70-talsvilla möter 2000-talet
Det vita och strama är inget för familjen Persson. Ju mer färg och blommor desto bättre, tycker Maria Persson vars inredningsintresse blommade sig så starkt att det blev till en ny karriär.
Bildmaterial
"Viktigaste i ett hem är att man känner att de som bor där tycker om hur de har det", säger Maria Persson som är mycket förtjust i sovrummet där hon både har egen toalett, öppen spis, två läsfåtöljer och utgång till stor balkong med havsutsikt.
Framför Josef Frank-tapeten står ett grönt hallbord, en av Marias favoritmöbler, köpt i en gårdsbutik vid Kågeröd.
En blomsterdekoration med bland annat torkade hortensior står mitt på bordet, för att göra trädgården till en del av huset. Matservis är från Arabia.
Serveringsgången mellan kök och matsal har en småblommig tapet på väggarna.
Bostad. I över tjugo år bodde familjen Persson på en 1800-talsgård i Teckomatorp. Per-Håkan drev ett lantbruk och Maria jobbade som specialpedagog i Glumslöv. När det blev tal om flytt hade de absolut inte siktet inställt på en 1970-talsvilla i ett radhusområde utanför Landskrona.
– Mexitegel var det fulaste vi visste, säger Maria Persson.
Det stackars mexiteglet står inte högt i kurs 2011. Teglet har gjort en resa från att på 1970-talet betraktas som ett elegant material till att i dag beskrivas som "fasadmaterialens fiskpinnar” på Wikipedia. Bland grannarna i Borstahusen är familjen Persson inte ensam om att ha trollat bort det med vit puts. De grå plattorna runt huset är utbytta mot mer levande marktegel och nu trivs de som handen i handsken i huset med de många rummen.
– Många grannar har slagit ut väggar och gjort mer öppet, men jag tycker det är trivsamt att rummen är många och små, som i gamla engelska hus.
Redan i hallen ser man att det inte är några minimalister som bor i den 240 m2 stora villan. På hallväggarna hänger en storblommig Josef Frank-tapet och på bord och i golvvaser är formstarka blomsterarrangemang med växter från trädgården
När familjen flyttade in målade de väggar och tak vita, som en kontrast mot lantgårdens äldre stil.
– Men det passade inte oss. Efter bara någon månad målade vi om i starka färger och satte upp tapeter.
Maria Perssons dragning till starka färger och former har varit konstant genom åren. När hon läste till fritidspedagog för trettio år sedan ville hon ha blommiga kretongsoffor, något hennes kursare rynkade på näsan åt.
För ett år sedan förverkligade hon en dröm om att öppna en inredningsbutik. Hon och hennes man hade länge funderat på hur de skulle kunna realisera drömmen utan att drunkna i höga hyror, vilket var risken om de satsade på Helsingborg. En resa i England kläckte idén att göra om det gamla boningshuset på gården i Teckomatorp till butik. Sedan de flyttade till Borstahusen hade det varit uthyrt till studenter.
Maria Persson tog först tjänstledigt, men i dag har hon sagt upp sig från sin lärartjänst för att jobba med Boningshuset som butiken döptes till.
Att gå från att arbeta med barn med särskilda behov, ett social tungt jobb, till att välja doftljus och lampor var ett stort steg.
– I början funderade jag mycket på om det var för ytligt. Jag har ju jobbat med tunga saker, periodvis har vi också haft fosterbarn. Skulle jag verkligen arbeta med inredning? Men så tänkte jag att ju mer oroligt det yttre är, desto viktigare blir det med ett tryggt hem.
I dag har hon inga moraliska dilemman, glädjen över att få arbeta med det som gör henne glad har helt tagit över.
– Det är som julafton när jag får packa upp alla vackra saker som kommer.
En effekt av att hobbyn har blivit yrke är att Maria Persson lägger mindre tid på inredning i hemmet. Men eftersom hon inte har riktigt samma stil hemma som i butiken, den senare är mer inriktad på trend än hemmet, finns det fortfarande viss plats för hemmaskapande. Köket är till exempel inte renoverat.
– Vi sparar till ett nytt kök. Tänk att få breda luckor, lådor man drar ut med bra överblick. Det är väl drömmen, säger Maria Persson.
I Borstahusen vill familjen stanna i många år. Ett barn bor kvar hemma, de två äldsta läser i Lund och Helsingborg.
– Ibland säger jag att huset börjat bli för stort, men då säger min man "nej! vi behöver plats när barnen kommer hem med respektive och på sikt kanske barnbarn" och det är ju helt rätt. Barnen tycker det är underbart att komma hem hit.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus