Gemenskap över generationer i Yxan

Spelkvällar, fikaklubb och matlag. I kollektivhuset Yxan behöver ingen vara ensam. Och när det är dags för fest samlas både bebisar och 85-åriga damer.

På utsidan finns inget som skiljer Huset Yxan i Landskrona från ett vanligt hyreshus i funkisstil. Men redan vid den stora anslagstavlan precis innanför ytterdörren märks att de som bor här gör mer tillsammans än vanliga hyresgäster. Här hänger gruppfoton på de boende, och papper som berättar om arbetslag och aktiviteter. Barngruppen ordnar luciafirande. Fritidsgruppen fixar glöggfest. Några meter till och vi är i rummet som kallas Kaffestugan, där Kajsa Ahnfelt har satt fram kaffe och smörgås.

– Detta är en samlingspunkt, här har vi fester och matlag, berättar hon.

Hon är 85 år och äldst i huset tillsammans med lika gamla grannen Elsie Håkansson. Runt bordet finns också Yxans yngsta medlem, Elric, som är på pricken tre veckor, med sexåriga storebror Mathrim och mamma Ulrica Nilsson, och Tilde Petersson med sju månader gamla tvillingarna Liv och Milla.

Tilde Petersson bodde i Yxan som barn, under några år på 80-talet. När hon själv blivit mamma ville hon tillbaka till gemenskapen, och i mars i år flyttade hon in med sin familj.

– Det bästa med huset är att man hjälps åt. Senast i dag vek min granne all min tvätt eftersom jag hade fullt upp med barnen som var sjuka, säger hon.

Det var i början av 80-talet som idén att bilda ett kollektivhus i Landskrona kom upp i Hyresgästföreningen. Möten hölls och de intresserade gick ihop i grupper som kom överens med Landskronahem om hur huset skulle se ut. De små lägenheterna som funnits tidigare byggdes om till allt från tvåor till femmor, och man skapade gemensamma utrymmen. Sommaren 1983 var Huset Yxan färdigt.

Kajsa Ahnfelt är den enda som har bott i huset sedan dess.

– Jag har alltid varit en riktig flyttjerka, aldrig bott mer än tre år på samma ställe. Småland, USA, Afrika… men här blir jag kvar, säger hon.

Hon trivs med att ha sin egen lägenhet att dra sig tillbaka till, samtidigt som hon kan träffa folk så ofta hon vill. Med de andra i huset har hon diskussioner, läsecirklar och syjuntor. Extra roligt är att ett av hennes barnbarn och tre barnbarnsbarn bor här. Och att hon har människor i olika åldrar omkring sig.

– Det är härligt att få ta del av alla åldrars livsvillkor och åsikter. Man blir insnöad om man bara umgås med samma generation, säger hon.

Tilde Petersson håller med.

– För mig är det viktigt att barnen får umgås med äldre. Jag tror att det föder empati, säger hon.

Hon står upp och gungar Milla från sida till sida. I vagnen vaknar tvillingsystern Liv och Ulrica Nilsson tar upp henne. Barnen byter famnar många gånger under fikat.

– Detta barnet det ska vandra, sjunger Elsie Håkansson. Hon fortsätter:

– Vem som helst kan ta barnen. Det är bra för dem med denna gemenskap, och de växer upp som en stor syskonskara.

Alla i Yxan deltar inte lika mycket i gemensamma aktiviteter, men alla är medlemmar i en arbetsgrupp och hjälps åt med städningen. Eftersom hyresgästerna själva utför arbete med trädgård, städning och vissa reparationer är hyrorna något lägre än i andra hyreshus.

Vissa perioder har det varit konflikter, som när "superpedanten och superslarvern" bodde i huset samtidigt. Men nu är det lugnt.

När någon ny vill flytta in har man en intervju där alla i huset kan delta.

– Vi frågar varför de vill bo här och vad de kan tillföra, säger Ulrica Nilsson.

– Helst ska man vilja vara med på fester och gärna i matlaget, fyller Kajsa Ahnfelt i.

Just fester ligger henne varmt om hjärtat, och hon har varit med och arrangerat många genom åren. Det sjöngs och dansades mer förr, berättar hon, medan festerna nu innehåller fler lekar. Charader, ordlekar och tipspromenader. Ungefär varannan månad är det husfest och däremellan är det fritt att låna lokalerna för egna kalas. I Kaffestugan har hållits allt från 80-årsfester till bröllop och barndop.

Större delen av Huset Yxan ser ut som ett vanligt hyreshus. Trappor, korridorer och stängda lägenhetsdörrar. Men nedanför trappan till källaren finns en hel räcka gemensamma utrymmen. Barnens lekrum, med klättervägg, gosedjur och ”Yxans shopp” i ena hörnet, komplett med gammal kassaapparat. Snickarboden, med snickarbänk och verktyg.

– Här har renoverats och grejats mycket under årens lopp. Jag har klätt om möbler, spikat och lagat, berättar Kajsa Ahnfelt.

Längre in i källaren finns gymmet, med knall-lila väggar målade av husets tonåringar som hade rummet som replokal de första åren. Spat, där vinrankor i plast hänger över en soffa och några fåtöljer utanför bastun. Matkällaren med rader av burkar med inlagd gurka, björnbärssylt och äpplemos. Biblioteket med kvarlämnade böcker, där också husets spelförening träffas för sällskapsspel en gång i veckan.

Vi tar hissen upp till fjärde våningen och de tre takterrasserna. En används för odling, och fortfarande i sena november blommar lite luktärt, vallmo och ringblommor.

– Nu får du använda din fantasi och tänka hur det kan se ut på sommaren. Där är min låda, titta, det är visst persilja kvar.

En trappa ner från takterrasserna ligger Kajsa Ahnfelts trea. Bokhyllor från golv till tak och däremellan fullt av tavlor som hon själv har målat. Möblerna är ärvda eller containerfynd, ingenting ömtåligt. Hit kommer barn och leker i stort sett varje dag.

Dörren slås upp och barnbarnsbarnen Lo, 6, och Mattis, 3, springer in tillsammans med Mathrim.

– Kajsa, kan du sätta på musiken? Mathrim och jag ska dansa!

Vivaldi ljuder genom vardagsrummet och sexåringarna dansar vals. Golvet är plötsligt en scen med en kejsare, en prinsessa och en mycket liten solglasögonprydd hund som blåser i en visselpipa. Kajsa Ahnfelt lutar sig tillbaka i soffan och ler.

– Man har gratis teater på detta viset.

Klockan blir sex på kvällen och dags för middag med matlaget. De som vill turas om att laga en gång i veckan, på torsdagar. I dag har Tilde Petersson gjort grönsaksgulasch och bakat bröd. Ett tiotal barn och vuxna kommer och äter.

Tilde Petersson minns när hon var barn i Yxan, då var det matlag fyra kvällar i veckan och de flesta var med. Engagemanget från alla hyresgäster är inte lika stort nu, men hon hoppas att det kan utvecklas. Och hon tänker bo kvar.

– Det är en häftig resa att göra med ett hus. Nu ska jag bli som Elsie och Kajsa och stanna tills jag är 85.

Lisa Mattsson
lisa.mattsson@hd.se 042-4899414