Trädgård till nytta och nöje

Jordärtskockan öppnar portarna till sommarens trevligheter för Henrik Valentin. Den är ett självklart inslag i hans fritidshusträdgård i Vitaby på Österlen. Och de odlades alltid i sommarlovens Domsten.

— När jag och mina bröder var barn gjordes det puré och soppa på skockorna. Själv gratinerar jag dem för det mesta: Det blir så gott och är så enkelt.

När skolan slutade lämnade lärarfamiljen Haellquist (som Henrik hette då) varje år lägenheten på Hövitsmansgatan i Helsingborg och flyttade ut till sommarhuset i Domsten. Dagar i förväg hade gått åt till packning . Lådorna med rengjorda glasburkar och saftflaskor för inläggningar och konserveringar var en av de saker på listan som inte fick glömmas.

— Sen kunde det gå en hel sommar utan att vi var i stan.

Vi har hittat en liten plats att sitta på bland körsbärsträd, förgätmigej, tulpaner och vinrankor i Vinhuset på Sofiero. Vårsolen väcker liv i minnet av Henriks installation av en potager på Sofiero förra sommaren. I denna älskliga köksträdgård för kombinerad lyst och nytta anlades en rabatt med växter i varma färger: Kryddtagetes, krasse, röd och gul mangold, vaxbönor, ricin, dahlior, röd sallad. Och en med kalla färger, som fänkål, sparrissallad, jordärtskockor, silverek, isop, sparris, kantnepeta.

— Man kan mycket väl blanda in dill och fänkål i konventionella rabatter. Den typen av lek- och experimentlust blir vanligare. Vi börjar bli djärvare, är inte så högtidliga längre.

I år ska Henrik flytta äppelträd och göra en bättre köksträdgård i Vitaby.

— Jag skulle aldrig vilja ha en trädgård som blir färdig. Jag möblerar om, gräver upp, kastar, flyttar. Det är roligt att ta ut svängarna.

Mangold är en av Henriks favoriter och ett alternativ till spenat om man vill slippa oxalsyran.

— Den har vackra stjälkar i gult och rött. Jag har till och med planterat den i urnor.

Odla det som är dyrt att köpa, föreslår Henrik. Tidig potatis vars skal lossnar redan i koket. När priset går ner är det inte värt att kröka rygg. Högväxande vaxbönor, och haricots verts ringlar sig så vackert på en spaljé av grovt armeringsjärn.

— Vaxbönor ska kokas lite mer än al dente och serveras med smör och flingsalt eller aioli. Flinga över parmesan eller gratinera dem med ett lager god ost. Och frys ner för vinterns behov. Snabbförvällda bönor ur frysen är en delikatess.

Som alla andra har Henrik rensat, städat och klippt ner i väntan på att jorden ska tina och ljuset bli längre. Varje vår är det något särskilt att se tulpaner, narcisser och lökar komma upp.

Henrik kallar sig amatör, men hans odlingsintresse grundlades redan i Domsten och fick kanske lite näring i Slottvångsskolans skolträdgård. Han har gjort flera installationsträdgårdar på bland annat Sofiero och Fredriksdal. För några år sedan gjöt han nytt liv i "Leontines bortglömda trädgård". På gräsmattan framför slottet återupplivade han under "Den stora trädgårdsfesten" på Sofiero, en del av sin farfars och farmors skolträdgård i Slimminge.

Henrik Valentins farfar var den första läraren som 1910 flyttade in i den nybyggda skolan. Bakom ett litet lusthus och rödmålat plank planterade Henrik, hundra år senare, Slimmingeskolans buxbom, pioner, buddleja, isop, veronicor och sparris. Som tilläts växa i fredlig samvaro med kirskål, tistlar och nässlor.

Efter decennier av villa- och radhusträdgårdar med kortklippt gräs och skuggande barrväxter har den ljusa nyttoträdgården med fruktträd, bär och grönsaker blivit populär igen. Odlingsglädjen är tillbaka men liknar inte intresset för matlagning. Bokförlagens födkrok är visserligen kokböcker och tevekanalerna lever på mat, alldeles för ofta äter vi ändå enahanda och gynnar matfabrikerna som lönar oss med tillsatser. Nyfikenheten på det som växer är annorlunda. Många vill ha jord under naglarna. Revor på händerna. Och drar sig inte för riktigt grovjobb.

— Engelsmännen har ju alltid haft ett stort intresse för trädgård. Vi har kanske fått det, därför att även vi behöver en frizon, lite levande, lite oförutsägbart. Att rensa ogräs är ju som att meditera.

— En del efterlyser den underhållsfria trädgården och stensätter allt. Men varför ska man då ha trädgård alls?

Den som tycker om sten, kan göra som Henrik. Bygga sin egen källa av gammalt tegel. Den kommer aldrig att bli klar, säger han med ett lyckligt leende, och berättar om sina låtsasutgrävningar.

— Kunde de mura en källa i S:t Olof, så kan väl jag bygga på ruinen av S:t Vitolfs källa i Vitaby...

Nuförtiden bor han i Malmö. En av fördelarna är att han kommer närmare Vitaby. Henrik och huset möttes av en slump. Han var på utflykt på Österlen när han fick se det och blev förälskad. Det finns ingenting som att sitta i glashuset när det regnar...

Henrik döper sina trädgårdsvrår och har egna ord för arbetet med jorden. Han trädgårderar och idkar trädgårdering och intresset för ord går bra ihop med odling. Ibland får han lust att anlägga en rabatt med bara växter som har spännande namn.

— Strunta i hur de ser ut. Vintergäck är ett härligt ord. Det beskriver både en företeelse och en känsla. Många av de latinska namnen är inte hälften så tilltalande som de svenska. Tänk att vi har rosenlängtan, guckusko och prins Gustafs öga.

Trädgårdsestradören Henrik Valentin debuterade egentligen som dramatiker. Med "Det ljuva lidandet" som han skrev för Teater Glädjehuset i Malmö. Året efter (1994) kom poesiboken "Rosenlängtan". Han skriver för scen och läsfåtöljer. Gör kabaréer, radioprogram och tidningskrönikor.

Sent i höstas släppte Henrik Valentin både "Kvalster i granen och andra julberättelser" och romanen "Ödelagd", som lanserades som den första trädgårdsromanen. Huvudpersonen Helena, Henriks alter ego, fortsatte sen med en trädgårdsblogg, utanför romanens ramar. På odelagd.se/helenas-blogg/ går livet vidare och recept och vin- och trädgårdstips fylls hela tiden på.

Och han samlar sig för att kanske en dag kunna skriva om skönheten i naturens stränga ordning. Ananasfruktens hornlika uppbyggnad är matematik, liksom hemligheten bakom liljans skönhet.

Älskar, älskar inte. Han nyper bort ett efter ett av margueritens vita kronblad.

— Antalet är på förhand bestämt genetiskt. Så vill man att det ska sluta "lyckligt", är det bara att räkna ut hur man ska börja.

Birgitta Lööf
birgitta.loof@hd.se 042-489 90 18