Här vårdas hundraåriga buxbomhäckar och dahlior
Utmed byvägen syns bara husen. Vem kan ana att på baksidan, granne med åkrarna, breder en riktig pärla till trädgård ut sig? Med över hundra år gamla buxbomhäckar och dahlior som vårdats i generationer. Och 82-åriga Astrid Larsson sköter alltihop.
Bildmaterial
Astrid är glad i sin trädgård.
När man svängt in där bakom logen... så får man se det här! Astrid Larssons välskötta trädgård är stor och parkliknande och står fortfarande i full blom trots att vi är i slutet av september. Och det är buxbomhäckarna som anger stilen. Här är Astrid och Gunnel Larsson ute på tur.
Gödstorpsdahliorna är speciella. De har funnits här i flera generationer.
Ståtligt silverax.
En katt och en kantsträng med tuktade vintergröna, vinca minor.
Boningshuset är byggt 1826.
TRÄDGÅRD.
Något mindre rörlig än vanligt, benet bråkar lite, det beror på att hon snabbt hoppade över en av häckarna för att försöka rädda livet på harungarna katten släpat dit. Så just nu har hon en rollator till hjälp - även om hon använder den på sitt eget sätt...
— Den är bra att lasta i, trädgårdsredskap är tunga., säger hon och ser nöjd ut.
Breda singelgångar slingrar sig fram mellan långa buxbomhäckar. Fortfarande är det full färgprakt i de välrensade rabatterna. Här blommar rosor, silverax och afrikansk lilja. Rosenskära, sen stormhatt och oktoberkrage. Kärleksörten står vackert på rad och på sommaren breder vita astilbe ut sig längs hela den långa husväggen. Här finns silverpäronträd med skimrande blad och guldäppelträdet med små rödgula äpplen som fyller hela trädet. Astrid har satt upp fisklinor för att stoppa fåglarna.
— Det verkar naturligtvis snålt att inte bjuda fåglarna men äpplena kan hålla sig ända till februari, säger hon.
Till Gödstorp, en bit utanför Viken på väg mot Jonstorp, flyttade Astrid när hon gifte sig med lantbrukaren Nils Larsson för 55 år sedan. Och trots att det var mycket arbete på gården och djuren skulle ha mat, och trots fyra barn i huset och engagemang i politiken så har trädgården alltid skötts med varma händer.
— Trädgården är terapi, säger hon bestämt
Pampiga dahlior breder ut sig och prunkar som mest just nu. De halvstora rosa är i majoritet och har sin egen historia. Gödstorpsdahliorna som Astrid Larsson säger.
— De odlade min svärmor Emma i många år. De är nog 100 år nu.
Gården har gått från far till son från 1716, huset är byggt 1826 och buxbomen planterades i slutet av 1800-talet. Astrid bor i det stora huset, dottern Gunnel Larsson i "fastrarnas hus" som är handikappanpassat. Trädgårdsintresset delar hon med mamma. De breda gångarna är perfekta för permobilen men Gunnel har också en egen mindre trädgård vid sidan om mors.
Största diskussionsämnet för tillfället är en överblommad växt i fronten av en rabatt. Astrid vill ha den kvar för "den har så fina fröställningar", Gunnel tycker att den stör.
— Men vi brukar inte vara oeninga.
Astrid maken Nils Larsson, "Vikens diktande bonde", dog för några år sedan men hans dikter på dialekt finns utgivna i bokform. Dikterna handlar om allt från jordbruk till politik och om "buxbomhäckar både breda och höga ... som de en gång anlagts av farfars far".
— En bonne med stora nävar som visar sin kärlek till hustrun, säger Gunnel.
— Man kan skratta sig fördärvad ibland. Jag brukar läsa högt ur den för det är många som gärna vill höra, säger Astrid.
Hon har lika god hand med växterna som svärmodern Emma, hon som kunde gå ändå till trädgårdsmästaren i Klippan, till Viken eller till Klappe, för att hitta rara växter. Förr var det mer nyttoträdgård, idag står blommorna i fokus. Hos Astrid får de afrikanska liljorna stå kvar i rabatten hela vintern, det klarar de.
— Mycket hänger på jorden, mor är en hejare på jord, säger Gunnel.
Och visst är jorden fin men lökar och dahlior får alltid en näve benved när de planteras, särskilt tulpanerna.
— Allt får en giva blåkorn på våren och ser något bedrövligt ut ger jag lite igen. Men hortensior ska inget ha för då blommar de inte.
Just nu håller Astrid Larsson tummarna mot nattfrosten så dahliorna kan fortsätta pråla. Men, du är ju 82 - är det inte mycket trädgårdsarbete?
— Jag vet inte hur stort det är här - men det är stort. Men jag tycker att den här trädgården är precis lagom för gamla tanter!
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus