Olater

Bara så att ni inte glömmer bort vem jag var.

Här.

Allt eftersom åren går bleknar det bort mer och mer men jag var faktiskt en ganska hyfsad volleybollspelare en gång i tiden. Min meritförteckning från volleybollplanen håller för granskning än i dag men jag inser att ju längre tid som går sedan jag stod på topp, desto mindre betyder innehållet i meritförteckningen.

Identiteten Ola – volleybollspelaren, finns i dag bara kvar i en handfull länkar på Google och till viss del i mitt minne. Livet går vidare, men ibland är det skönt att kunna gå tillbaka och slänga ett getöga på det jag presterade på den tiden.

SM-gulden i all ära, men det jag är mest stolt över i dag är priset som Bästa manliga förebild för barn och ungdomar som jag fick på den Skånska idrottsgalan 2001.

Jag hittade den här gamla klyschan i en tack-annons från en av HIF:s sponsorer efter SM-silvret i går. Och jag minns tillbaka till mitten på 1990-talet när vi i ÖVK prenumererade på SM-silver i volleyboll. Vi fick handmålade tavlor med samma budskap som ovan och om vi säger så här, vi kunde väl inte riktigt uppskatta den fina gesten just då och där, på silverbanketten.

Eller när en mig närstående släkting (hon läser den här bloggen så vi ska väl inte ”outa” henne fullständigt här) kom fram två minuter efter en SM-finalförlust (välj vilket ni vill av de fem silvren, men det blev guld också ibland) med kommentaren ”någon måste ju komma tvåa”.

Just då och där hade jag ingen större lust att ta in det hårdsmälta faktum att det ju faktiskt är så – någon måste komma tvåa.

Och om ett SM-silver inte är bra till något annat, så är det en grym motivationshöjare till nästa säsong. Det finns ingen elitidrottare som vill sluta sin karriär med att bli tvåa, det kan jag lova.

De är nog ganska nöjda med att de har en avgörande match på hemmaplan i semifinalserien mot ÖVK över fem matcher.

För efter utklassningen i kväll i Örkelljunga idrottshall är det faktisk risk för att det är hallen som kommer att avgöra den här semifinalen.

Linköping vann enkelt i sin gigantiska sporthall (27 meter till tak?) i lördags och ÖVK vann lika enkelt i sin lilla skolåda (drygt sju meter till tak) i Örkelljunga i kväll.

Jag trodde inte att ÖVK skulle vinna så enkelt, jag trodde inte att  de skulle vinna alls faktiskt. Och det började lite trevande från hemmalagets sida i det första setet. De långa störarna i Linköping, till och med jag tycker att de är långa, fick utdelning i block- och servspelet i början men efterhand som hemmalagets spelare blev varma i  kläderna vände matchen till deras fördel.

Hemmalagets Joseph Klein blev bäste poängplockare i ÖVK och det hör inte till vanligheterna att en center gör flest poäng. Annars servade ÖVK riktigt bra och man fick bättre och bättre koll på motståndarnas anfall i blocket efterhand.

Det var viktigt för ÖVK att få köra över Linköping i det sista setet och kan de ta med sig det övertaget till Linköping är det här inte över på långa vägar. Linköping vill i n t e åka ner till Örkelljunga nästa tisdag med 1-2 i matcher och med en bra start på söndag kan tryggheten i hemmahallenj försvinna lika fort som en föräldrapenning.

Men det är läge att åka upp och träna i hallen redan på lördagen och går inte det, kläm in en träningstid i Idrottens hus i Helsingborg, en hall som i mångt och mycket liknar Linköpings sporthall.

Det är tråkigt att publiken sviker när det bjuds på bra volleyboll. Det gapade tomt på många håll i Örkelljunga idrottshall i kväll och det är synd. Riktigt synd när underhållningen är bra. Även om det bara var ÖVK som stod för grannlåten i kväll.

Örkelljunga volleybollklubb är i SM-semifinal.

Detta efter att för tredje året i rad slagit ut antagonisten Hylte ur slutspelet. I kväll vann ÖVK med klara 3-0 på bortaplan och säkrade semifinalplatsen där seriesegraren Linköping väntar.

Linköping hette tidigare Team Valla och under åren 1995-2002, när jag fortfarande spelade i ÖVK vann vi 23 raka matcher mot Team Valla med en setskillnad på 63-13.

DÅ var vi ett riktigt stort spöke för Linköpingsklubben men sedan dess har mycket vatten runnit under broarna i Stångån i Linköping. Som seriesegrare med ett riktigt potent lag måste Linköping ses som favoriter, inte minst eftersom laget har fördel av tre hemmamatcher om serien går till ett avgörande i en sista match. Linköpings sporthall är ungefär fyra gånger så stor som Örkelljunga idrottshall och takhöjden är tio gånger högre.

Jag kommer ihåg att vi på uppvärmningarna under bortamatcherna mot Team Valla (Linköping) försökte oss på att med volleybollslag komma så nära taket som möjligt – imponerade av takhöjden som vi var.

Och det är definitivt svårare att gå från att vara van att spela i en liten hall till att spela i en stor, då det blir svårt med tajmingen i alla bollhandlingar eftersom referenspunkterna man är van vid inte finns där de borde, än tvärtom.

Volleyboll-block (!):

* Här vänder jag ryggen till någon dag och då har EVS-Speakern lyckats klämma ur sig inte mindre än 18 (!) inlägg. Det tar ju halva dagen att ta sig igenom alla.

* EVS trummar på och vann komfortabelt över Lindebesberg med 3-0 i helgen. Men jag har sagt det tidigare – siffror som 25-16, 25-6, 25-16 gynnar inte sporten, publiken vill inte se utklassning, publiken vill ha kamp. Och som vanligt är det inte EVS fel, de gör det bra som trummar på och inte halkar in i motståndarnas tempo.

* ÖVK vann lika komfortabelt över Hylte med 3-0. Jag tror aldrig att det har hänt att Hylte bara lyckats skrapa ihop 12 poäng i två set tidigare (med det nya poängräkningssystemet…). ÖVK vann med 25-12, 26-24 och 25-12.

* Kul också att ÖVK har börjat experimentera med livesända matcher via Bambuser. Helgens match (den första direktsända) mot Hylte får godkänt trots svajigt ljud, inte minst tack vare att man bara använde mobilt bredband. Bildkvaliteten är helt ok långa stunder.

ÖVK  förlorade hemmapremiären mot Sollentuna på söndagskvällen. Säsongens andra förlust i den andra matchen.

Inte bra.

Och vad värre är, det verkar inte finnas så mycket att peka på i dagens match som inte funkade. För övrigt verkar det som att elitserien kan bli jämnare än på länge. Fler lag som kan vara med och slåss om medaljerna framåt vårkanten. Hoppas bara att ÖVK är ett av dem.

”För mesigt och vi måste bli tuffare”, typ.

Tränaren Martin Olafsen var inte nådig i sin kritik mot laget.

”Sollentuna spelade exakt som vi förutspådde och vi visste precis vad vi skulle göra. Ändå gjorde vi inte det. Det här var den sämsta matchen under mina drygt två år här”.

Lagkaptenen, passaren och pådrivaren Kalle Sandberg var tillbaka efter skada, men det hjälpte inte i dag.

Foto: Britt-Mari Olsson

En tröst i bedrövelsen är att Hylte är ännu sämre, med noll poäng på två matcher. ÖVK har i alla fall skrapat ihop en poäng tack vare att laget tog premiärmatchen till ett femte och avgörande set.

Kan du din volleyboll?

Har du en slant över?

Då är det läge att gå in på Nordicbets hemsida och kolla in oddsen för elitseriematcherna.

Varför inte sätta en peng på att ÖVK vinner över Sållet i kväll? Det ger 2,25 gånger pengarna. 1 000 kronor på ÖVK-vinst och det blir garanterat lite mer spännande att sitta på läktaren eller på Hotline framför datorn.

Lycka till och jag tar gärna tio procent av eventuella vinster efter ett sådant här fint tips.

Inte mindre än fem av nio matcher i den första omgången av elitserien (herr och dam) i volleyboll gick till skiljeset.

När det gäller de skånska lagen vann EVS sin match med 3-2 mot Katrineholm. Sara Pettersson blev poängbäst med 18 poäng och nya stjärnpassaren, Naok Hashimoto från Japan bidrog med fyra anfallspoäng. Det ska bli kul att komma till Rönnehallen och titta på henne under säsongen.

ÖVK hade det tungt med en 2-3-förlust mot juniorerna på volleybollgymnasiet, RIG Falköping.

Förvisso ställde ÖVK upp utan lagkaptenen, passaren Kalle Sandberg, som förmodligen känner av sin stukade fot fortfarande, men att förlora mot juniorerna är inte bra. Noterbart är att Andreas Fröjd i ÖVK gjorde 31 poäng. Det bådar gott inför framtiden.

I morgon börjar Nestea Swedish beach tour-turneringen på Sundstorget i Helsingborg. Inte mindre än fyra lokala förmågor finns med i startfältet.

EVS-paret Ewa Kalinowska/Emelie Nilsson finns med efter sin andraplats i Karlskrona förra helgen. ÖVK-spelaren Markus Johansson spelar i par med och Magnus Nordlander (wildcard) och EVS-spelaren Åsa Eriksson, i par med Nina Grawender (Göteborg), har kvalat in till turneringen via en vinst i challengertävlingen i Halmstad förra helgen.

Ewa Kalinowska som nybakad svensk inomhusmästare i våras. Foto: Mats Roslund.

Nu är det preliminära spelschemat för fredagen spikat:

11.00 Camilla Nilsson/Tora Hansson -
Åsa Eriksson/Nina Grawender
11.50 Louise Bawden/Alice Rohkamper -
Nora Tawhid Söderholm/Rivia Oliveria
13.00 Björn Huitfeldt/Erik Andersson -
Andreas Gilbertsson/Daniel Andersson
13.50 Stefan Gunnarsson/Hannes Brinkborg -
Jens Jacobsson/Jonatan Blomstrand
15.00 Anna Klockar/Dewi Surjadi -
Frida Stahre/Mia Hallberg
15.50 Emelie Nilsson/Ewa Kalinowska -
Margo Wiltens/Madelein Meppelink
17.00 Mårten Christiansson/Olov Eriksson -
Magnus Nordlander/Marcus Johansson
17.50 Paul Bourne/Petter Jonsson -
Lawrence Montas/Kjell Jonsson

Jag planerar att vara på plats och filma webb-tv under fredagen. Ska bara hitta klon/vinkeln/grejen att fokusera på.

Kolla in webb-tvinslaget från förra årets turnering här.

Häng med nu för det här är veckans roligaste och jag bjuder på den – gratis.

Jag var ute och gick en sväng med barnvagnen i Örkelljunga i lördags kväll när jag mötte fyra ungdomar i 11-13-årsåldern, typ (det är ju svårt det här med ålder). Jag sa ”hej” och de sa ”hej” efter viss tvekan. När vi hade passerat varandra hörde jag att tisslade och tasslade och jag misstänkte att de kanske hade känt igen mig. Jag spelade ändå i ÖVK i elitserien i nio år.

Efter några sekunder ropar en av tjejerna efter mig: ”LP!?” Med ett utropstecken och ett frågetecken efteråt. Hon var inte riktigt säker på att de hade träffat rätt så hon la dit en viss tvekan i rösten.

Och jag ropade tillbaka: ”Nej, men det var rätt idrott i alla fall”.

Och insåg samtidigt att livet som jag känner det är över. Mitt alltså. Jag var världskändis i hela Örkelljunga för några år sedan. Jag stod på toppen av världen. Men nu är det slut med det. På riktigt.

Det är dags för mig att inse att det faktiskt är mer än sju år sedan jag la av. När jag stod på topp gick de jag mötte på dagis, i bästa fall.

Nu är jag föredetting på riktigt. Och det till förmån för en ännu äldre kille.

LP. Fyrtio plus.

Lasse Person gjorde comeback efter halva säsongen och han var en bidragande orsak till att Örkelljunga volley gick till SM-final tidigare i våras. Så det är ingen skam att bli jämförd med honom. Men ändå.

Jag småskrattade hela vägen hem och försökte ringa LP, men han svarade inte. Så nu får han läsa om sitt kändisskap i Örkelljunga här istället.

Grattis LP, du får ta över nu!

Jag ska gå och dra något gammalt över mig.