Här kommer ytterligare en del av min historik över trädgården på Violgatan i Höganäs. Den här delen handlar mer om trädgårdstänk på 1950-talet, när mitt hus byggdes.

1950-talets trädgårdar

Egnahemsbyggnaderna från 1920 till 1960 är ofta placerade i avlånga trädgårdar, som når djupt in i kvarteren. En låg mur ersätter ibland staket. Gräsmatta och fruktträd karaktäriserar trädgårdarna, under efterkrigstiden förekommer ölandskalksten och barrväxter.

I Höganäs och i andra städer ägde ofta staden den mark som fanns strax utanför stadskärnan för att kunna bygga bostäder, så kallade småhus. Dessa hade vanligen tre rum och kök och fram till 1960-talet var många av dem självbyggen. Därefter blev det vanligare med prefabricerade hus. På 1930-talet övergick stadsplanerarna från slingrande gatunät till det mer klassiska rutmönstret, gatorna gjordes raka och fyrvägskorsningar blev vanligare. Husen placerades i jämna rader utmed gatorna, vilket gav grönskande trädgårdar i kvarterens mitt, så är fallet även på Violgatan och omgivande gator i Höganäs.

Uthus och förråd försvann, istället skulle allt samlas under ett tak, i villans källare skulle det finnas plats för både bil, tvättstuga och trädgårdsredskap. På Violgatan 12 fanns inga förråd utan källaren användes till både tvättstuga, matkällare och förråd. Däremot inte till bilgarage, det saknas helt.

Åsa Wilke skriver i Villaträdgårdens historia – ett 150 årigt perspektiv att egnahemsträdgården och villaträdgården blev två skilda begrepp under 1940-talet, där odling för husbehov fortfarande var vanligt i egnahemsträdgården medan vila och rekreation var målet i villaträdgården. På Violgatan och övriga egnahemsområden i Höganäs från denna tid och fram till 1950-tal kan det sägas mer vara en blandning av dem båda. Vissa trädgårdar innehåll både odling, till exempel äppelträd och grönsaksland och vila i form av en gräsmatta.

Samtidigt fanns det andra influenser i samhället. En modern trädgård skulle vara en förlängning av ett modernt hem. Funktionalitet var ett honnörsord och många trädgårdsarkitekter förespråkade att trädgården skulle gestaltas utifrån behov och användningsområden. Nya inslag som piskställning och kompost kom till liksom ytor för barnens lek. Nu hade inte familjen tid att sköta sin trädgård på samma vis som tidigare utan det skulle vara lättskött och det genom att ersätta grusgångar, odling och rabatter med en obruten gräsmatta.

Gräsmattan blev dominerande i funkisträdgården. Åsa Wilke skriver att trädgårdens baksida skulle domineras av en stor öppen gräsmatta och kring kanterna fann buskar, träd och mindre odlingsytor. Gräsmattan skulle inte styckas sönder på gångar och växter. Detta gäller även för Violgatan 12, som hade en stor samlad gräsmatta med planteringar ute i kanten.

Fortsättning följer.

Vad sägs om nya havtornssorter som heter Svenne och Lotta. Sedan tidigare finns det Romeo och Julia. För 25 år sedan blev de, de två första havtornssorterna för hemträdgårdsodling.  Nu har två nya sorter lanserats och de har alltså fått namnet efter två artister som jag minns från melodifestivaler när jag var barn.

Havtornet Lotta från SLU Balsgård. Foto: Kimmo Rumpunen.

Svenne och Lotta är är utvalda bland fröplantor efter fri pollinering av en vildväxande uppländsk havtornsplanta som odlats tillsammans med andra havtornsplantor med ursprung från olika delar av världen. De är medelstora täta buskar med prydnadsvärde. De har få men sylvassa tornar och buskarna blir mellan 2,5 till 3 meter höga efter åtta år om de inte beskärs.
Lotta få orangefärgade avlånga bär som lämpar sig bra till dessertbär och till att frysa in. De kan även användas till juice och purétillverkning och innehåller många olika vitaminer och nyttiga oljor.
Vi kanske inte tänker på det, men hela tiden pågår det växtförädling och utveckling av olika slags växtslag. På Balsgård utanför Kristianstad som drivs av SLU, Sveriges lantbruksuniversitet arbetar man med många olika projekt. Ett av dem är förädling och utveckling av havtorn.
Havtorn gillar ljus, klarar vind och salt och är därför lämpliga i trädgårdar nära havet. De trivs bäst i väldränerade jordar. Det måste finnas en hanplanta och en honplanta för att man ska få havtornsbär. Detta eftersom han- och honblommor förekommer på skilda plantor.

Violgatan 12 – ett egnahemshus

Egnahem kallas de småhus som byggdes under den första hälften av 1900-talet med statliga egnahemslån. Det var ett sätt att minska bostadsbristen som då var mycket stor. Förutom att människor med en lägre inkomst fick möjligheten att bygga sitt eget hus hörde ofta en stor trädgård till huset för att de boende skulle kunna odla sin egen mat .

I Höganäs, där Höganäsbolaget hade stor makt kunde bruksarbetare redan på 1860-talet få ett lån om de själva ville lösa sitt boende istället för att bo i trånga flerbostadshus. Dessa lån utvecklades efterhand och Höganäsbolaget byggde även villaliknande 4-familjshus och gav lån till egnahemsbyggande. Under 1920-talet började egnahemshusen uppföras med en kvadratisk bottenplatta med putsade murar, röda tegeltak och inredd vind med inspiration från den tidens klassicism. De byggdes i höganästegel med byggmästare från trakten och husen byggdes på stora tomter. Vid mitten av 1930-talet blev egnahemsbebyggelsen mer påverkad av funktionalismen med ospröjsade fönster och runda fönster. Ädelputs i ljusbrunt, grönt eller vitt var vanligt och denna typ av egnahemsvillor byggdes fram till omkring 1950-talet.

Så här kunde det se ut i en trädgård på 1950-talet i Höganäs, bilden är från Höganäs kommuns bildarkiv.

Huset på Violgatan är byggt efter samma principer, det har hög takresning, rött taktegel och med ospröjade tegel.  Däremot har huset inte puts utan tegel, som sägs vara från Helsingborg och istället för runt fönster har det funnits ett blyinfattat fönster. Kanske är detta ett av de sista husen som byggdes med egnahemslån?

Egnahemmen är en del av Höganäs historia. De ligger där på rad i kvarter efter kvarter och är en del av stadens identitet. Egnahemmen är ofta byggda på plats med betonggrund, källare och tegelmurar. Många av dem har puts och hög takresning, vilket ger dem en skånsk, nästan dansk karaktär.

Violgatan 12 byggdes 1950 och gamla papper som vi fått överta från förra ägaren visar att Arthur Thuvesson fick egnahemslån på totalt 13 000 kronor för att kunna bygga enfamiljshuset. Pengarna betalades ut av drätselkammaren i Höganäs och beslutsfattare var länsbostadsnämnden i Malmöhus län. Dessutom fick han familjebostadsbidrag och bränslebidrag på 540 kronor per år från år 1953. Hur länge framgår dock inte.

Arthur Thuvesson arbetade på Höganäsbolaget, först som fabriksarbetare och därefter blev han verkmästare. Arbetsgivaren gav anställda bostadsubventioner fram till 1976, men om Thuvesson fick del av detta har inte gått att få fram.

Fotnot. En del av informationen om egna hem i Höganäs har jag fått från Henrik Ranbys text i Kullabygd, Kullens hembygdsförenings årsskrift (1997).

Nu har jag gjort det sista i trädgården inför vintern. Nästan hela söndagen tillbringades i trädgården och trots dimma och fukt var det skönt att arbeta med kroppen, även om det känns i båda armar och ben idag…

Jag började med att klä in växthuset i bubbelplast för att pelargoner och annat inte ska frysa ihjäl, det gick bra ända tills i morse när jag skulle slå på värmefläkten, då blixtrade den till och proppen gick. Det blir nog till att köpa en ny.

Några tulpanlökar grävdes ner och planteringshörnan blev städad. I år hann vi också med att klä in några större krukor med bubbelplats, frigolit i botten och juteväv. Förhoppningsvis ska de nya hagtornsträden klara sig genom vintern.

Redan förra helgen krattade jag löv och fyllde rabatterna med ett täcke så att perennerna inte ska frysa. En hel del hamnade på komposten för det är otroligt vad mycket löv det kan bli från några fruktträd. Ett och annat löv ligger också kvar på gräsmattan, men det gör inget. Maskarna ska ju också ha mat.

Till sist plockade vi ner de sista äpplena, kanske i senaste laget. Men de hängde så högt upp och det krävdes lite klättring för att få tag i äpplena. Det var en hel del som fåglarna gett sig på, men det blev ändå en korg full med härliga vinteräpplen, Ingrid Marie.

Julen och advent närmar sig snabbt nu. För att få lite stämning var jag häromkvällen i en blomsterbutik i Ängelholm och det var Nordvästra Skånes trädgårdsförening som ordnat träffen. Vi fick göra våra egna arrangemang och det vara bara fantasin som satte gränser.
Det var som att gå i en godisbutik och inte veta vad man skulle välja. Pynt, växter, band och en massa annat var framdukat. Till slut gjorde jag en adventskruka med en hyacint, en rolig växt med namnet Tedddy,  en mjuken som ser ut som en grön liten boll, och till detta blev det några kanelstänger, röda plåthjärtan och ullsnöre.

Ull är för övrigt mycket inne just nu, det fick vi veta att kursledarna, som visade upp olika jul- och adventsdekorationer. Och då är det tovade band av ull som dekoration eller tovad ull runt växterna som gäller. Det är också mycket grått och silvrigt i år och att ha hyacinter, amaryllis och tazetter utan jord fortsätter att vara populärt. De klarar sig bra utan att stå i vatten eller jord, men rötterna mår bra av en liten dusch då och då.
Med mig hem fick jag också mängder av inspiration, så om tiden räcker till lär det bli fullt av julblommor i mina fönster de närmsta veckorna.

Tazetter går att lägga ner i en kruka.  De behöver inte stå i en vas.

Höganäs på 1950-talet

”Det en gång obetydliga fiskeläget Höganäs har blivit en stad där industrin skapat välstånd. De underjordiska naturtillgångarna men också den fruktbara skånska myllan har haft sin givna betydelse för den gynnsamma utvecklingen”, skriver Ragnar Jönsson i Svenska stadsmonografier om Höganäs 1952.

På 1950-talet fanns här flera stora arbetsplatser, förutom Höganäsbolaget Arnbergs korsettfabrik, Andersson & Johansson som senare kom att bli Höganäs keramik och Smergelskifferfabriken. Det är nästan så att man kan se framför sig alla dessa arbetare som kom cyklande i stora grupper genom staden, antingen till jobbet eller hem. Alla dessa behövde någonstans att bo och sakta men säkert byggdes det både villor och flerbostadshus på åkermark som tillhört gårdar, i närheten av den lilla stadskärnan vid Storgatan. Nu börjar också bostadsområden sträcka ut sig österut för västerut är havet en gräns och området kring Långaröd har stora arealer med mark.

 Den gamla korsvirkesgården finns kvar än i dag, men helt omgiven av ny bebyggelse, Violgatan ligger bakom huvudbyggnaden. Källa. Höganäs kommuns bildarkiv.

Redan på 1930- och 1940-talen har det börjat byggas på åkermarken. Men på 1950-talet började området kring gårdarna i byn Långaröd, mer och mer förvandlas till ett bostadsområde. Ett efter ett byggdes husen på rad runt omkring gårdarna, några av dem finns kvar inne bland villabebyggelsen än i dag. En del av marken brukas fortfarande som jordbruksmark, andra delar har blivit koloniområde eller bebyggts.

Violgatan som den ser ut idag. Numera ligger här hus efter hus och så sent om i somras byggdes ett nytt hus i det som tidigare var trädgård till korsvirkeshuset på bilden ovan.

På fastigheten, Bastionen 6 bestämde sig familjen Tufvesson att bygga sig ett eget hem. Köpebrev från den 3 februari 1950 visar att Arthur Tufvesson betalade 2 820 kronor till Höganäs kommun för tomten. Familjen bodde där fram till 1993, då köpte Bjarne Kaer, som vuxit upp på en bit längre bort på Violgatan, huset. Han bodde där i tre år innan jag och min sambo köpte huset, hösten 1996.

Jan Tufvesson var två år gammal när familjen flyttade in det nybyggda huset på Violgatan 12. Han bodde där i 18-20 år innan han flyttade hemifrån och han minns att det främst var hans far Arthur som hade det stora intresset för trädgården. Pappan odlade jordgubbar, potatis och grönsaker i den södra delen. ”Han hade alltid två nya rader med jordgubbar varje år för att det hela tiden skulle finnas bär”.

Jan Tufvesson kommer ihåg att de hade äppelträd och en stor gräsmatta och i en liten hörna av gräsmattan och mot grannen i väster fanns en uteplats. Där fanns också vinbärsbuskar och efter några år togs en bit av häcken upp för att göra en bilplats ut mot Violgatan. Jan Tufvesson har också minnen från att pappan tog fröer från blommor som han sådde varje år, bland annat astrar. Det var en trädgård för odling och om de satt ute i trädgården var det en bit ifrån huset. Närmast huset fanns enbart smala rabatter.

Med gröna ögon hemma och på arbetet. Det är namnet på en uppgift  som ingår i  kursen ”Bebyggelsemiljöns gröna kulturarv” som jag läste i våras. Den handlade om att berätta om privat trädgård och en offentlig anläggning. Och nu tänkte jag dela med mig om min trädgårds historia. Eftersom den är på ett par a4-sidor delar jag upp berättelser i ett par delar. Senare kommer kanske även historien om Sven-Ingvar Andersson anläggning vid stadshuset i Höganäs.

Trädgården på Violgatan i Höganäs hör till ett hus, byggt år 1950. Tomten är på cirka 700 kvadrat och det är en ordinär villaträdgård med en rektangulär tomt där huset är placerat i den norra delen. Fastigheten, Bastionen 6 är belägen i den östra delen av i Höganäs, i ett område som kallas ”Blomstergatorna”. Gemensamt för området är att det finns många egnahemhus byggda från 1930 till 1950-talet. De ligger i rad och har oftast en trädgård på baksidan av huset. Karaktäristiskt för majoriteten av husen är att de inte har något taksprång och de är ofta putsade eller tegelbeklädda.

Bilden är från Höganäs kommuns fotoarkiv och visar vårt hus (närmast lastbilen) på 1960-talet. Då byggdes grannhusen.

Min trädgård gränsar norrut, mot Violgatan och söderut, mot Långarödsvägen. Både västerut och österut finns grannar och tomterna avskiljs med en ligusterhäck som funnits där i många år. I trädgården finns en del växter kvar sedan äldre tider, även om mycket nytt tillkommit. Det finns tre äppelträd från 1950-talet och ett antal prydnadsbuskar från samma tid. I grunden finns också karaktären kvar med betongplattor, en gräsmatta och ett stort köksland, avskilt från övriga planteringar.

Jag har bott i huset sedan hösten 1996 och då växte här flera stora vintergröna träd och buskar. Det var en minst 10 meter hög gran och en mängd tujor och en och annan en. De har försvunnit för att ge plats åt andra saker, som växthus, altan och rabatter. Under äppelträden fanns stora jordytor med en och annan perenn och lökväxter. Grundformen på dessa finns kvar, men dessa rabatter är nu fulla av perenner, prydnadsgräs och rosor. Det har också tillkommit fler träd, buskar och uteplatser.

Det är en trädgård som har sitt ursprung i 1950-talet men har många influenser från sent 1990-tal och 2000-tal.

Fortsättning följer.

Förra årets snöfall i november gjorde att de flesta av de nyinköpta vårlökarna inte kom i jorden. Snön ville ju inte försvinna. Tänkte hela vintern att jag istället borde sätta dem i krukor med jord och ställa i växthuset. Men det blev bara en tanke och av lökarna blev det inget.

Därför har jag lagt band på mig i år. Jag bestämde mig för att inte köpa några tulpanlökar, visst det gick ju bra. I en affär hängde några påsar med bilder på vackra tulpaner precis vid kassan till ett bra pris. Där blev det ett köp och för någon vecka sedan fick jag ett mail om rea på vårlökar hos en välsorterad butik i Lund.

Då blev det lite till, så nu hoppas jag på att snön håller sig borta. För i år ska de i jorden innan vintern tar grepp om trädgården. Dessutom är de inte alls så många i år, ett 50-tal kanske. Det är ingenting jämför med kompisen som beställt 600 lökar och numera har grävt så hon har skavsår i händerna. Där ligger jag helt klart i lä.