Tadelakt – puts med anor
I tusentals år har man använt tadelakt i Nordafrika. Nu vinner den uråldriga kalkputsen popularitet i modern, nordisk inredning.
Bildmaterial
Betong har länge varit populärt som inredningsmaterial, men har vissa begränsningar i ett badrum. Tadelakt, eller systermaterialet beton ciré, kan färgas grå för ett betongliknande uttryck och fungerar utmärkt i våtrum.
Tadelakt är ett kalkputs som ser ut som sten. Det går att putsa på rundade former, på väggar och möbler.
Bänkskivor i såväl kök som badrum kan putsas med tadelakt. I grått ser det ut som betong, men ger en tåligare yta.
Tadelakt är kalkbaserat
Tadelakt är ett kalkbaserat putsbruk som bryts i Marocko och blandas med vatten. Underlaget måste vara stabilt. Sten, betong eller liknande underlag lämpar sig att putsas med tadelakt. Ytan poleras blank och vattentålig med en hård halvädelsten och behandlas med olivoljesåpa.
Beton ciré liknar tadelakt, men är en modernare uppfinning. Putsen har en inblandning av cement och akryl för att tåla små rörelser i underlaget utan att spricka sönder. Beton ciré fungerar att putsa på till exempel gipsskivor och används därför oftare i moderna inredningar.
Stucco lustro är en lerputs som putsas blank och tät på samma sätt som beton ciré.
Stucco veneziano är ett kalkputs med inblandning av marmorkross
Tadelakt och även systermaterialen kan färgas in med pigment till nästan vilken kulör som helst. Ytan kan fås i såväl matt som blank finish beroende på vad man eftersträvar. TT Spektra
Bostad. Med svepande lätta rörelser arbetar Michael Sarian ut det spackelliknande materialet. Han arbetar med hela kroppen, det ser ut att gå som en dans. Tadelakt sägs vara enkelt att lära sig – men ta en livstid att bemästra. Materialet har sina rötter i Marocko och har använts i tusentals år i hela Nordafrika, från Marocko i väst till Turkiet i öst. Den som har varit inne i ett marockanskt palats eller ett turkiskt hammambad har kanske lagt märke till de matta väggarna, som med största säkerhet är putsade med just tadelakt.
Materialet började användas för minst 2 000 år sedan, och hållbarheten är i det närmaste oändlig. Putsen sitter tills byggnaden rasar, helt enkelt.
Under kolonialtiden spred sig traditionen uppåt i Europa och tadelakten blev så småningom vanlig även i Italien, Frankrike, Tyskland och Holland. Under senare år har den även letat sig upp till oss i Norden, och blir allt vanligare i modern arkitektur. Exklusiva badrum och kök putsas med tadelakt i stället för att kaklas. Även bänkskivor och möbler – till och med toalettstolar – kan putsas, vilket ger stora möjligheter till nyskapande inredningar.
– För bara något år sedan kunde jag inte försörja mig på enbart tadelakt. Men bara det senaste halvåret har förfrågningarna ökat dramatiskt. Nu hinner jag knappt med, berättar Michael Sarian medan han arbetar vidare med sin spackelspade.
Michael Sarian, som än så länge har få kollegor i Sverige, är murare i grunden och kom i kontakt med materialet när han arbetade i Köpenhamn.
– Jag jobbade på ett bygge där vi skulle göra om en gammal bilverkstad till lyxlägenheter. Alla badrummen skulle putsas med tadelakt, så vi fick åka på en kurs i Holland. Jag kände direkt: Det här är mitt material!
Än så länge är de flesta kunderna köpstarka och lägger mycket pengar på inredning. Men materialet i sig är inte särskilt dyrt, det är snarare ett billigare material än kakel och mosaik. Kvadratmeterpriset ligger mellan 1 200 och 3 200 kronor, inklusive arbetskostnad.
Själva materialet är billigt, men kräver en stor arbetsinsats. Innan putsen torkat måste det poleras, vilket bland annat görs för hand med en sten. Arbetet kräver fingertoppskänsla och det går inte att ta en fikapaus mitt i.
– Jag skulle gråta om jag tappade den här, säger Michael och visar upp sin polersten, en brasiliansk agat, mjukt rundad efter idogt polerande i otaliga timmar.
– När man har skapat så mycket med ett enda verktyg känns det som att det har laddats med mycket positiv energi.












Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus