Trädgårdsbloggen

Grönt, så i norden. Här och där lyser blommornas färg upp. Det är högsommar och trädgården sköter sig ganska bra själv. Nu skördas det och de perenner som kan blomma igen får sina vissna blommor avklippta. Här är lite bilder från den senaste veckan och med de blir det en liten sommarbloggpaus. Jag är bortrest till och från, men det kan hända att det dyker ett eller annat inlägg.

En Agapanthus, som på svenska främst kallas Afrikas blå lilja, är på väg att slå ut. Jag är glad att det blev blommor överhuvudtaget. När jag tog ut den från växthuset i våras såg den gul och eländig ut. Men efter lite ny jord och näring så har den tagit sig bra.

Nu är flera av mina doftpelargoner som finast. Tyvärr har jag inte namnet på någon av dem.

Jag förvarar mina pelagoner i ett uppvärmt växthus och klipper inte ner dem speciellt mycket, för jag gillar stora pelargoner. I två år har jag planterat om dem med speciell pelargonjord och det tycker jag gjort susen. Men vem vet, det hade kanske gått lika bra med vanlig jord för krukväxter. Det speciella med pelargonjord är att den innehåller långtidsverkande näring och har en grövre struktur som passar pelargoner.

Ett tips om man har lite dåligt med pengar är att kolla på fyndhyllan i växtbutiken. Den här pelargonen köpte jag för tio kronor för några veckor sedan. Då såg den ledsen ut, men jag såg att det fanns en hel del knoppar och se så fin den är nu.

Hjälp mig. Jag sådde de här i våras och har ingen aning om vad det är. Den liknar lejonsvans.

När vi städade upp kring förrådet inför trädgårdsrundan blev det plats för en bänk och lite växter. Katten är bara tillfällig, en minut efter fotograferingen hoppade Sniffi ner från bänken.

Grönsakslandet är minst sagt frodigt nu. Salladen mer eller mindre väller ner från pallkragen och bönerna är klara.

Rudbeckian, Enchinea purpurea ‘Magnus’ tillsammans med brudslöja Gypsophila paniculata.

En daglilja, Hemerocallis… jag köpte för några år sedan och som så många andra växter har jag inte koll på det exakta namnet. Vi får som sagt se om det blir tid att skriva en lista på alla perenner under semestern.

Stockrosor är ett måste för mig. Det var bland det första jag planterade i trädgården och de dyker upp lite här och där. Men här vid väggen vid entrén kommer de tillbaka år efter år trots att de inte har mycket jord att leva i.

Jag vet inte vad jag ska tycka om de här blå luktärterna, den blå färgen är lite för intensiv. Köpte som vanligt lite luktärtsfrön i våras men sådden ville sig inte riktigt. Kanske låg de inte i blöt tillräckligt länge. Luktärten har ett ganska stort hårt frö och min erfarenhet säger att de behöver lite påverkan i form av väta eller rispning för att gro bra.

De här blå tog sig dock bra och jag gillar den lilla söta blomman. Och när jag sökte lite historik om luktärter såg jag att de första faktiskt var blå.

Luktärt har odlats sedan 1600-talet. Enligt legenden var det munken Fransisco Cupani som upptäckte den på Sicilien 1695, och sände frön till England där den omedelbart blev populär. Med säkerhet vet man att den första luktärten kom från Sicilien och att den sedan slutet av 1600-talet odlats. Den äldsta sort man känner till är ‘Cupani’, som har blå och purpurfärgade blommor. Runt 1900 var växten som mest populär. Källa: Wikipedia.