De bygger i riktigt korsvirke
Korsvirke och vasstak. Inget konstigt - i Skåne. Men den som stannar till vid stora vägen genom Döshult upptäcker ett nytt hus som byggts enligt gamla metoder och dessutom är ekologiskt.
Bildmaterial
Pelle Nilsson och Gunilla Axelsson bygger ett korsvirkeshus efter gamla normer i Döshult.
Pelle Nilsson och Gunilla Axelsson bygger ett korsvirkeshus efter gamla normer i Döshult.
Pelle Nilsson och Gunilla Axelsson bygger ett korsvirkeshus efter gamla normer i Döshult.
Pelle Nilsson och Gunilla Axelsson bygger ett korsvirkeshus efter gamla normer i Döshult.
Pelle Nilsson och Gunilla Axelsson bygger ett korsvirkeshus efter gamla normer i Döshult.
Pelle Nilsson och Gunilla Axelsson bygger ett korsvirkeshus efter gamla normer i Döshult.
Pelle Nilsson och Gunilla Axelsson bygger ett korsvirkeshus efter gamla normer i Döshult.
Pelle Nilsson och Gunilla Axelsson bygger ett korsvirkeshus efter gamla normer i Döshult.
Pelle Nilsson och Gunilla Axelsson bygger ett korsvirkeshus efter gamla normer i Döshult.
Pelle Nilsson och Gunilla Axelsson bygger ett korsvirkeshus efter gamla normer i Döshult.
Bostad.
Gunilla Axelsson och Pelle Nilsson bygger sitt drömhus på fritiden. Under dagarna arbetar de med att renovera husen i de gamla stadskvarteren på Fredriksdal i Helsingborg. Båda är småföretagare inom byggbranschen.
Tanken på att skapa sitt hem enligt de egna idealen har växt fram under flera år och började egentligen efter en kurs i traditionellt bygghantverk.
— Vi har inte byggt huset för att det ska se gammalt ut - utan för att vi ville använda gamla metoder och gammalt material, säger Pelle Nilsson och ber oss stiga in.
Vi kliver över tröskeln och står plötsligt i ett "hav" av lecakulor. Husgrunden är isolerad med en halv meter tjockt lager av lecakulor som en lastbil stjälpte av i tisdags. Så småningom ska det bli ett oglaserat terracottagolv här. Lecakulorna har förmågan att både ta upp och avge fukt vilket bidrar till en behaglig känsla inomhus. Även de halvmetertjocka väggarna är fyllda med lecakulor och får hela huset att andas.
I det blivande vardagsrummet sprakar en stor brasa. Den mycket rejäla ugnen är en vidareutveckling av en finska massugnen. Ungefär tio kilo ved brinner hastigt och värmer upp den stora massiva tegelugnen som lagrar värmen och avger den långsamt. Den höga temperaturen bidrar till renare och naturvänligare förbränning.
Uppvärmningen kompletteras med ytterligare en ugn i sovrummet. Dessutom satsar man på solceller och har funderingar på ett litet vindkraftverk på tomten.
Husets konstruktion är den samma som för ett gammalt korsvirkeshus, med bärande bjälkar. I väggarna har man använt lerbruk och återvunnet tegel från en gård i närheten. Detsamma gäller grunden vars stora granitstenar hämtats från ett stenröse intill gården.
— Förr i tiden byggde man som man hade råd. Kline var billigt: lera fanns överallt och käppar hittade man i skogen. Den som hade mer pengar använde tegel här i trakten.
Men även om tegel är dyrare än kline och därför gärna visades upp för förbipasserande så ska Gunilla Axelsson och Pelle Nilsson måla sitt tegelhus.
Allt korsvirke målas med falu rödfärg som blandas egenhändigt för en kostnad på bara sju kronor litern. I facken blir det vit kalkfärg. Om sex eller sju år räknar de med att de måste bättre på färgen.
— Men det är enkelt. Två personer klarar det på en dag.
Husets bostadsyta är på 200 kvadratmeter och har inte de traditionella måtten för en skånelänga. Gunilla Axelsson och Pelle Nilsson ville satsa på rymd när de ändå var i farten och byggde. Därför ökade de också takhöjden till 2,75 meter mot vanliga 2.40.
Huset är mer herrskapsaktigt än den typiska längan, tycker de. Det är större, högre och har lite grövre korsvirke.
Att bara använda rena material har varit viktigt för husbyggarna, inga plaster och inga beståndsdelar som de inte vet vad de innehåller - bara sten, lera, trä och glas. Träden som använts till takbjälkarna har de själva fällt i skogen och tagit till sågen. Tapparna som fäster ihop bjälkarna har sågats med motorsåg, cirkelsåg och slutligen huggits till för hand för att passa in.
Gunilla Axelsson har glasat och kittat fönstren som har spröjsar både in- och utvändigt. Glas och bågar är återanvänt material. Linoljefärgen blandar hon själv. Fönstren är viktiga eftersom de är husets ansikte utåt, tycker hon.
— Det slängs allt för många gamla vackra och rejäla fönster som dessutom visat sig spara lika mycket energi som nya.
Vasstaket är nylagt och lyser gult i vinterdiset. Pelle Nilsson menar att allt fler ser fördelarna med vassen. Den isolerar bra, är ljuddämpande och inte minst vackert att se på. Hållbarheten beräknar han till ungefär 50 år.
— Många tänker på brandfaran, men det brinner inte oftare än andra tak. Vassen skruvas fast tätt mot taket som försetts med en brandskyddsduk.
Det händer att folk stannar och vill veta hur Gunilla Axelsson och Pelle Nilsson byggt huset.
— De faller för charmen. Det händer lite i ett korsvirkeshus. De gamla husen sätter sig lite, lutar och blir sneda. Tidens tand nöter dem. Så kommer det också att bli med vårt hus.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus