Vaknar i 3/4-takt
En FB-kompis skrev att han vaknade i 3/4-takt i morse och valsade ner till hotellfrukosten.
Jag brukar vakna helt i otakt med ett skrik på morgonen. Räknas det?
En FB-kompis skrev att han vaknade i 3/4-takt i morse och valsade ner till hotellfrukosten.
Jag brukar vakna helt i otakt med ett skrik på morgonen. Räknas det?
Är det mig det är fel på (ni behöver inte svara, jag vet vad ni tycker) när jag inte förstår storheten med två av de riktigt stora inom svensk popmusik – Kent och Håkan Hellström?
Jag ser mig själv som en hyfsad allätare när det handlar om musik, men jag kommer inte överens med ovanstående.
Jag upptäckte i går att det går inte att slippa reklamen i gratisversionen av Spotify genom att stänga av ljudet när det är dags för reklam. Då väntar bara programmet på att jag ska slå på ljudet igen och fortsätter där jag stängde av.
Listigt.
En sak som däremot är bra är att Spotify inom kort kan användas i mobiltelefonen. Inte vilken mobiltelefon som helst men ändå. Iphone kommer i höst att få en application som gör att man kan streama ner all världens (nåja) musik till mobilen. Allt som krävs är att man betalar för Spotify (alltså inte har gratisversionen) och sen tillkommer förstås en liten månadsavgift också
Men ändå.
Man blir som sugen på en Iphone.
Hittade den här bilden på bildbyrån Scanpix hemsida:
Foto: Pontus Lundahl
Den föreställer jamaicanerna Shelly-Ann Fraser och Kerron Stewart som tog guld och silver i damernas 100 m under friidrotts-VM i Berlin i går kväll.
Av någon anledning (helt ofattbart faktiskt, jag vet inte hur det gick till) kom jag att tänka på den här killen:
Foto: Dieter Endlicher
Ben Johnson från OS i Seoul 1988.
Vilket osökt tog mig vidare till den här killen och nu får jag inte bort låtskrället ur huvudet:
När jag ändå är inne på idrottsstjärnor som gör mer eller mindre bort sig musikaliskt kommer här en lista på några fler:
Jimmy Nordin (Sportbloggens Stefan Lindqvist hann före med den här):
Malin Baryard med låten ”Do you wanna ride”:
Maria Akraka och Erika Johansson körar bakom Nick Borgen i Melodifestivalen:
Lennart ”Nacka” Skoglund med ”Vi hänger med” som spelades in efter VM i fotboll i Sverige 1958:
Håkan Södergren inför VM i ishockey 1989:
Dr Alban med tveksam hjälp från Tomas brolin, Björn Borg och Mattias Frisk (förhoppningsvis inte kollegan här på hd.se…) från 1999:
Gösta ”Snoddas” Nordgren med ”Flottarkärlek” från 1952:
Ricky Bruch med låten ”Mig fångar ingen brud” från 1971:
Jag lyckades tyvärr inte hitta Pernilla Wibergs klassiker ”Privilege” på Youtube men om du tänker till lite så kan du säkert börja nynna på den själv. Och där fastnade den. Varsågod.
Jag började med Carl Lewis och han får också äran att avsluta det här sorgliga inlägget när han i det här klippet ”sjunger” en snutt av den amerikanska nationalsången inför en NBA-match 1993:
Jag har aldrig varit någon musikfrossare av rang. Jag var inte typen som slängde på en cd (tänk vad gammaldags det låter) för att ha något på i bakgrunden och jag har inte varit på särdeles många livekonserter i mitt liv heller för den delen.
Men tack vare Spotify lyssnar jag nu på ofantligt mycket mer musik än tidigare. Blir jag sugen på något speciellt är det bara en sökning (oftast) som står mellan mig och låten, biten, stycket.
Fantastiskt!
Och jag blir dessutom introducerad till ny musik, till exempel Fever Ray, av medmänniskor (Mymlan den här gången) där ute på nätet. Jag hade aldrig hört talas om Fever Ray förrän i dag och nu har jag plöjt igenom hela hennes senaste album, sen jag fått Spotifylänken av Mymlan. Sen ska jag väl erkänna att jag inte riktigt begrep tjusningen med hennes musik, men den var i alla fall annorlunda.
Här är en kort recension på Svd.se.
Och det roliga är att cd:n inte släpps förrän i mars och nu har jag redan hört hela plattan.
Ta bara det här (på Spotify) stycket. Preludium ur cellosvit nr 1 G-dur av Bach. Svårt att lämna datorn upprörd efter de 2.45 minuterna.
Jag har väl 50-60 GB musik på en extern hårddisk, vad ska jag med den till nu? Tack vare Spotify behöver jag aldrig mer spara ner musik på datorn.
Och nej, jag är inte köpt av Spotify, det är helt enkelt ett kanonprogram.
Mymlan (the real) har många bra idéer och nu har hon satt ihop en lista med tolv låtar som betyder lite extra för henne.
Och inte ska väl jag vara sämre, så här i slutet på året när listor av alla de slag står som spön i backen. Här är tolv låtar som betytt lite mer för mig. Och som Mymlan skriver, det ska inte vara så genomtänkt. Det här var de tolv låtarna som först kom in i huvudet på mig:
Torn – Natalie Imbruglia
Den var ny när J kom in i mitt liv och på den fantastiska vägen går jag fortfarande.
I´ve been thinking about you – Londonbeat
Obesvarad kärlek på gymnasiet. Jag fylld ett helt blandband (inte mycket till blandning men ändå) med bara den låten och gav till henne. Men det sket sig ändå…
Crockett´s theme – Jan Hammer
Köra bil alldeles fort på natten. Jag var taxichaffis i början på 1990-talet och vägen mellan Lessebo och Växjö, efter en lämning i pappersmetropolen, blev mycket kortare med Miami Vice-låten i högtalarna.
The road to hell – part II – Chris Rea
Mer köra bil mitt i natten-musik. Vilket tunggung.
Starman – David Bowie
Min kusin från Nybro planterade David Bowie i min musiksmak.
Sin sin sin – Robbie Williams
Min bästa konsertupplevelse alla kategorier – Robbie i Parken, Köpenhamn 2006. Waoo!
Louise – Human League
Synt kan aldrig vara fel.
Evelina – Peter Le Marc
Den mannen är ett geni, så är det bara.
Cole Porte sång – Gyllene tider
Jag säger/sjunger bara: ”Två röda läppar på 42nd street sa: Kom med mej, jag är den som du vill ha”
Forever young – Alphaville
Mer synt.
Du får inte – Sonja Aldén
Den låt som berört mig mest under 2008. Jag kan lyssna på den om och om och om igen.
Total eclipse of my heart – Bonnie Tyler
Se tidigare inlägg om världens bästa och enda sistadansenlåt här.
Jag orkade inte infoga Youtubeklipp, som Mymlan så pedagogiskt gjorde. Men här är min tolvlåtslista på Spotify i alla fall.