Alnarp fyller 150 år i år och i tisdags hölls ett stort jublieumssymposium med en rad föreläsare, tal av kronprinsen och mycket annat. Jag lämnade denna studievärld förra sommaren och ibland längtar jag tillbaka. Inte till pluggandet, tentor och uppsatser. Men väl till miljön och många av människorna som jobbar där.

Vilken skola har en hel park med en mängd olika träd, buskar, perenner och andra växter som inte finns någon annanstans. Att ta en lunchpromenad här går inte att jämföra med något.

Innan jag blir för lyrisk och nostalisk förmedlar jag istället lite historia om detta lantbruksuniversitet som invigdes den 14 mars 1862. Först ut var lantbrukskursen som sedan blev agronomutbildningen. Då hölls all utbildning i ”Slottet”, ritats av Ferdinand Meldahl. Här bodde även lantbrukarsönerna som kom från hela landet för att lära sig mer om jordbruk.

På Alnarp har det också funnits utbildningar för mejerskor mejerister och hovslagare och 1876 startade trädgårdsskolan, år 1933 inrättades en högre trädgårdsutbildning, senare kallad hortonomutbildningen. På 1970-talet blev  landskapsarkitekternas utbildning självständig. Under 1960-talet blev det möjligt att studera till trädgårdstekniker.

Idag finns det fem olika utbildningar på Alnarp, hortonom, landskapsarkitekt, landskapsingenjör, trädgårdsingenjör, design eller odling och lantmästare.

Här kan du läsa mer om Alnarp och 150 års firandet; http://www.slu.se/sv/om-slu/orter/alnarp/alnarp-150-ar/

Våren är en intensiv tid för oss trädgårdsmänniskor. Ibland så intensiv att man glömmer vissa växter som vinterförvarats. I förra veckan kom jag på att dahliaknölarna borde fram. Lite sent kanske, men nu har jag i alla fall plockat fram dem. Och den nya förvaringen, längst in i skafferiet i källaren, funkar bra. De har växt lagom mycket och  har inte långa ljusa stammar,  som det kan bli om det varit för varmt och för mörkt under vintern.

Nu är de framme och jag har sprayat lite vatten på dem och jag får se om jag hinner gräva ner dem i kväll.

En septemberdag år 2008 tog jag steget in på min första föreläsning i Alnarp. Beslutet att studera till trädgårdsingenjör kom hastigt och jag var nog inte helt klar med vad jag gett mig in på. I dag, nästan tre år senare ångrar jag inte en sekund att jag tog tjänstledigt för att förkovra mig. Förutom att jag fått enormt mycket nya kunskaper om allt från enskilda växter till odling och marknadsföring har jag lärt känna nya människor och fått vänner för livet. Jag kan också titulera mig som trädgårdsingenjör och fil.kand i trädgårdsvetenskap om jag nu skulle vilja det.

Mitt favoritträd i parken, Katsuran som varje höst dofter pepparkaka.

I dag, en majdag år 2011 besökte jag Alnarp för sista gången som student (tror jag). Rensade datorn och gick en sväng i parken. Det kändes lite vemodigt måste jag säga, men allt har sin tid. Nu återgår jag till mitt arbete som journalist vid Helsingborgs Dagblad. Bloggen blir kvar och jag lär inte kunna låta bli att skriva en hel del om trädgård. Tipsa mig gärna om vackra trädgårdar, hängivna odlare eller annat som händer inom trädgårdsnäringen.

Ett annat favoritträd, Platan, främst för den säregna stammen.

Numera är jag inte i Alnarp dagligen utan åker dit lite då och då för att avsluta mina studier. Dagens besök kunde inte varit bättre, på gräsmattan framför slottet stod en japansk magnolia i full blom och överallt på marken blommar allt från vitsippor till nunneört och lungört. Då kunde jag inte låta bli att ta lite bilder med mobilkameran.

Magnolia kobus var. boreali, japansk magnolia skulle jag gärna ha i min egen trädgård.

Magnolia kobus i närbild.

Blommande körsbärsträd och klarblå lungört var min utsikt från bänken där jag intog säsongens första utomhusglass.

Körsbärsblommor i närbild ser nästan ut som jordgubbsglass, tycker jag.

 I måndags var det dags för terminens första kurs,  Utökad växt- och ståndortskännedom. Vackert solsken och några håltimmar - då bar det av till utplanteringssortimentet på skolan. Över 200 namn på utplanteringsväxter och perenner ska nötas in i skallen inför den första tentan i mitten på september.  Här är några av utplanteringsväxterna. 

Afrikas blå lilja, Agapanthus praecox som ursprungligen kommer från Sydafrika  klarar inte de svenska vintrarna, men de går att övervintra frostfritt.

Fuchsia, Fuchsia x hybrida är också en flerårig sommarblomma från Sydamerika, som går att övervintra frostfritt, men det har jag inte lyckats med.

Jätteeternell, Helichrysum bracteatum är kanske inte så vanlig längre, annat var det när eterneller var som populärast. Australien är dess ursprungsland.

En bädd av Pennisetum villosum, dunbortsgräs hade inte varit så dumt. Det är enormt mjukt att ta på och får en häftig verkan om man har många plantor tillsammans.

Jag har inte gillat Zinnia förut, men den här är riktigt häftig. Zinnia elegans ursprungsland är Mexico och de flesta har mycket klara färger.

Den häftiga, Verbena bonarienses, jätteverbena frös bort från min trädgård i vintras, annars brukar den självså sig och komma upp där den själv bäst trivs.

Den här har vi inte med på tentan, men Tagetes patula ‘ Bo Jangle’ kommer att stå på min frölista nästa år.

Inte än, men om några dagar har jag avslutat min utbildning till trädgårdsingenjör. Två år som varit fantastiska, jobbiga, lärorika och inspirerande. Så inspirerande och roliga att jag fortsätter ett år till och läser påbyggnadskurser och efter nyår är det dags för en ny uppsats. Men innan dess ska jag ta lite sommarlov och arbeta på tidningen i några veckor.

Innan jag kom till Alnarp hade jag bara besökt parken en gång och tyckte den var vacker. Nu blir den här platsen bara bättre och bättre och det är en fantastisk skola med engagerade lärare (för det mesta) och trevliga studiekamrater. Med tiden har det blivit en del bilder från olika kurser och studiebesök. Här är ett axplock av dem.

Kristina, en trogen gruppmedlem, som koncentrerat häller i Chitosan i en citronsyralösning som vi trodde skulle göra jordgubbar mer hållbara. Chitosan är en restprodukt från skaldjur och försök har gjorts på detta tidigare. Men vi lyckades inte riktigt utan jordgubbarna blev så här fina…

Blä, säger jag bara.

Här har vi en övning i beskärning och Julia är uppe på stegen och försöker få till en fin krona.

Vi är inte på något kärnkraftverk utan gör ett studiebesök på en av Sveriges största tomatodlingar utanför Trelleborg. Skyddskläderna krävs för att inte sprida sjukdomar. Det var mycket varmt inne i papperskläderna kan jag berätta.

På andra besök i växthus var det betydligt trevligare och vackrare. Här är det pelargoner både högt och lågt.

Här planteras det paradrabatter i Alnarpsparken. En av uppgifterna den första terminen var att rita en sommarblomsplantering. Fyra grupper utsågs sedan att få sina idéer förverkligade och det är dem vi hjälper här.

En av dem blev sedan så här färgsprakande. Jag kan rekommendera ett besök till Alnarp under sommaren. Då  blommar många av perennerna och i det så kallade sommarblomsortimentet finns mycket inspiration att få.

Jag avslutar med en vinterbild på Slottet för oavsett årstid finns det alltid något vackert i Alnarpsparken och till hösten återkommer jag hit och fortsätter lära mig mer om trädgård.

   Idag har jag stått i ett fint regn av ringlande kronblad från körsbärsträden på Alnarp. Dendrologiska utskottet anordnade en vandring bland prydnadskörsbären under Cecilia Öxells, lärare i växtmaterial, ledning.

I Japan är det en tradition att varje år fira ordentligt när prydnadskörsbären blommar och folk tar ledigt just för detta tillfälle. Ett år gick det dock galet, de som spådde när det var dags för blomning tog fel, vilket resulterade i en nationell ursäkt. Så allvarligt tar vi inte körsbärsblomningen här,. Men att stå under ett blommande körsbärsträd ger en speciell känsla, som det här Prunus ‘Accolade’.

De japanska körsbärsträden blommar inte alla samtidigt, en del har blommat över som det här Prunus  nipponica medan andra blommar för fullt eller väntar på att få slå ut sina vita eller rosa blommor.

Just det här trädet står vid det så kallade Slottet i Alnarpsparken och togs hem av den kände växtsamlaren, med mera, Tor Nitzelius.

Det fanns ett fåtal blommor kvar och visst är den vacker i all sin enkelhet. När hela trädet blommar är det som ett vitt moln.

Man får passa på och njuta av solstrålarna nu inför vintermörket och häromdagen tog jag en sväng i parken på skolan och här och där sprakade det fortfarande av höstfärger. Framförallt är det lönnar av olika slag som står för de häftigaste färgerna.

En murgröna har täckt över ett träd, likt en skulptur. I bakgrunden syns ett japanskt körsbärsträd.

En stam kan också vara vacker. Acer pensylvanicum, strimmlönn har den här häftiga ådringen som kommer fram extra mycket när löven försvinner.

Den här japanska dvärglönnen, Acer Palmatum, ‘Osakazuki’ är ännu rödare i verkligheten och trots att det är ett ganska litet träd syns det på långt håll och drar blickarna till sig.

Runt dammen börjar löven falla och den gröna färgen suddas ut mer och mer.

Det är nästan så man tror det är små igelkottar som kryper på marken. Men det är den äkta kastanjens så kallade svepeskål och de bruna nötterna till höger är kastanjer. De är ätliga och när kastanjerna faller till marken i Alnarpsparken kan man se en och annan kastanjeälskare gå och plocka nötter för fullt.

Jag fortsätter med lite bilder från helgens besök på Alnarp. Nytt för i år är en pelargonsamling från Weibulls eftersom det inte längre finns någon visningsträdgård i Hammenhög längre. Lite synd att det inte finns några skyltar, de enda som finns är lappar inne i blommorna, som inte är så lätta att hitta.

Rosenbönan har så sakta på att klättra upp för det här häftiga stödet.

En stockros i en häftig färg, tycker jag.  Tyvärr vet jag inte vad den heter.

Varje år ställs det ut krukor med växter som inte klarar en svensk vinter utomhus. Den här påfågelsblomman blommar för fullt nu. Caesalpinia pulcherrima är en art i familjen ärtväxter och växer naturligt i Västindien.

En vy över sommarblomsfältet och ni kanske undrar varför det inte växt mer. Jo, växterna planteras eller sås ganska sent för att de ska vara i blom när studenterna kommer i slutet av augusti. Då är det nämligen många som har växtnamnstentor, dvs man ska lära sig en mängd växter och deras vetenskapliga namn. Själv har jag pluggat in 400 namn på träd, buskar, perenner, vårväxter och sommarblommor. Kan ärligt säga att 400 inte finns kvar i minnet i dag, men en del har satt sig.

Humlorna verkar älska silvermartorn. En häftig växt som jag gärna skulle vilja hitta en solig plats åt i min trädgård.

Strax innan sommarlovet fick vi också sätta lök, plantera pluggplantor med traktorns hjälp och så grönsaker i det så kallade Växtföljdsfältet uppe på Trädgårdslaboratoriet. Här finns en plan över vilka växter som odlas med tanke på att jorden och växterna mår bättre av att inte hamna på samma plats år efter år.