Stenrik grönska i bondens lustgård

Det tog tid, men när pensionerade lantbrukaren Sven Öberg började påta i trädgården fick fantasin fria tyglar. Och stenbumlingar bredde plötsligt ut sig på slänten ner mot Öresund.

Han plöjde, odlade och skördade i 35 år. Bonden Sven Öberg brydde sig inte om hur det såg ut kring egna stug- eller ladugårdsknutar.

Det tar han igen i dag, på ålderns höst.

Numera är Sturenäsgård, mellan Glumslöv och Ålabodarna, ett givet inslag i Trädgårdsrundan. Folk vallfärdar hit för att njuta av natur och fantasiskapelser.

– Här fanns inte en växt när jag flyttade in på 80-talet, säger Sven Öberg när han tar oss med in på den kringbyggda innergården.

Gamla redskap pryder kalkstensvita väggar, stjärnöga står i högsommarblom och röda rosor doftar gudomligt. Men detta är bara himmelrikets förmak.

Via köksingången och ut genom altandörren. Här möter en färgrik trädgård, vidunderlig vy över Sundet och bort mot Ven samt en modern stenformation som för tankarna till Ales stenar, Sveriges största och bäst bevarade skeppssättning på slänten norr om Kåseberga.

När Ale stoltserar med 59 stora kvartssandsblock från yngre järnåldern, då nöjer sig Sven med 16 bumlingar i en mer greppbar cirkel. Hans privata sättning består av rejäla naturstenar som formades till en oval för sex år sedan.

– Välkomna till gnejs, granit och gud vet vad. Den största, längst bort i norr, väger sex ton, berättar han.

Varför? Hur tänkte du?

– De grävde i närheten och jag var där och tittade och såg alla underbara stenar och jag fick dem att köra hit två åt gången och tippa dem här när de ändå skulle iväg med all bråte. Sedan fick jag hjälp av en grävmaskinist att lyfta alla på rätt plats.

Nu står de som ett monument över den gamle jordbrukaren som slutat bruka och börjat putsa, ansa, odla klematis och plantera in skogsblommor.

– Det är bara de senaste fyra, fem åren som jag gett mig på finliret, säger han.

Här finns mer på temat lust och fägring men även lite underjordisk påminnelse om förgänglighet – ett hemsnickrat lusthus för behagliga stunder samt ett skyddsrum från andra världskriget med betongtak och plats för 36 bäddar.

– Jag har hämtat inspiration från Söderåsen, säger Sven Öberg.

Han nickar mot gräskullen som döljer det gamla skyddsrummet.

– Ser du stengärdsgårdarna som slingrar sig över Åsen och skogskanten i bakgrunden? Så har jag tänkt.

Här och var i trädgårdsland och grenar hänger favoritprylar, bestick, flaskor och rostiga redskap och utsikten från lusthuset garanteras av gamla fönsterbågar som levt sitt tidigare liv i ett stall i trakten av Ask.

Sven Öberg traskar runt och visar och pekar med sin käpp. Det kräver sin man att hålla ogräs borta och rabattkanter raka, men ett långt och strävsamt yrkesliv har satt sina spår.

– Jo, jag har några projekt kvar, men en gång ska jag begravas här ute, säger han och sveper med handen över den monumentala stensättningen.

Per Ohlsson