mindre än två flickor – ett helt beachvolleybollag.

OS 2028 är härmed spikat. Systrarna Olofsson gör succé. Men ingen press…

Annars skriver jag väldigt sparsamt om min familj i den här bloggen. Och som Forrest Gump sa:

And that´s all I have to say about that.

Foto: Scanpix

Om jag någon gång skulle få för mig att tatuera mig ligger barns (pluralis i slutet på april) namn och/eller födelsedatum högt uppe på listan. Sen kommer ingenting, sen kommer ingenting och sen kommer – Marsupilami (dock en lite modifierad variant jämfört med bilden ovan). Detta märkliga djur dyker upp i ett antal seriealbum med Spirou och hans sympatiska sätt tilltalar mig. Låt vara att han kanske överreagerar ibland men han har definitivt hjärtat på rätt ställe, han tar inte sig själv på så stort allvar, och han är en skämtare av rang. Och vi vet alla hur viktigt det är med humor.

Placeringen på kroppen av detta äggläggande djur är dock oklar fortfarande. Knappast på överarmen eller på en vad. Förmodligen på ett mer undanskymt ställe så att jag kan plocka fram den vid högtidliga tillfällen, typ jul, när de förväntansfulla barnbarnen kommer på besök och vill se morfars skojiga tatuering.

Mer om Marsupilami här

Till den oficiella Marsupilami-sajten