Trädgårdsbloggen

Vita, rosa, lila och blå. Just nu blommar en av mina favoritperenner, nävan. Den kan användas i det soliga stenpartiet, i det lite skuggigare hörnet eller i halvskugga. Det finns med andra ord en sort för varje plats i trädgården. Jag har valt att plantera flera olika nävor i lilablå nyanser i en rabatt och där samspelar färg och form. Den stora praktnävan bredvid midsommarblomstret, som är vanlig ute i naturen, vävs in i varandra och bildar ett hav så här på försommaren. När blomningen är över klipper jag ner dem och annat tar vid.

Geranium är nävans släktnamn och det kommer av det grekiska ordet för trana, geranos och syftar på att fruktställningen liknar en näbb. Släktet har cirka 300 arter som finns både i naturen och i trädgårdar. En del kan till och med vara ogräs.
En bra art för skuggan är Geranium phaeum, brunnäva som finns med båda vita och lila blommor och bladen har också ett skönhetsvärde. Geranium macro-rhizzum, flocknäva, fungerar perfekt som marktäckare i skuggigare partier.

 I stenpartier passar Geranium cinereum, jordnäva som blir 10–15 centimeter hög. Det finns som sagt mängder av olika arter och sorter och mer om nävor går bland annat att läsa i boken ”Nävor” av Ulla Hårde.

Jag vet inte om det är det stundande kungliga bröllopet eller att det nu finns en hel del rosa blommor i trädgården. Men dessa mer eller mindre rosa perenner pockar nu på sin uppmärksamhet, som den här stjärnflockan. Det finns ljusare varianter också, den här går mer åt det lila hållet. Under en period har det varit mest blå blommor och mycket grönt. Regnet har verkligen gjort att allt vuxit enormt och är så grönt att det nästan värker i ögonen.

Den här vallmon är vacker både som en liten detalj och som en del av rabatten. Jag kommer tyvärr inte ihåg vad den heter. Men skir rosa är den i alla fall.

Nävorna börjar nu blomma och den här, som jag tror är en Geranium endressii, blir bara större för varje år. Nu är den som en stor kudde i rabatten. Enda nackdelen är att den är ganska torkkänslig och då lägger den sig ner. De senaste veckornas regn har istället gjort att den vuxit ännu mer. När den blommat över kan den klippas ner ordentlig för att komma tillbaka senare på sommaren.

Löjtnantshjärtan har stått ett bra tag, men nu är de på sluttampen. De blir inte så fina när de vissnar, därför kan det vara bra att ha dem ganska långt bak i rabatten så att andra växter skymmer senare under säsongen.

De rosa lupinerna kommer troget tillbaka. De är frösådda för några år sedan och fröerna följde med en engelsk trädgårdstidning som jag köpte vid ett besök i London för tio år sedan. När de blommar tänker jag på den resan och många växter får i alla fall mig att tänka på saker som hör i hop med hur jag fått växten. Det ger en extra dimension till trädgårdsintresset.

Jag vet inte varför jag kom att fundera över var ordet rabatt kommer ifrån, eller det kanske jag vet. Jag håller just nu på att gräva om en hel del rabatter i trädgården och dessutom har jag lånat en intressant bok om trädgårdskonstens idé och lärdomshistoria ,”Den gyllene trädgården” av Sten och Katarina Duner.

Där berättas det att rabatt kommer från det holländska rabat och är en form av blomsterarrangemang i trädgården. Detta fenomen började på 1800-talet eller tidigare. Först var det en plats att samla växter som förts in till Europa från andra delar av världen. Den som kanske förändrat och förnyat rabatten mest är den engelska trädgårdsskribenten Getrude Jekyll. Hon var motståndare till rabatter med utplanteringsväxter och ville istället ha inhemska, perenna och enkla växter. Hon hyllade också ”the cottage garden” som är den lilla lantliga trädgården samt tryckte på färgernas betydelse.

Nu var det kanske inte detta jag tänkte på när jag häromveckan grävde om en av mina rabatter med dagliljor. Men faktum är att hon nog påverkat mig och många andra trädgårdsintresserade ganska mycket.

Fast det syns inte här för här har jag precis grävt upp alla dagliljor och delat dem. En del fick komma tillbaka, andra hamnade hos grannen eller goda vänner. Just hösten tycker jag är en bra tid att gräva. Då kommer jag ihåg vilka växter som inte passar in eller om de börjat breda ut sig för mycket. Det senare händer då och då och då är det bara att gräva upp och dela. Det mår de flesta perenner bara bra av och så kanske man glädjer någon med nya växter.

En daglilja av okänd sort som vuxit sig för stor. Jag försöker hitta ett bra ställe och där tar jag spaden eller grepen och hugger till så det blir två plantor av en.

Än så länge är det bara en bit gräsmatta, men om några veckor ska här förhoppningsvis vara planterat och perennerna börja växa så smått.

Jag hjälper ibland nära och kära med att välja växter och rita rabatter. För mig är trädgården inte bara växterna utan också själva skapandet med dess färg och form. Det upptäckte jag ganska snart när jag själv började anlägga min trädgård. Och mer eller mindre har jag sedan dess försökt att utgå från en idé för varje rabatt. Att det sedan blivit omflyttningar och självsådda växter hör till.

Men åter till denna trädgård där jag hjälpt till att rita en rabatt. Det är ett nybyggt hus som alltså inte har någon trädgård att tala om ännu. Familjen som bor där vill inte ha mycket att sköta, men gärna något som växer och framöver lär där också bli ett mindre trädgårdsland, kanske något fruktträd och andra växter. Men vill man inte och har annat att pyssla med kan det vara bra att göra en sak i taget. Så här börjar vi med en stor perennrabatt.

Jag har valt perenner som går i blått, lila och vitt, som är lättskötta och breder ut sig en del. En och annan kontrastfärg kommer också in, som det gula i daggkåpan. Här finns också ett elefantgräs och några buxbomsklot som bidrar till det gröna och som också ger kontrast till blommorna.

Här är perennerna jag valt till rabatten som är cirka tre meter gånger fyra meter med en svagt böljande kant ut mot gräsmattan; Strandiris, höstsilverax, jättevädd, lammöron, axveronika, kantnepeta, silkesnäva, stäppsalvia, daggkåpa, vit solhatt och fänrikshjärta.