Här bor sommaren

Lars och Kajsa Garvell har en stor men lättskött trädgård. Med glashus och altaner som får dem som passerar deras lummiga hörntomt i Strandbaden att haja till.

Alla har vi en dröm om hur vi skulle vilja bo. Om pengar regnade från himlen! För många av oss är denna fantasivärld på pricken lik Lars och Kajsa Garvells hem i Strandbaden. Med glashus, stenlagd altan, innergård och ett sommarhus på tomten med "tusen" fönster och omslutande trädäck.

– Det är dom som har de fina fönstren, brukar folk säga.

Men det går att hålla kostnaderna nere. Om man gör som dom. Tar vara på det andra kasserat. Och har Lars Garvells förmåga att finna egna lösningar och snickra själv. Ibland har han fått engagerar vänner och bekanta med specialkunskaper för att gå i land med allt. Som när "fartygstrappan" till andra våningen skulle konstrueras. En bekants bekant fixade stålbalkarna och en bänkskiva från Ikea blev trappsteg.

– Den kostade tvåtusen kronor. I stället för kanske 35.000.

Lars tänker stort och praktiskt och håller i hammaren. Kajsa inreder och står för insamlandet av de dekorativa detaljerna i hemmet och på tomten. De utgör en perfekt kombination. Och verkar inte ha sysslat med något annat. Men de är lärare. Fast pensionerade nu. Han utbildad folkskollärare och hon småskollärare.

Vi kommer för sent till alpklematisens blomning. Men när som helst slår de stora vita pionknopparna ut. Färgestetiken är samlad. Vita parasoller, grå och vita trädgårdsmöbler. Och för dagen vita dukar på flera bord. Här trivs Klätterhortensian i den leriga jorden. Den gamla murgrönan, med sin intensiva grönska, växer som om den ägde trädgården. Och klematisen som stammar från ett skott, Lars far tog med hem från Italien på 50-talet, slingrar upp i flädern och sprider sig i pilen som en lian.

– Pilen planterades 1919 och är vårt vårdträd. Den knäcktes i en storm och vi trodde att nu dör den. Men den kom igen, berättar Kajsa Garvell.

Trädgården kräver inte mycket. Men ger desto mer. Körsbär, smultron, päron, bigarråer, paradisäpplen. Och fläder som blir god saft på hösten.

– Vi lukar inte mycket i rabatterna. Tar bort lite rafs bara. Och kirskålen bryr vi oss inte om. Den klipps ner med gräsklipparen. När solen lyser och gräset är klippt är det fint här.

Alla försommarens fåglar kvittrar på en gång. Det är den sista dagen med högsommarvärme och vi anar inte att över en natt ska sommaren förvandlas till några dryga, kalla höstveckor. Hit till trakten kom Lars morfar, som var rektor, för att fira loven med sin familj. På ett halvt tunnland jord byggde han i början av förra seklet en sommarstuga åt sig och hustrun. Och sen små hus åt de sex barnen.

Han kom från Skånes Tranås på Österlen och hade tänkt odla äpplen. Men fick köpa ett nytt halvt tunnland jord, en bit bort till sina fruktträd. För hustrun ville ha en öppen gräsmatta. Som det var på prästgården i hennes barndom.

Gräsmattan vårdas nu som den klenod från mormor den är. Och träden som ändå slagit rot här, minner om en man som älskade både sin hustru och vindens sus i kronorna. I dag är trädgården en lövsal med många rum. Blir det kanske sju eller åtta med möblemanget på grova kalkstensplattor under segeldukstaket?

När Lars och Kajsa sålde villan i Ödåkra i slutet av 80-talet flyttade de till en lägenhet på Möllegränden i Helsingborg.

– Den var jättefin, men Lars längtade efter att ha något att göra.

Så flyttlasset gick ännu en gång. Nu till Strandbaden. "Morfars sommarstuga" revs och ett eget hus växte fram med några arbetsbodar från kolkraftsbygget i Malmö som stomme. En övervåning lades till och fönstren byttes mot fina gamla spröjsade, från ett rivet patricierhus på Olympia i Helsingborg.

– Vi isolerade med frigolit och slammade och målade.

– Egentligen är det svårare att bygga med återvunnet. För det ska ju passa ihop, säger Lars.

Men han verkar mest gilla utmaningen. Huset fick inte bli längre än det gamla men en det gavs bygglov för en vinkel, där ett rymligt kök inreddes. Och lite på köpet fick de en atriumgård med ett golv av ankarstämplat gammalt skorstenstegel från Höganäsbolaget.

De stora välvda fönstren som väcker en del uppmärksamhet och bjuder in nästan hela trädgården i köket, kommer från gamla Allmänna Sjukhuset i Malmö.

– Vi kom över fönster, dörrar och bjälkar på återvinningshuset på Spikgatan i Malmö för 7 000 kronor. Men det var innan återbruksfilosofin slagit igenom. Det är inte dom priserna i dag.

Och stallfönstren till Glashuset, som på ett fiffigt sätt hänger ihop med altan och boningshus, fann Lars på byggnadsvårdsbutiken i Brohult för femtio kronor styck. Tillsammans med ett par järngrindar från en nerlagd butik på Kullagatan i Helsingborg sluter till och gör det lite extra ombonat.

Det är varmt men inne i sommarhuset, vars stora patricierfönster man uppmärksammar från vägen, svalkar det av. Från början var det tänkt som förråd. Men nu är det utrustat med allt man behöver. Utom att vara isolerat för vintern. Med loppisfynd och egna skira akvareller, har Kajsa gett inredningen en känsla av havsvilla, sol och bad.

Det ser färdigbyggt ut på Strandbadstomten. Men då pekar Lars med utsträckt arm och ett orienterande finger i luften.

– Där vid bigarråträdet ska jag bygga ett litet växthus. Det blir väl en bra plats.

Birgitta Lööf
birgitta.loof@hd.se 042-489 90 18