Hör av dig till hd.se. Vi vill ha dina tips. Vi betalar 5000 kronor för bästa nyhetstips eller nyhetsbild varje månad. Läs mer om villkoren och om hd.se här!
Jag kan gilla tanken att alla ska bidra till klubbens intäkter men att kräva att a-lagsspelarna ska sälja julkalendrar eller Bingolotter eller vad det kan handla om är bara fånigt.
Det finns många bättre sätt som stjärnorna kan ”utnyttjas” på för att dra in pengar till klubben.
Kuriosa 5: I december 2002 fanns Karl-Bertil på postens julfrimärken. Samtidigt var det strykande åtgång på de originalfilmceller ur filmen som såldes på Seriegalleriet i Stockholm för mellan 1800 och 2800 kronor.
På DVD-utgåvan från 2004 saknas scenen med gatflickan Beda Larsson som trycker den randiga sidenslips hon fått i julklapp mot sin barm.
En något smädande karikatyr av Karl-Bertil har en roll i den tecknade serien Myggan, producerad av Kanal 5, där Karl-Bertil framställs under sitt vuxna liv som taxichaufför i Stockholm med grava narkotikaproblem.
Kuriosa 4: Julsången som Karl-Bertil sjunger, ”Nu så kommer julen”, är från en dikt av Zacharias Topelius. I filmen sjungs (men inte i tonsättningen av Jean Sibelius) de fyra första raderna av den första av diktens tre strofer. Första strofen avslutas med dessa rader, som inte är med i filmen:
Kuriosa 2: En aspekt i sammanhanget är att Karl-Bertil är väldigt oförsiktig med glaspaketen han sorterar i början av historien. Det har diskuterats om detta är en medveten plantering av att Karl-Bertil har en annorlunda syn på annans egendom, om det är en set-up till varför han sedan stjäl diverse paket utan att nämnvärt reflektera angående äganderätten. Å andra sidan skulle det lika gärna kunna vara en satirisk kommentar till att posttjänstemän ibland är oförsiktiga med de paket de ska handha…
En av mina favoriter, alla kategorier, är Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton av Tage Danielsson och med bilder av Per Åhlin. Den sänds på Svt varje julafton (sedan 1975) men den finns även i bokform, med en del extramaterial. Den är lite längre med en del passager som inte alls nämns i tv-versionen.
Med start i dag, och fram till julafton, läser jag högt ur boken här i Kusinkaninens julkalender. Upplösningen kommer på julaftons morgon. Ta en till pepparkaka till glöggen, luta dig tillbaka och njut av min väna (eller hur?) småländska (stundtals) stämma:
Kuriosa 1: Filmen innehåller ett antal anakronismer, alternativt omedvetna felplaceringar av detaljer. Några visuella detaljer i filmen tyder på att historien ska ha utspelat sig under andra världskriget: bilden på En svensk tiger, gengasaggregaten på bilarna och nazistflaggorna i julgransdekorationerna (minst en svastika kan även ses hänga i ett slags flaggband efter den taxi Tyko hyr åt sig själv och Karl-Bertil till deras reprimandstripp). Taxeringskalendern som Karl-Bertil använder för att kontrollera folks årsinkomst är från 1942. Det nämns även att Karl-Bertil studerar i läroverket, en benämning som avskaffades i och med grundskolans införande 1962. Å andra sidan pekar andra detaljer på att historien utspelas senare: Sartres självbiografi utkom först 1963 och julsångerna som strömmar ur TV:n kan vara ett avsnitt av Nygammalt med Bosse Larsson som hade premiär först 1971. TV-apparater infann sig inte i de svenska hemmen förrän sent på 1950-talet.
I dag får ni inte mer i luckan än ett tips. Tipset är att inte missa de fem luckorna fram till julafton. Ni kommer inte att bli besvikna. Eller ja, det kanske ni blir, men det bryr väl inte jag mig om.
Ledtråd: Det handlar om en rödhårig, glasögonprydd yngling med hjältedådsambitioner.
Från början kändes det som en jättebra idé att ställa den blivande julgranen, granen, på altanen på baksidan. Men det var innan det föll en decimeter snö och granen välte. Det var bara att pulsa ut i snön i går morse innan jobbet, lyfta upp granen, borsta bort det mesta av snön och bära in den i förrådet istället. Nu kan vi bara hoppas på att den inte får några bestående men av den traumatiska upplevelsen.
Jag påmindes samtidigt om att julgransfotsproblemet fortfarande är aktuellt, hur ska vi få den att stå för sig själv när vi plockar in den?
Det var väl härligt att det kom lite snö. Julstämningn höjdes med ett par grader och även om jag inte tror att den kommer att ligga kvar till julafton finns ändå möjligheten nu att plocka fram pulkorna och ge sig ut i backarna.
Och den första snölyktan tillverkades utanför huset i går kväll.
Jaha, då var julhandeln över för min del. Ett par timmar på Väla en tisdagskväll och alla (sex stycken, typ) klappar är inhandlade. Förvånansvärt lite folk med tanke på att det är bara drygt en vecka till Julafton, men jag kan tänka mig att helgen som kommer blir ingen lek på det stora köpcentrumet.
När barnen hade somnat radade jag upp julklapparna på det stora bordet i vardagsrummet för att slå in dem. Bara för att upptäcka att tejprullen, den enda i huset, sjöng på sista versen. Jag snålade som en galning men kunde ändå bara slå in en paket. Det var bara att lägga ner övriga klappar i påsen igen och gömma dem på ett smart ställe – ”där får du inte vara”-skåpet i tvättstugan.
Åsikterna i den här bloggen är, om någons, mina egna. De är i alla fall inte min arbetsgivares. Och varför skulle de vara det? Den här bloggen har ytterst lite med journalistik att göra. Ta det som skrivs här med en rejäl skopa salt. Jag säger till i förväg när du ska ta innehållet på allvar. Du kan, med fördel, kontakta mig på...
ola.olofsson@hd.se
