Huset som bäddar för goda grannar
Den som bor i ett kollektivhus får vara beredd på en viss arbetsinsats. Men som tack får man goda grannar och något lägre hyra än i vanliga hyreshus. I kollektivhuset på Tågaborg i Helsingborg kretsar det mycket kring matlaget.
Bildmaterial
Det är i köket som det mesta händer i kollektivet. Här rör matlaget i grytorna och den som vill kan låna köket och fixa fest.
I kollektivets lekrum blir det lätt full rulle och Ruth och Vidar känner sig hemma. I kollektivets stadgar finns det angivet att både unga och gamla ska få ta plats i huset.
Kristian Santesson valde kollektivboendet när det var dags att se sig om efter nytt boende för familjen. Han konstaterar att det är gott om akademiker i huset. Ordförande Åshilld Henriksen poängterar vikten gemenskapstanken.
Kollektivhuset Fortuna består av två hyreshus som byggts samman. Den gemensamma gården sköts av medlemmarna som ingår i trädgårdsgruppen.
Kristian Santesson och Ruth tittar in och säger hej till Eva Trägårdh som brukar ordna yoga i samlingslokalen.
Varje hyresgäst har sin egen lägenhet med. I den äldre delen av kollektivhuset finns fem lägenheter.
Fakta
- Dagens kollektivhus kom ur 70-talets vänster- och alternativrörelse. Men i dag har de flesta kollektivhus inget krav på ideologisk tillhörighet. Det handlar om att ordna sitt boende i former som ger mer av det man tycker är viktigt som avlastning i hemarbetet, en större gemenskap, föreningsarbete.
- Man bör nog vara inriktad på samarbete, men annars finns det plats för alla möjliga sorters människor i ett kollektivhus.
- Det gemensamma köket och matsalen är oftast kärnan i ett kollektivhus verksamhet. De vuxna ingår i ett matlag som turas om att laga maten.
Utöver matlagningen kan det gälla skötsel av gemensamma utrymmen, kompostering, hobbyverksamhet, gymnastik och barnaktiviteter.
- Det finns många olika former av kollektivhus och vissa är bara för »andra halvan av livet« medan andra är för alla åldrar.
- En del föreningar har ett starkt miljöengagemang.
Källa: kollektivhus.nu
Vidar Santesson dundrar fram över golvet och lillasyster Ruth, tre år, följer efter. De är på väg mot lekrummet — ett rum där alla barnen i huset på Tågagatan 35 får leka och rumla runt.
Det finns också ett gemensamt kök, en samlingslokal och ett tv-rum förutom gästlägenheten på sjätte våningen, och bastun i källaren. Ytorna delas av hyresgästerna i kollektivhusföreningen Fortuna.
Kollektivhuset består egentligen av två hyreshus, ett äldre och ett relativt nybyggt som är ritat av arkitekterna på FFNS.
— Alla lägenheter ser olika ut eftersom vi som flyttade in först kunde vara med och påverka utformningen. Jag har till exempel ett isolerat musikrum, säger kollektivets ordförande Åshilld Henriksen.
Lägenheterna ser ut som i de flesta hyreshus, möjligen tycker en del av hyresgästerna att köken är små vilket man tror hänger ihop med att det finns ett stort kök bottenvåningen.
Sedan kollektivet öppnade 1990 har det funnits ett matlag i huset.
— Det är frivilligt att vara med. Vi turas om att laga maten och det brukar alltid komma ett gäng, berättar Eva Trägårdh som är föreningen kassör. Hon har en lägenhet på 64 kvadratmeter högt upp i huset. Den är ljus och har en trivsamma balkong.
— Men köket är ett mycket litet parallellkök utan matplats. När jag bjuder hem kompisar brukar vi vara i de de gemensamma köket och rummen på bottenvåningen.
På måndagarna är det matlagning i storformat i kollektivets kök. Ett poängsystem håller reda på rättvisan i matlaget. Det som handlar och lagar får poäng efter hur många som kommer och äter och kan sedan tillgodaräkna sig poängen när andra handlar och lagar. En middag kostar två poäng för de stora och ett för de små.
— Men de gemensamma utrymmena används till annat också. En gång i veckan ordnas yoga. Ofta är det barnkalas här. jag har aldrig haft något barnkalas i min egen lägenhet. Vi brukar ordna julfest, luciafest och julbak med barnen. det har också ordnats poesikvällar.
Alla som bor i kollektivet betalar för de gemensamma utrymmena via hyran. Men trort att man betalar för tio kvadratmeter biyta extra per lägenhet är hyran fördelaktig tack vare att föreningen utför en hel del arbeten i huset själva. En lägenhet på 64 kvadratmeter kostar 4 900 kronor i månaden.
Vidar och Ruth bor med sin mamma och pappa och storasyster Mathea i en etagevåning men rör sig vant och gärna i de gemensamma utrymmena.
Ruth och Vidars pappa Kristian Santesson tycker att man gör ett aktivt val om man flyttar in i huset. Och att det bor en hel del akademiker i kollektivet.
— Vi bodde i ett vanligt hyreshus tidigare. jag gillade inte att det låg någon på andra sidan väggen som jag inte kände. Men här har vi lärt känna alla.
Helsingborgshem äger fastigheterna. Men man har sitt eget kösystem och den som vill flytta hit blir invald. När en lägenhet blir ledig har de som bor i huset första valet. Det betyder att det är en del omflyttningar i huset. I somras bytte fyra familjer lägenheter i huset.
Men att byta med andra lägenheter i Helsingborgshems bestånd går å andra sidan inte.
Föreningen har vissa kriterier som man går efter när någon väljs in eftersom man ha en bra sammansättning av hyresgäster. Det står också i stadgarna att det ska vara ett blandat gäng som befolkar huset.
— Vi vill ha både gamla och barnfamiljer. Det står många ensamma kvinnor med barn i kö och det skulle lätt kunna bli ett hus med bara kvinnor annars, säger Eva Trägårdh.
Den som vill flytta in ska ställa upp på gemensamhetstanken. Vi förvaltar huset skälva och har till exempel ett städschema förutom två årliga städdagar. Just nu har man 50-60 personer i kö. Men det kan gå snabbt om rätt person söker rätt lägenheter. För Eva Trägårdh tog det bara ett halvår från att hon började köa till dess hon erbjöds en lägenhet.
Kollektivet betalar kallhyra till Helsingborgsherm och har egna avtal med Öresundskraft och om sophanteringen. Den praktiska gruppen tar hand om skador som kan uppstå.
— Den praktiska gruppen är kanske inte så stark. Men vi lär oss byta packningar och sådant efterhand. En rörmockare skulle omedelbart få lägenhet här, säger Åshilld Henriksen och skrattar.
Hon har varit med sedan starten och deltog till och med i diskusionern inför byggandet av kollektivhuset.
Det första mötet hölls 1987 på Helsingborgshems initiativ.
— Vi träffades en gång i veckan. Det var väldigt mycket fantasimöten och arkitekterna visade bilder på fantastiska hus. Det ordnades också utflykter till andra kollektivhus.
Åshild Henriksen bodde i en lägenhet på Drottninggatan tidigare och tyckte att hon aldrig lyckades lärde känna sina grannar.
— Jag såg ett anslag om kollektivhuset och tyckte att det lät fantastiskt att dela på ansvaret och ha en given social bit. Visserligen är det inte så många social aktiviteter här som jag trodde att det skulle bli. Men det finns många fördelar och jag träffar mina grannar ofta.
Åshilld är sedan tre år ordförande i kollektivet och har alltid varit engagerad.
— Jag minns att jag kämpade för solceller. man skulle vara så engagerad. Vi hade klädbytardagar och matlaget ordnade gåsmiddag. Men sedan blev vi så många vegetarianer att ingen ville ha gås längre. Vad som händer i lokalerna brukar skifta med vilka som bor i huset.
Mycket kretsar kring lokalerna på bottenvåningen. Ser man någon här så tar man en sväng och pratar. Periodvis kanske en del medlemmar inte vill vara sociala men då är de ändå delaktiga i de olika arbetsgrupperna. En gång i månaden hålls stämma och styrelsen träffas oftare.
— Ibland tar det väldigt lång tid att besluta om saker. Och om det råder delade meningar om någonting brukar det bli et par stormiga möten. Sedan är det bra igen, säger Åshilld Henriksen.
BOSTAD.
Vidar Santesson dundrar fram över golvet och lillasyster Ruth följer efter. De är på väg mot lekrummet – ett rum där alla barn i huset på Tågagatan 35 får leka och rumla runt.
Det finns också ett gemensamt kök, en samlingslokal och ett tv-rum förutom gästlägenheten på sjätte våningen, och bastun i källaren. Ytorna delas av hyresgästerna i de tjugo hushållen i kollektivhusföreningen Fortuna.
Kollektivhuset består egentligen av två hyreshus, ett äldre och ett relativt nybyggt som är ritat av arkitekterna på FFNS.
– Alla lägenheterna ser olika ut eftersom vi som flyttade in först kunde vara med och påverka utformningen. Jag har till exempel ett isolerat musikrum, säger kollektivets ordförande Åshilld Henriksen.
Lmöjligen tycker en del av hyresgästerna att köken är små vilket man tror hänger ihop med det stora köket på bottenvåningen.
Sedan kollektivet öppnade 1990 har det funnits ett matlag i huset.
– Det är frivilligt att vara med. Vi turas om att laga maten, säger Eva Trägårdh som är föreningen kassör. Hon har en lägenhet på 64 kvadratmeter högt uppe i huset. Den är ljus och har en trivsam balkong.
– Men köket är ett mycket litet parallellkök utan matplats. När jag bjuder hem kompisar brukar vi vara i det gemensamma köket och rummen på bottenvåningen.
På måndagarna är det matlagning i storformat i kollektivets kök.Den som handlar och lagar maten får poäng efter hur många som kommer och äter och kan sedan tillgodaräkna sig dessa när andra handlar och lagar. En middag kostar två poäng för de stora och ett för de små.
— Samlingslokalerna används till annat också. En gång i veckan ordnas yoga. Ofta är det barnkalas här. Jag har aldrig haft något barnkalas i min egen lägenhet. Vi brukar ordna julfest, luciafest och julbak med barnen. Det har också ordnats poesikvällar, säger Åshilld Henriksen.
Alla som bor i kollektivet betalar för de gemensamma utrymmena via hyran. Men trots att man betalar för tio kvadratmeter biyta extra per lägenhet är hyran fördelaktig tack vare att föreningen själv utför en hel del arbeten i huset. En lägenhet på 64 kvadratmeter kostar 4 900 kronor i månaden. Storleken på lägenheterna varierar från cirka 50—130 kvadratmeter.
Vidar och Ruth Santesson bor med sin mamma och pappa och storasyster Mathea i en etagevåning men rör sig vant och gärna i de gemensamma utrymmena.
Ruth och Vidars pappa Kristian Santesson tycker att man gör ett aktivt val om man flyttar in i huset.
– Vi bodde i ett vanligt hyreshus tidigare. Jag gillade inte att det låg någon på andra sidan väggen som jag inte kände. Men här har vi lärt känna alla.
Helsingborgshem äger fastigheterna, men kollektivhusföreningen har sitt eget kösystem, och den som vill flytta hit blir invald. När en lägenhet blir ledig har de som bor i huset första valet. Det betyder att det är en del omflyttningar. I somras bytte fyra familjer lägenheter i huset. Men att byta med andra lägenheter i Helsingborgshems bestånd går å andra sidan inte.
Föreningen har vissa kriterier som man går efter när någon väljs in eftersom man eftersträvar en bra sammansättning av hyresgäster. Det står också i stadgarna att det ska vara varation på hyresgästerna som befolkar huset.
– Vi vill ha både gamla och barnfamiljer. Det står många ensamma kvinnor med barn i kö och det skulle lätt kunna bli ett hus med bara kvinnor annars, säger Eva Trägårdh.
—Den som vill flytta in ska ställa upp på gemensamhetstanken. Vi förvaltar huset skälva och har till exempel ett städschema förutom två årliga städdagar.
Just nu har man 50-60 personer i kö. Men det kan gå snabbt om rätt person söker rätt lägenheter. För Eva Trägårdh tog det bara ett halvår från att hon började köa till dess hon erbjöds en lägenhet.
Kollektivet betalar kallhyra till Helsingborgsherm och har egna avtal för uppvärmning och sophanteringen. Den praktiska gruppen tar hand om skador som kan uppstå.
– Den praktiska gruppen är kanske inte så stark. Men vi lär oss byta packningar och sådant efterhand. En rörmockare skulle omedelbart få lägenhet här, säger Åshilld Henriksen och skrattar.
Hon har varit med sedan starten och deltog till och med i diskusionern inför byggandet av kollektivhuset.
Det första mötet hölls 1987 på Helsingborgshems initiativ.
– Vi träffades en gång i veckan. Det var väldigt mycket fantasimöten. Arkitekterna visade bilder på fantastiska hus. Det ordnades också utflykter till andra kollektivhus.
Åshilld Henriksen bodde i en lägenhet på Drottninggatan tidigare och tyckte att hon aldrig lyckades lärde känna sina grannar.
– Jag såg ett anslag om kollektivhuset och tyckte att det lät fantastiskt att dela på ansvaret och ha en given social bit. Visserligen är det inte så många social aktiviteter här som jag trodde att det skulle bli. Men det finns många fördelar och jag träffar mina grannar ofta.
Åshilld är sedan tre år ordförande i kollektivet och har alltid varit engagerad.
– Jag minns att jag kämpade för solceller. Man skulle vara så engagerad. Vi hade klädbytardagar och matlaget ordnade gåsmiddag. Men sedan blev vi så många vegetarianer att ingen ville ha gås längre. Vad som händer i lokalerna brukar skifta beroende på vilka som bor i här.
Mycket kretsar kring lokalerna på bottenvåningen. Ser man någon i köket eller tv-rummet tar man en sväng och pratar. Periodvis kanske en del medlemmar inte vill vara sociala men då är de ändå delaktiga i de olika arbetsgrupperna. En gång i månaden hålls dessutom stämma och styrelsen träffas oftare ännu oftare.
– Ibland tar det väldigt lång tid att besluta om saker. Och om det råder delade meningar om någonting brukar det bli ett par stormiga möten. Sedan är det bra igen, säger Åshilld Henriksen.
Karin Liliedahl
karin.liliedahl@hd.se
042-489 91 43












Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus