Örkelljunga volleybollklubb är i SM-semifinal.

Detta efter att för tredje året i rad slagit ut antagonisten Hylte ur slutspelet. I kväll vann ÖVK med klara 3-0 på bortaplan och säkrade semifinalplatsen där seriesegraren Linköping väntar.

Linköping hette tidigare Team Valla och under åren 1995-2002, när jag fortfarande spelade i ÖVK vann vi 23 raka matcher mot Team Valla med en setskillnad på 63-13.

DÅ var vi ett riktigt stort spöke för Linköpingsklubben men sedan dess har mycket vatten runnit under broarna i Stångån i Linköping. Som seriesegrare med ett riktigt potent lag måste Linköping ses som favoriter, inte minst eftersom laget har fördel av tre hemmamatcher om serien går till ett avgörande i en sista match. Linköpings sporthall är ungefär fyra gånger så stor som Örkelljunga idrottshall och takhöjden är tio gånger högre.

Jag kommer ihåg att vi på uppvärmningarna under bortamatcherna mot Team Valla (Linköping) försökte oss på att med volleybollslag komma så nära taket som möjligt – imponerade av takhöjden som vi var.

Och det är definitivt svårare att gå från att vara van att spela i en liten hall till att spela i en stor, då det blir svårt med tajmingen i alla bollhandlingar eftersom referenspunkterna man är van vid inte finns där de borde, än tvärtom.

Efter matchen i går skyllde Hyltes kanadensare Murray Laidlaw förlusten delvis på den låga takhöjden i Örkelljunga.

Det går faktiskt inte att spela i den här hallen, den är inte lämpad för volleyboll. Jag har aldrig varit med om något liknande, sa han till Hallandsposten och pekade mot det låga taket.

Jag håller med, det är inte alls bra att takhöjden är så låg. Det blir sämre volleyboll i och med att bollduellerna oftare slutar med att någon skickar upp en försvarsräddning i taket. Men det är lika för alla, för jag tror inte att ÖVK-spelarna är ett dugg bättre på att dämpa bollarna bara för att de tränar i hallen hela året. Är man kass i försvar så är man och tvärtom. Sen kommer man inte ifrån att fördelen av hemmahall såklart finns där, men den finns i Hyltebruk också.

Lite gulligt att Kristian Wrethander, spelande tränare i Hylte, var uppe hela natten innan matchen i går för att kurera sin stukade fot.

Jag är förvånad att Wrethander spelade överhuvudtaget i går. Han stukade foten bara två dygn tidigare, i den tredje SM-semifinalen. Nu spelade han bara sporadiskt i de två första seten i matchen i går men det går inte att komma i från att det slet på foten. Jag hade vilat två hela dagar till och satsat krutet på den femte hemmamatchen i morgon, torsdag. Nu är risken/chansen (beroende på med vilka ögon man ser på händelsen) stor att scenariot blir det samma i den avgörande matchen. Han går in och kör och upptäcker snart att det inte funkar. Man ska dock inte underskatta Wrethanders envishet och tjurskallighet när det gäller volleyboll. Kanske kan han spela hela matchen mot ÖVK i morgon. Men då tror jag att han får svårt att hinna rehabilitera foten till den första SM-finalen, som går i Falkenberg på söndag. Hade han däremot vilat i går…

Matchreferat på Hyltes hemsida.

Matchreferat på ÖVK:s hemsida.

Örkelljunga volleybollklubb förlorade den tredje SM-semifinalen mot Hylte med 0-3. Precis som i den första matchen i Hyltebruk var Hylte det klart bättre laget. Detta trots att junioren Patrik Edgren kastades in i hetluften en bit in i det tredje setet när Kristian Wrethander stukade foten.

Nu är två vinster det enda som räknas om ÖVK har tänkt sig att spela SM-final på söndag, mot Falkenberg som vann i tre raka matcher mot världens längsta lag, Linköping. Falkenberg är i sin fjärde raka SM-final, starkt jobbat.

Själv har jag tänkt mig ett nytt träningspass på bänken i morgon, och kanske några inhopp som blockare om coach Olafsen är på det humöret.

Så här står det på Hyltes hemsida om match tre och match fyra.