Ett sockerdricksträd

Just nu håller jag på att beskära äppelträden i trädgården och då upptäckte jag att vi liksom Pippi Långstrump har ett ”sockerdricksträd”. Det var när jag skulle beskära det gamla Jamies Grieve trädet. Det är minst 50 år gammalt och har länge sett lite gammalt ut, men det ger mycket frukt och växer lite varje år.

Då upptäckte jag hålet, jag kan inte minnas att det varit lika stort tidigare. Det gick nästan att sticka in hella handen och det gör mig lite orolig. Visserligen har ett äppelträd en begränsad livstid, men jag vill att det ska leva ett tag till.

Förhoppningsvis gör det också det, för träd kan leva trots skador. Jag har fått lära mig att inte göra så mycket åt det. Förr i tiden pysslade många med så kallad trädkirurgi. Det var cement och annat som stoppade igen hålet. Det gjorde det hela dock bara värre. De organismer som framkallar rötan arbetar då ostört innanför plomberingen. Dessutom förstörde det trädets utseende.

Istället är det viktigt att förbättra trädets livsvillor, med lätt beskärning och eventuell lite gödsel, kan trädet hjälpa sig självt genom att bygga upp ny frisk ved. Den tar överhanden och det ruttna får då stå tillbaka.