Olater

Bandola är en – gitarr.

Under alla år som jag blev mobbad (nåja, nu ska vi inte överdriva) hade jag ingen aning om vad bandola betydde. Jag har alltid levt i förvissningen att det var ett hittepå-ord.

Ola bandola

titta under kjola

vad kan han hitta…

Ja, ni kan fortsättningen.

När jag var på väg till dansträningen med fyra tjejer i åldern 2,5 -5 år i förra veckan.

Ensam. Ville bara säga det.

Då satt de i bilen och sjöng och pratade. Plötsligt kommer det från av de äldre: ”ola bandola na na na na na na”.

Hur? Vem? Varför?

Jag kan aldrig tro att tjejen själv har värkt fram det rimmet utan hon måste ha fått hjälp. Men av vem? Ola är inget vanligt namn i dag. Framför allt inte på barn. Det skulle minska sannolikheten att det är något äldre syskon som har varit framme.

Min teori är att det är en förälder som av någon outgrundlig anledning tycker att jag ska få återuppleva min barndom all over again. Inte för att jag bryr mig särdeles, jag vilar tryggt i min manlighet och i övrigt också för den delen.

För er som undrar har bandola inget att göra med Hoola bandoola band (gruppens hemsida). Det bandet var som störst under några år på 1970-talet och bandnamnet är tydligen taget från en Kalle Anka-film där Kalle slåss mot termiter som utstöter stridsropet ”Hoola bandoola”. Inte klockrent om du frågar mig, bedöm själv:

När ni skriver kommentarer till inlägg i den här bloggen går det rakt ut på sajten utan moderering. När jag, däremot, försöker kommentera en kommentar, får jag av någon anledning upp ett meddelande som kvittrar någonting i stil med:

”Tack för ditt inlägg, det kommer att publiceras efter granskning”.

Då är det ändå jag som modererar min egen blogg. Det kallar jag höjden av internkontroll.

Jag ska väl börja med att skriva att den här bloggen, Olater, inte är någon proffsblogg (men den ligger där på Bloggportalen i och med att jag bloggar under hd.se-flagg) utan jag skriver på min fritid (ingen regel utan undantag dock) och erhåller alltså ingen ersättning från hd.se.

Med det sagt så måste jag få dela med mig av Bloggportalens topplista över de mest besökta proffsbloggarna i Helsingborg den senaste veckan.

För första gången någonsin har jag fler klick än storebror Sportbloggen. I normala fall spelar vi i helt olika ligor i divisioner så långt från varandra att inte ens Lassie hade hittat hem. Så ni förstår att det är en stor dag för mig.

Jag misstänker att det hänger ihop liiiite med att HIF inte har spelat match på ett tag och att storbloggaren Torbjön Dencker verkar vara på semester eller något. Men vem bryr sig? Nu siktar jag in mig på en pallplats.

Kanske läge att kräva adekvat ersättning nu när jag drar in tusentals klick till hd.se varje vecka…

Fotnot. Chefens blogg, Uppkorkat, är ingen competition längre.

Här följer mina nätvanor, eller i alla fall de hemsidor som jag surfar in på oftast. Det ska tilläggas att det handlar om de sidor jag besöker oftast när jag i n t e jobbar på hd.se. Det ser lite annorlunda ut på arbetstid.

* Facebook (goes without saying på något vis nuförtiden).

* Olater (adminsidan för den häringa bloggen).

* iGoogle (gmail, kalender, reader, you name it)

* Aftonbladet (säga vad man vill om Aftonbladet men det går snabbt när det händer. Och så är det kul att skaka på huvudet åt alla roliga rubriker utan täckning i texten, bara för att nämna något).

* hd.se (brödfödan).

* Youtube (jag är lite överraskad måste jag säga, jag surfar sällan in på sidan och slentriansurfar men det är klart jag hittar länkar dit till höger och vänster).

* Twitter (Sedan jag kopplade ihop Facebook med Twitter har jag blivit en mer frekvent twittrare. Det vill säga jag twittrar och så läggs samma text ut på Facebook.).

* ”Bloggen om våra döttrar” (jag outar inte den bloggen här eftersom den huvudsakligen är till för nära och kära).

Det finns säkert flera stycken som har saknat min blogg. Tack för det i så fall.

Det senaste inlägget är från den 13 april i år.

Det långa avbrottet har minst två orsaker.

1) Avsaknaden av motivation.

2) Tidsbrist.

3) Jag har varit föräldraledig (se punkt två).

Men den senaste tiden har jag känt, vid flera tillfällen faktiskt, att ”det här skulle jag blogga om”. Så nu kör jag en runda till så får vi se hur kul det är.

Det är nu två veckor sedan det senaste inlägget i den här bloggen.

Från drygt ett inlägg om dagen till inte ett skit på två veckor, det är inte bra.

Och det värsta är att jag inte saknar det nämvärt.

Så det lär vara lågvatten här inne ett tag till, inte minst med tanke på hur vädret börjar arta sig. Värmen är på väg och solen orkar allt längre upp över trädtopparna. Som gjort för att inte sitta inne och blogga.

Håll ut, jag samlar nya krafter och återkommer – kanske fortare än jag själv anar.

Den 7 mars 2008 skrev jag mitt första inlägg i den här bloggen. I dag, två år senare har jag skrivit 1 165 inlägg (1,6 inlägg om dagen, imponerande om jag får säga det själv).

Bloggen har ändrat inriktning ganska radikalt sedan den 7 mars för två år sedan. Då handlade det mycket om min träning, men efterhand har bloggen svängt till mer av en omvärldsblogg. Spretig som få men därmed också mer varierad

Blogipedia är en ny söktjänst som letar efter tankar och åsikter i bloggosfären.

Söker man på mitt namn visar det hur perifer jag är.

Söker man på den här bloggen så blir det fler träffar men de handlar mest om hästar.

Söker man på Zlatan däremot så tar det aldrig slut…