Olater

Missade du att kolla in årets upplaga av motionsloppet Springtime i Helsingborg i lördags? Lugn, här kan du kolla in läsarnas bilder från evenemanget.

Här finns alla resultatlistor från loppet.

Helsingborgs Dagblads interna resultatlista på 10 km ser ut så här (med reservation för felläsning från min sida):

262: Klas Johansson, 46,19.

382: Marjan Svab, 48,39.

481: Helene Jönsson, 50,42.

520: Jens Bondesson, 51,33.

604: Ola Olofsson, 53,38 (den officiella tiden, min egen var 53,36…).

639: Per Ohlsson, 54,18.

643: Lars Weberg, 54,24.

739: Sebastian Poulsen: 57,23.

818: Walle Holmberg, 1.04,28.

848 personer tog sig i mål.

Läs artikeln från loppet här.

604:e plats var väl så där bra, men då finns det många placeringar att kapa nästa år. Det gäller att tänka positivt.

Det var en fantastisk dag för motionsloppet Springtime i går. 1 400 löpare, många fler än förra året, och mycket folk längs banan som hejade på.

Jag var lite sent ute och fick skynda mig för att hinna till starten klockan 15.30. Då släpptes elitklassen i väg och sen lyckades jag smuggla mig in i nästa startled, vet fortfarande inte hur det gick till. Rent mentalt var det såklart ett felbeslut. Jag blev omsprungen av snabbare löpare under i stort sett hela loppet. Och jag blev definitivt omsprungen av fler än jag själv sprang om. Jag skulle ställt mig sist från början, då hade det sett mycket bättre ut när jag hade kunnat passera flera hundra löpare på min väg runt banan.

Annars disponerade jag mina krafter perfekt under loppet. Sträckan fram till Pålsjöskogbacken tog jag det aplugnt bara för att konstatera att den inte alls var så tuff som jag hade förväntat mig. Visst var den lång men inte så brant.

Jag försökte annars ta rygg på löpare i min egen vikt- och längdklass för att få draghjälp. Efter någon kilometer hittade jag en relativt lång och tung kille som höll ett jämnt och bra tempo, så honom hakade jag på fram till ungefär sju kilometer. Då släppte jag, mest som en säkerhetsåtgärd för att inte ta slut helt när det var dags att springa längs upploppet på Kullagatan.

Kullagatan har för övrigt aldrig känts så lång som i går. Inte ens under vilken shoppingrunda som helst. Men det var en skön känsla att springa längs gatan som kantades av mycket folk.

Min tid blev 53,36 och därmed höll min målsättning att landa någonstans mellan 50 och 55 minuter. Med tanke på mina förberedelser (fem-sex löprundor á fem kilometer den senaste månaden) är jag mer än nöjd med resultatet.

Och jag lär återkomma nästa år igen.

Kollegan Ekdahl vågade för övrigt aldrig komma till start. Han skyllde på en sent påkommen weekendresa till Stockholm. Joråsåatt…

Det känns helt ok i kroppen efter mastodontpasset (jag tror inte att jag har sprungit så långt sedan jag sprang fel i Pålsjö skog för många år sedan och följde milmarkeringarna istället för femkilometeraren) på 8,7 km i går kväll.

Förvånansvärt bra faktiskt.

Det lovar gott inför morgondagen.

Kollegan Ekdahl ska också springa Springtime i morgon och här hittar du hans tips inför loppet i webb-tv-format.

Det blev ganska sent i kväll innan jag blev klar att ge mig ut på den sista löprundan före Springtime. Men vid 21.30 gav jag mig i väg med målet att springa 8,7 km, dags att steppa upp lite inför milen på lördag.

Månen lyste upp min väg från en hyfsat molnfri himmel och de gula skånska rapsfälten visade vägen. I öronen hade jag Lasse Granqvist kommenterandes VM-kvafrtsfinalen i ishockey mellan Tjeckien och Sverige. Jag vet att jag har ratat ishockey-VM tidigare men Lasse G är alltid hörvärd.

Inte minst det här klippet från VM 2003:

Det första varvet kändes bra i hela kroppen men under det andra började jag känna av tröttheten i framförallt höfter och lår. Pumpen var det dock inga problem med, lite överraskande, utan jag kände mig pigg hela rundan.

Under det andra varvet började jag också att längta hem till limpmackorna med kokt medvurst. Och så mjölk till det. Mumma!

Mitt mål har hela tiden varit att ta mig runt milen under 60 minuter, men när jag nu joggade 8,7 km på 45,25 så borde jag kunna landa någonstans mellan 50 och 55 minuter på lördag. Glöm inte bort att min runda är i stort sett okuperad och att Springtime bjuder på minst en rejäl backe.

Nu ska jag plugga bansträckningen, för att kolla var det är bäst att rycka, och kolhydratladda järnet.

Har ni inget bättre för er så kom gärna ner och heja på oss som springer. Stå gärna under den första halvan av loppet så att jag orkar vinka tillbaka. Start 15.30 bakom Konserthuset i Helsingborg, typ.

På lördag klockan 15.30 är det dags för de som ska springa 10 km i Springtime att ge sig iväg. I kväll lyckades jag få en lucka i pappaskapet och tog min vanliga runda på fem kilometer för att hålla igång flåset.

23,25 är okej. Kände mig inte helt 100 när jag gav mig iväg men kroppen svarade bra och jag förvånade mig själv med att känna att jag var piggheten själv under första halvan av rundan. Lite senare fickjag känning i ena hälsenan (första gången någonsin, typ) och blodsmak i munnen och så var jag nere på jorden igen.

Målet är att hinna ut på en runda upp mot tio kilometer innan lördag så att jag får känna på det slitaget också. Kanske redan i morgon kväll?

Så var det gjort. Min anmälan till Springtime 2009 är inskickad. Efter min succé, nåja, förra året är det dags igen.

Lördagen den 9 maj kommer jag att springa 10 km. Jag uppgraderar alltså mig själv från 5 km 2008 till den dubbla distansen i år.

Återkommer när jag börjar löpträna, eller jag har redan gjort ett löppass det här året så det går nog bra.