Trädgården i juli

17 juli, 2009 klockan 09:37

Grönt, så i norden. Här och där lyser blommornas färg upp. Det är högsommar och trädgården sköter sig ganska bra själv. Nu skördas det och de perenner som kan blomma igen får sina vissna blommor avklippta. Här är lite bilder från den senaste veckan och med de blir det en liten sommarbloggpaus. Jag är bortrest till och från, men det kan hända att det dyker ett eller annat inlägg.

En Agapanthus, som på svenska främst kallas Afrikas blå lilja, är på väg att slå ut. Jag är glad att det blev blommor överhuvudtaget. När jag tog ut den från växthuset i våras såg den gul och eländig ut. Men efter lite ny jord och näring så har den tagit sig bra.

Nu är flera av mina doftpelargoner som finast. Tyvärr har jag inte namnet på någon av dem.

Jag förvarar mina pelagoner i ett uppvärmt växthus och klipper inte ner dem speciellt mycket, för jag gillar stora pelargoner. I två år har jag planterat om dem med speciell pelargonjord och det tycker jag gjort susen. Men vem vet, det hade kanske gått lika bra med vanlig jord för krukväxter. Det speciella med pelargonjord är att den innehåller långtidsverkande näring och har en grövre struktur som passar pelargoner.

 

Ett tips om man har lite dåligt med pengar är att kolla på fyndhyllan i växtbutiken. Den här pelargonen köpte jag för tio kronor för några veckor sedan. Då såg den ledsen ut, men jag såg att det fanns en hel del knoppar och se så fin den är nu.

 

Hjälp mig. Jag sådde de här i våras och har ingen aning om vad det är. Den liknar lejonsvans.

När vi städade upp kring förrådet inför trädgårdsrundan blev det plats för en bänk och lite växter. Katten är bara tillfällig, en minut efter fotograferingen hoppade Sniffi ner från bänken.

Grönsakslandet är minst sagt frodigt nu. Salladen mer eller mindre väller ner från pallkragen och bönerna är klara.

Rudbeckian, Enchinea purpurea ‘Magnus’ tillsammans med brudslöja Gypsophila paniculata.

En daglilja, Hemerocallis… jag köpte för några år sedan och som så många andra växter har jag inte koll på det exakta namnet. Vi får som sagt se om det blir tid att skriva en lista på alla perenner under semestern.

Stockrosor är ett måste för mig. Det var bland det första jag planterade i trädgården och de dyker upp lite här och där. Men här vid väggen vid entrén kommer de tillbaka år efter år trots att de inte har mycket jord att leva i.

Dela

Jorden mår gott av mylla

21 mars, 2009 klockan 14:59

Utan bra jord blir det ingen bra odling. När man som jag har en ganska kraftig lerjord krävs det extra tillförsel av mull. Det gäller även andra slags jordar, som till exempel sandjord. I en jord med mycket mull trivs mikroliv som olika små djur och svampar. De gör det bland annat enklare för näringsämnen att nå ut till växterna.

Jag har inte tillräckligt med kompost så därför blir det barkmull i säckar istället. Och så här tidigt om våren är det enkelt att strö det över perennrabatterna. Där låter jag även en del löv och gammalt växtmaterial ligga kvar för att få så bra mull som möjligt. Det behöver inte vändas ner utan det arbetet sköter maskarna om.

Dela

Dikt och boktips

11 december, 2008 klockan 09:01

 

 

Vem vördar daggmasken

 odlaren djupt under gräsen

 i jordens mull?

 Han håller jorden i förvandling.

 Han arbetar helt fylld av mull,

 stum av mull och blind.

 

 Han är den undre, den nedre bonden

 där åkrarna klädas till skörd.

 Vem vördar honom,

 den djupe, den lugne odlaren,

 den evige grå lille bonden i

  jordens mull.

 

                  /Harry Martinsson

 

Vi läser just nu en kurs om jord och växtplatsen och vem kunde tro att jord är så mycket mer än något brunsvart som växterna befinner sig i och där maskarna kryper omkring. Att jorden måste innehålla näring är ingen nyhet, inte heller att det finns många olika sorters jordar. Men att deras egenskaper grundar sig ända tillbaks på istiden är inget jag tänker på när spaden sätts i jorden.

Inte heller att här finns olika sorters porer och jordmåner. Jord är en hel vetenskap och mycket är ganska teoretiskt men jag har hittat en bok som jag tror kan inspirera både mig och andra. Den heter ”Känsla för jord” och är skriven av Karin Eliasson.

Här finns allt från porträtt på människor som på ett eller annat sätt arbetar med jord och handfasta råd hur man undersöker sin jord och gör den bättre.

Dela