Varken MFF eller HIF lyckades få in bollen i mål under gårdagskvällens derby på Malmö Stadion. Men det var en ganska underhållande tillställning ändå. Allt om hur det gick i matchen här. Och ännu mer i Sportbloggen.

Foto: Johan Persson

Jag tittade nästan lika mycket på publikens uppträdande som på matchen. Av någon anledning hamnade vi i utkanten av en MFF-klack, på andra våningen ovanför den stora ståplatsklacken. Och vilket liv det var på den.

De körde några riktigt mäktiga ramsor och i början på andra halvlek ville sången aldrig ta slut. Imponerade och värt entrépengen bara det.

Sedan kan jag aldrig bli vän med hatramsorna riktade till motståndarna, men det är en annan femma.

HIF-klacken på andra sidan arenan hörde jag överhuvudtaget inte.

Det var lite kul att se en del åskådare på sittplats uppe på andra våningen på arenan. De som har blivit lite för gamla för att stå och hoppa där nere i flocken av testosteronstinna tonåringar, men ändå inte riktigt kan tygla sina blåvita känslor. De som sitter med flickvännen/frun/sambon, men har lite för mycket myror i brallan för att kunna sitta ner. Och flickvännen/frun/sambon får rycka i armen på dem för att de ska sätta sig ner igen. De som har förvandlats från överengagerade supportrar till förtryckt medelklass med pullover.

För övrigt 1: Malmödialekten är något i hästväg. Det är inte ofta man hör den breda varianten här uppe i NV-Skåne.

För övrigt 2: Jag undrar hur de ansvariga för arenabygget tänkte när det var dags att beställa stolar till de 20 000-någonting sittplatserna.

Mungo 1: ”Kolla här i katalogen, de har ljusblåa stolar, de tar vi!”

Mungo 2: ”Vi kanske ska ta och provsitta de först?”

Mungo 1: ”Nej nej, de ser ju jättesköna ut. Ljusblåa är de också, sa jag inte det?”

Mungo 2: ”Just det och hur mycket träsmak kan man få på 2×45 minuter, egentligen?”

Mungo 1: ”Kauf!”

Låt vara att de omnämnda stolarna inte är dimensionerade för människor på 209 cm, men ändå.

För övrigt 3: Vilken känsla att få uppleva atmosfären inne på den välfyllda (knappt 29 000 åskådare) nya Swedbank Stadion. Måste vara ett jättelyft för spelarna att gå från det gamla Stadion med gigantiskt mycket luft till den kompakta fyrkanten där publiken nästan kan ta på spelarna.

För övrigt 4: Vi parkerade på andra sidan MAS för att slippa köerna när vi skulle hem. Det gick så där. Lokalsinnet Jönsson och undertecknad gick fel i mörkret och hamnade lite snett. Och när vi kom fram till parkeringen var kön till parkeringsautomaten (för utcheckning, fånigt system att betala när man åker…) så där lagom lång.