Vintage gav 70-talsvillan ny själ
Marie Olsson och Bill Nylander har renoverat flera hus i Kullabygden och Helsingborg. Senaste projektet är en 70-tals-villa i Arild, som inte längre är särskilt typisk för sin tid.
Bildmaterial
Träspontgolv, betongbänkar och spröjsade rutor har förändrat 70-talshuset.
Köksavdelningen är integrerad med vardagsavdelningen. Den vita uppsättningen handtagsfria skåp med lådor på lättrullande kullager är det enda nytillverkade på fabrik. Den långa disk- och arbetsbänken har Bill själv gjutit i betong, i en egenkonstruerad form för att slippa synliga skarvar.
Köksön i metall är ett gammalt verkstadsbord. I lådornas inredning hade varje sak sin egen plats. Nu rymmer den bestick och kökssaker.
BOSTAD. Gamla egyptiska järngrindar och spröjsade dörrar och fönster lutar sig mot varandra på tomten. Arildprojektet är långt ifrån i hamn. Fast det kan se så ut när dubbelportarna, som nog suttit i ett pampigt sekelskifteshus i Köpenhamn, öppnas och man ser rakt igenom den ombyggda villan med ny öppen planlösning.
– Vi har jättemycket kvar, säger Marie och berättar hur garaget ska byggas ihop med huslängan och bli föräldrasovrum med walk in closet och stort badrum.
Och snart ska en stöt sättas in mot den ännu vinterfrusna gräsmattan. Om dagens planer håller ska järngrindarna och en spaljé av klättrande gröna växter skärma av en hemlig liten trädgård mot sjösidan.
Den vitputsade villan ligger på en stycktomt med utsikt över hustaken i Arilds gamla bykärna, bort mot Skälderviken. Bill och Marie kunde inte släppa tanken på allt de skulle kunna göra med huset som varit till salu länge. Efter tredje titten slog de till, och när Marie var höggravid med tredje barnet påbörjades ombyggnaden.
Innerväggarna på nederplanet revs och en stålbalk reglades upp som nytt stöd åt huskroppen. Undertaket togs bort och väggarna putsades. Den lite nybrutalt råa tonen möter hemtrevligt krysspröjsade fönster som återanvänts och ersatt originalen. Ett isolerande tilläggsglas på insidan blev en fiffig, nästan osynlig lösning på dagens miljökrav.
När verandan togs bort fick huset en permanent tillbyggnad och blev några meter längre. Orangerikänslan snarare förstärktes. Vid matbordet från Alexandria har man utsikt åt tre håll och hela bostaden fick mer ljus.
Med hantverkshjälp till de stora sakerna och mycket eget arbete, försvann 70-talsspåren utan att någon saknar dem. I dag sätter en industritrappa i stål den nya tonen i huset. Bills pappa, Kenneth Nylander, fick den på plats till slut. Och räcket på ovanvåningen har han sen tillverkat efter en skiss på en trappa från Paris. Som Bill och Marie minns den.
– Han är en riktig fixare, ger sig aldrig, och jag har väl ärvt det där tokiga efter honom.
Bill fick aldrig användning för sin utbildning i industriell styrteknik. Hela 90-talet försörjde han sig som dj och musiker och var med om att starta Helsing Bar & Matsalar i Helsingborg. Nu har han gjort sig kvitt nattjobb och ekonomiskt risktagande och är en glad asfaltläggare på NCC.
Marie som haft antikbutik och grossistfirma sadlade också om. Nu inreder och stylar hon mäklarobjekt och hem – så mycket hon hinner som trebarnsmor till Vidar 8 år, Otto 6 år och Ingrid 14 månader. Och hon har alltid ögonen öppna för nya fynd.
– Jag är en sakletare.
En grön gammal Golf som tillhör hennes farbror i Stockholm har gått i skytteltrafik till Skåne, proppad med Blocket-grejor. Deras hem överraskar med udda möbler och ting i eklektisk stil från antikbutiker, auktionsfirmor, loppisar och resor.
– Nästan allt har en story.
Marie berättar om klädskåpet som de hittade bakom en massa bråte i en antikaffär nära Portobello Road i London när de var på bröllopsresa. Om köksön i metall från Magasin 36 i Höganäs, som gjort en lång resa från gamla Tjeckoslovakien in i framtiden.
Marie kan längta efter golvvärme och raka väggar ibland. Det verkar bara inte ligga för någon av dem. Eller till ett litet lagom skruttigt korsvirkeshus som det bara drar in lite i. Något som är klappat och inflyttningsklart. Men Marie och Bill faller jämt för stora renoveringsobjekt. Och villan i Arild är deras fjärde...
– Vi har alltid byggdamm omkring oss, säger Marie.
Men det behöver inte vara dyrt att renovera.
– För oss har det varit en sport att få det billigt. Golvet vi står på är vanlig råspont för 40 kronor kvadratmetern. Badrummet på 15 kvadratmeter kostade oss 30 000 att få ordning på och jag har kanske gett 10 000 för alla fönstren.
Byggnadsvårdsbutiker är räddningen. Både för entusiaster som Marie och Bill och för återvunnet material som har minst ett liv till att leva.
– Vi är så förbaskat låsta vid byggregler och att allt ska vara nytt.
Första huset var ett förfallet stenhus vid Norra Kustvägen mot Jonstorp. Allt vändes upp och ner och ut och in. När det äntligen lyste om det igen, dök missionshuset på Brahegatan i Höganäs upp. Men de var många om budet och affären höll på att gå i stöpet flera gånger. Bill rodde det ändå i land. Vid ombyggnaden fick de spänna musklerna igen och försöka hitta lösningar som krävde en annan sorts kreativitet. Där öppnade Marie butik för gamla saker och de stannade i tre år.
– Annars har vi en flyttfrekvens på 18 månader, informerar Bill med ett leende.
Under sina renoveringar har de långa tider bott i lånade hus och lägenheter. Trångt, provisoriskt och väldigt kallt ibland. Närmast kommer de från ett compact living-liv på Wilson Park i Helsingborg. Det blev ett ”mellanår” i stan. Men de hann renovera det lilla parhuset och planera tredje barnet.
Och nu när Arildvillan snart är klar, har Bill en liten dröm om att någon gång få bygga ett hus från grunden. Fast med gamla patinerade golv och fönster i prima kärnvirke.
– Alla brukar säga, ”hur orkar ni?”.
Bill brukar svara:
– Vi spelar inte golf. Jag fattar inte hur folk orkar det. Jag tycker detta är kul.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus