Nu har jag blivit ägare till ett litet, litet Gingko biloba, tempelträdet som jag sett i många trädgårdar och tänkt att det hade varit roligt att ha. En liten minisemester i Köpenhamn innehöll (givetvis) en promenad till Botaniska trädgården i den danska huvudstaden. Vi besökte det vackra palmhuset och endast en del av anläggningen eftersom en stor del av den var  avstängd, troligen på grund av översvämningarna för en tid sedan.

Mitt lilla Ginko bilopaträd är inte något träd ännu, det är en stickling och den hittade jag för 35 danska kronor i den lilla butiken utanför palmhuset. Jag kunde helt enkelt inte låta bli att köpa detta lövfällande barrträd som strikt botaniskt sett inte är ett barrträd utan en växttyp som funnits långt innan de egentliga barrträden började växa på jorden, så där för 160 miljoner år sedan. Jag läser i ”Blommor och buskar” att det en gång fanns en inhemsk art i Sverige som återfunnits i sydöstra Skåne. Gingko bilopa vill ha hög sommarvärme och gillar styv kalkrik jord och blir här i Skandivavien ett pelarvuxet träd och efter tio är det cirka 1,5 till 2,5 meter högt. Det blir till att klura ut var mitt tempelträd ska stå. Just nu bor det i växthuset för att slippa regn och rusk.

Nu gör jag lite reklam för mig själv, bara så ni vet. Men jag kan inte låta bli att berätta om den trädgårdsvandring jag ska leda på onsdag klockan 19. Under ett års tid arbetade jag med att inventera och skriva om Flickorna Lundgrens trädgård och det resulterade i c-uppsatsen ”Flickorna Lundgrens trädgård -dokumentation av en 1930/1940-tals trädgård i Skåne”.

Denna caféträdgård i Skäret mellan Jonstorp och Mölle är för många förknippad med kungliga vaniljhjärtan och en härlig miljö. Första gången jag var där slogs jag av alla perenner och den frodiga växtligheten.

Givetvis gillade jag (som är lite av ett kakmonster) kakorna också och gör det fortfarande. Men till skillnad från andra som skrivit om Flickorna Lundgrens café har jag fokuserat på växterna och gjort en växtinventering av flera hundra perenner, lökväxter, klätterväxter, träd och buskar. Lite om denna inventering, caféets historia och växterna ska jag berätta om på onsdag kväll.

i min trädgård? Ja, säger alla fåglar i kvarteret och vips var nästan alla körsbär uppätna. Riktigt så illa var det  utan vi fick två stora skålar med körsbär av sorten Stella.Trädet planterades för cirka tolv år sedan och är i dag ett ganska stort träd. Jag giller mitt körsbärsträd, men jag måste erkänna att jag i år tänkt tanken att det kanske borde väck. Fåglarna, och de är inte små, sitter överallt i trädgården, inte bara i körsbärsträdet och de hörs. Det ligger körsbär på trädäcket under trädet och överallt på gräsmattan.

Fast det är bara en vecka om året ungefär. Och det är inte alla år som det dignar av körsbär. Så tanken är redan borta och trädet ska få stå där och ge oss skugga, grönska och vintersiluett ett bra tag framöver. För utan träd är det ingen trädgård.

Parkavdelningen i Ängelholms kommun får ett extra plus. Det är kul när den  gröna utemiljön, som vi alla kan ta del av blir något mer än bara några träd, krukor med ettåriga växter och gräsmatta. Parkavdelningen satsar i sommar på en ny parkguide, trädgårdsevenemang och temaodlingar. Läs mer i dagens tidning:http://hd.se/angelholm/2011/07/05/blomsterguide-ska-locka-fler-till