Vänta lite här nu.

I går kväll, före krismötet mellan Djurgården och  den regerande mästaren Färjestad i elitserien i ishockey, hissades Charles ”Challe” Berglunds tröja nummer två upp i taket på Hovet som tack för hans tolv år i klubben, med fem SM-guld som följd.

Problemet, för det är verkligen ett problem (ja, i-lands, håll käften), är bara att där hängde redan en tröja nummer två, nämligen Roland ”Rolle” Stoltz tröja.

Så här kan vi inte ha det.

För mig, och för många med mig, innebär det att om ”ditt” nummer hissas upp i taket pensionerar man den siffran för all framtid och ingen får längre spela i den tröjan.

Jag inser att förr eller senare kommer alla klubbar att få problem eftersom tröjnumren riskerar att ta slut om för många lirar för länge, och är för duktiga, i en och samma klubb (stor risk (ironi) i dag när pengarna styr de flesta spelarna dit just pengarna finns). Men samtidigt är det inga dussinlirare som föräras med en sådan ceremoni och för att ta Djurgården som exempel hänger det bara åtta tröjor i taket so far. Och då talar vi om en tidsperiod på cirkus 60 år. Och av de klubbarna jag kollade på Wikipedia har Djurgården hängt upp flest tröjor.

Efter lite research ser jag att ”mitt” lag Färjestad också har två tröjor med samma nummer i taket, nummer nio. Och Färjestad har bara fem nummer uppskickade totalt.

”Äh, vi kan ge lillkillen Thomas Rundqvist nummer 9, det finns inte en chans att han blir lika stor som nummer 9 Uffe Sterner.”

Skandal. Gör om, gör rätt.

Djurgården vann för övrigt gårdagens match med 2-1 efter straffar.