Jag känner så väl igen mig i det Fredrik Backman skriver i sin blogg Backmanland om För-ätar-burgaren och För-ätar-korven. Det finns tillfällen då jag gärna hade tryckt en För-ätar-korv, eller två, innan det var dags att ge sig ut i sällskapslivet och vara utstuderat trevlig till ackompanjemang av ett väldigt reducerat matintag. För att kunna prestera på topp, rent socialt, är det direkt kontraproduktivt att gå ut ur huset hungrig (man vet aldrig när det blir mat nästa gång).

Ofta utspelas nedanstående konversation, med mig själv som Jag-parten och X kan vara egentligen vem som helst som jag besöker och där en huvudmåltid ingår som en del av besöket.

X: Är du mätt?

Jag: Nä, men jag är inte hungrig heller.

Eller tvärtom.

X: Är du mer hungrig?

Jag: Nä, men jag är inte mätt heller.

Men jag erkänner utan omsvepningar att jag inte är man nog att tillverka en För-ätar-korv eller dylik hamburgare som Fredrik Backman kan göra med sådan finess och elegans. Jag gjorde dock ett tafatt försök, försök är förresten ett alldeles för starkt ord, häromkvällen. Upprinnelsen till nedanstående sorgliga skapelse kom sig av att jag hade läst För-ätar-korven-inlägget under dagen i kombination med att vi inte hade något bröd kvar i huset och det enda jag hittade i frysen var några gamla korvbröd.

I vanliga fall hade jag bara tinat bröna och lagt på rikligt med smör och ett par ostskivor, klämt ihop och njutit till ett glas kall mjölk, eller två.

Korvbröd med smör och ost kan mycket väl vara vår planets mest underskattade matkombination men det är en helt annan historia.

Men eftersom jag alltså hade läst om För-ätar-korven ville jag åtminstone testa grunderna. Vi saknade dock många av de obligatoriska ingredienserna, som majonnäs och rostad lök, så resultatet blev minst sagt fattigt.

1 korvbröd, tinat

1/2 Denniskorv

Ketchup

Senap

1 kvist persilja (tror jag, jag är kass på de där kryddorna)

En dag hoppas jag dock att jag kan återkomma med ett blogginlägg där jag redovisar en helt annan typ av För-ätar-korv. Annars kommer jag inte att kunna se Fredrik Backman i ögonen om vi skulle träffas i framtiden.