Olater

Inga jämförelser överhuvudtaget men det är lite roligt hur Googleannonserna ibland ramlar in i anslutningar till artiklar på diverse nyhetssajter.

Det kom till vår kännedom i förra veckan att pingisbordet i källaren till HD-huset åter står uppställt. Kollegan Patrik ”Lill-Tickan” Lundberg, med rötter i Sölvesborgs BTK och jag, Ola ”BTK Frej” (Växjö) Olofsson tog oss således ner en våning på lunchen i dag och gjorde upp.

Det kändes skönt att bollträffen satt kvar, speciellt med backhanden, även om racketen lämnade en hel del övrigt att önska. Jag vill dock poängtera att jag aldrig var någon materiallirare utan körde på med mina MarkV-gummin.

Det kändes lite som att vi jobbade på Google när vi stod där och bollade. Kanske kan vi få upp pingisbordet på markplan vad det lider. Säkert jättepoppis för alla som inte spelar pingis att lyssna på plinkeplonkadet.

Synd bara att jag fick stryk med 6-11, 7-11 (vad var det för fel på att spela till 21?) och att jag dessutom hann bli så pass varm att svetten började tränga fram på ryggen.

Skit.

Lill-Tickan var dock grym och jag tar förlusten som en man. Men jag hotar med att återkomma när jag har finslipat tekniken och fulspelet.

VSB (vilket skulle bevisas).

Det är lite intressant att se vilka Googlesökningar som leder in till oss på hd.se. En favorit som alltid ligger högt upp på listan är surdeg. Söker du efter surdeg på Google dyker den här artikeln från 2006 upp högt upp i listan och ger och många klick. Men i går dök det upp en sökning som vi inte kunde förstå.

Hur många som helst hade hittat in till den här artikeln om operasångerskan Siv Wennerbergs 60-årsdag, som inföll för fem år sedan. Vi har inte blivit kloka på varför folk söker efter henne, om de nu gör det.

Kanske är de på jakt efter Bonde söker fru-Emma, eller kanske den här Sivandivan på Youtube.

Sedan har tre av barnstjärnorna till Astrid Lindgren-filmer dykt upp i listan de senaste dagarna. Jan Ohlsson (Emil), Liv Alsterlund (Madickens lillasyster Elisabeth) och Dan Håfström (Birk i Ronja Rövardotter).

Några förslag på ovanstående?

Jag hittade en jätterolig historia i bloggen Jag heter Klaus i dag. IT-gurun Joakim Jardenberg medverkar i Klaus blogginlägg med sin Googleskylt. Mer om den här.

Denna persons familj tillhör vad man lite hafsigt brukar kalla för ”överklassen”. Välbeställda och nyrika. Min vän, som fyllde 20 år och precis tagit körkort önskade sig en bil i födelsedagspresent. Och som den bortskämda slyngel han är önskade han sig inte vilken bil som helst. Nej, han önskade sig BILEN. En röd Porsche 911. En tidlös klassiker.

Under flera veckor fick vi – som befann oss i hans bekantskapskrets – höra ett ständigt tjat om denna röda lilla sportbil. Accelerationstider från stillastående till hundra citerades. Tillbehörslistan redogjordes för. Jag kan bara förställa mig hur påfrestande det måste ha varit för hans far, som var den tilltänkta gåvogivaren.

När väl den stora dagen kom och det ställdes till med enorm baluns som till och med involverade en änglalik harpspelande kvinna. Trots allt det vackra så låg min väns odelade fokus på möjligheten att han eventuellt snart skulle äga en Porsche. Alla andra gåvor var sekundära. Det var bara Porschen som var viktig. Eller ”musmagneten” som han lite vanvördigt övergått till att kalla den. Så när hans far överlämnade ett litet paket, kanske en decimeter långt, så blev min väns ansikte ungefär lika långt. Paketet visade sig innehålla en liten röd Porsche 911. I skala ett till åttiosju.

Under en sekund trodde vi alla i rummet att han skulle brista ut i gråt. Hans blick var död. Tom. Underläppen darrade. Alla kunde höra hur han svalde tungt. Det var då hans far halade fram en nyckel, kastade den till honom och sa:

– Kolla garaget!

Min vän blev omedelbart yster som en kalv på grönbete. Han for nerför trapporna, ut på gården och fram till garagedörrarna vilka han slet upp så att vi trodde att huset skulle lyfta från marken. Och där stod den. Porschen. MUSMAGNETEN. Röd, och inslagen i vad jag så här i efterhand vill minnas var cellofanpapper. Min vän, som vid det här laget skrikande upprepande ordet ”Musmagnet” slet av omslagspappret så att vi trodde att lacken skulle följa med. Och det var då vi såg den. Och han med. Och han backade ett par steg, satte sig ner på uppfarten och skakade på huvudet. För musmagneten var utrustad med en sån där personlig skylt. På vilken sex bokstäver lyste mot skyltens vita botten.

Och ordet bokstäverna bildade var: PAPPAS.

Inte vet jag hur länge den här funktionen har funnits hos Google men om du inte visste det så kan du googla räkneproblem:

Skitsmart om man inte har miniräknaren inom räckhåll och inte orkar ta fram datorns inbyggda.