Den här utsikten har jag just nu från mitt köksfönster. Klätterrosen Lykkefund blommar rikligt och doftar ljuvligt när man kommer i närheten. I rabatten framför växer daglilja, rosor, iris och en hel del annat. Här finns också ett körsbärsträd, päronträd och äppelträd.

 Det är också här den största biten gräsmatta finns. Mycket av gräset har försvunnit och blivit rabatter, men nu blir det nog inte så mycket mer grävande. Jag vill gärna ha lite gräsmatta också. Det är härligt attt gå barfota här och dessutom ska det finnas plats för lite lek och dotterns gymnastikövningar.

Nu går jag på semester och tidvis är jag bortrest och då blir det lite mindre bloggande.

Tänk om alla kunde göra som Christer Lennberger i Helsingborg. Han har tagit över en välvårdad trädgård och går in för att ta hand om den och lära sig mer om alla växter som finns där. Det finns alltför många exempel på trädgårdar som hamnat på tippen på grund av att de nya ägarna inte har något intresse av trädgård eller helt enkelt är okunniga.

Mer om Christer Lennberger kan ni läsa i söndagens tidning.

Dammväxterna har flugit i väg, stockrosorna välter liksom krukorna. Den här blåsten är inte mitt favoritväder och säkerligen inte växternas heller.

För hur mycket man än försöker binda upp riddarsporrar och annat så är det alltid något som tar stryk av sommarens hårda vindar. Det är bara att klippa ner och se glad ut.

Kanske gör blåsten att lössen på rosorna flyger sin kos, men det är nog för mycket att hoppas på.

Apropå rosor och plantering som jag skrev om häromdagen. Här kommer ett klipp från youtube som visar hur man ska göra.  Fast en sak ska ni inte ta efter. Lämna de ljusa byxorna i garderoben, inte så praktiskt när man gräver…

För fyra år sedan var här bara en mossig gräsmatta. Den lilla plätten mellan häcken och huset var inte mycket att ha så redan när jag flyttade in i huset tänkte jag att här måste något göras.

Men en sak i sänder och den här biten blev ett av de sista stora projekten för att få trädgården som jag ville. Klart var att det var en hel del skugga, men också soligt på morgonen och kvällen i olika delar av rabatten.

När jag planerade för växterna hamnade det mest skuggtåliga i mitten och annat som rosor där det är fler soltimmar per dag. Och det har växt, speciellt hostorna längs med kanten trivs och här får jag gräva upp lite varje år så att växterna innanför inte ska kvävas.

Längs med husväggen ligger kullersten och utanför slingrar sig en singelgång. Singel är kanske inte så praktiskt, men jag läste någonstans att det är ett bra sätt att höra om någon kommer på besök. Och det gör man faktiskt.

För att få lite höjd på rabatten har jag bland annat planterat en katsura, ett rönnbärsträd med vita bär och min stolthet, sammetshortensian.

Den hade jag sett i en bok och föll genast för den. Men den är ganska svår att hitta på plantskolorna så det tog tid. Fast när jag minst anade det hittade jag en på rea i en av de större plantskolorna utanför Helsingborg. Där stod den ynklig och lite intorkad.  Jag köpte den och skötte om den lite extra och nu växer den och mår hyfsat bra, trots torkan.

Från början hade jag full koll på vilka växter som finns här, men det har jag inte längre. Så är det nog i alla rabatter jag har. Från början tänker jag till och vet exakt vad jag ska köpa och plantera. Men efterhand ”smyger” det sig in nya växter medan andra dör och till slut är det en ny blandning. Det funkar rätt bra ändå.

Ligusterhäck är vackert, men dryg att klippa. Och för första gången, tror jag, är vi  bland de första på gatan. Inte för att det är någon tävling, men det är kul att inte alltid vara sist. Av någon anledning är det tradition att häcken ska vara klippt före midsommar.

Liguster är känd i Sverige sedan 1600-talet. Första fynduppgift är från Bohuslän där den hittades av Linnélärjungen Per Kalm som publicerade uppgiften 1743. Mer om liguster och andra växter kan man läsa om på den virtuella floran. Här finns mängder med information om både blommor och träd.

Här kan man också läsa att liguster förekom som häckväxt i Europa redan på 1500-talet och att den är giftig. Det är de svarta bären man inte ska äta, men de klipps oftast bort när häcken tuktas. Och det kan det bli tal om igen i slutet av sommaren. För liguster är en rackare på att växa. Då är det bara fram med häcksaxen igen och peppa sambon…