Har ni krattat ihop löven och lagt dem över perennerna? Städat bland verktygen, tömt vattentunnan och grävt upp dahliorna? Det har inte jag. Ett ryggskott dök upp häromveckan när jag grävde ner tulpanlökar och det blev totalförbud att jobba i trädgården.

Vad gör man då, Jo har en snäll sambo och tränar på att acceptera att vissa saker inte blir gjorda. Det är ju inte hela världen att inte allt blir gjort som jag tänkt. Trädgårdens djur lär tacka mig för att jag inte städat kring komposten, inte minst sniglarna…

Jag har också haft lite annat att fundera över och faktum är att detta är mitt sista blogginlägg. På måndag styr jag bilen mot Klågerup och börjar ett nytt arbetsliv som redaktör för branschtidningarna Viola och tidskriften Landskap. Så nu får jag jobba med trädgård hela dagarna, istället för bara då och då.

Men jag har ändå fått skriva om både grönsaker, tulpaner, frukt, perenner, träd, vindruvor, trädgårdsmässor och mycket annat. Sedan starten 2008 har det blivit 100-tals inlägg, vissa veckor ett par stycken, andra bara ett eller två. Ibland har det tagit tid att hitta ämnen att skriva om, ibland har de bara ramlat över mig.

En del inlägg har fått kommentarer och det är jag tacksam för. Men den mesta kontakten har jag haft via mejl eller telefon. Tack alla ni som uppmuntrat mig, ställt frågor och kommit med tips.

Det finns också mycket annat att göra med äpplen, förutom att äta upp dem. Gröp ur några äpplen och sätt värmeljus i dem. Kanske bäst att placera dem på en bricka eller underlägg om de används som bordsdekorering.

Det går också att göra äppelkransar med ståltråd som grund. Det krävs en ganska kraftig ståltråd och sedan är det bara att trä upp äpplena och hänga upp kransen på väggen eller dörren.

Äpplen kan också användas som dekoration i krukor. Ett av de enklaste sätten är att lägga lite mossa i en kruka, sätt dit några äpplen och en vacker gren. Det behövs egentligen inte blommor i alla lägen för att det ska bli vackert.

Fast jag är lite svag för just julblommor och i växthuset står nu en ansenlig mängd hyacinter, julrosor och cyklamen som framöver ska hamna i krukor, både till mig själv och till nära och kära. Jag har också laddat upp med mossa, blåbärsris, näver, lite olika grenar och inte minst äpplen till dekoration.

Foto: Berit Haggren

Efter det har jag tänkt på hans medryckande föreläsningar som jag lyssnat på under studietiden på Alnarp och hans lite speciella humor. Och jag känner att jag vill göra en del av hans Mästarrabatt i min egen trägård, lite som ett minne. Hela rabatten lär jag inte på plats med utan i stället ska jag använda samma växter och till viss del samma design.

Och jag vet precis var jag ska ha den, borta i det sydöstra hörnet där en gammal kornell står och ser allmänt tråkig ut och diverse andra växter är placerade lite huller om buller. Var rabarbern ska ta vägen vet jag ännu inte, kanske i en pallkrage. Mästarrabatten är skapad för vanliga trädgårdar och är tänkt att inspirera och lyfta fram växter som är bra att odla hos oss.

Ett blommande woodland eller vedlund som Peter Gaunitz själv valde att kalla nästa års Mästarrabatt. Här får judaspenningar sprida sig fritt tillsammans med olika slags flox.

Peter Gaunitz valde att göra en geografisk plantering, ett utsnitt av östra Nordamerikas lövskog och här finns både amerikansk strimlönn, fjärilsazalea, kanelsafsa, och doftande blåflox.  Men också gillenia och en klematis som breder ut sig på marken och över stockar, stubbar och grenar.

Förutom doft och karaktärsväxter finns här svartaronia och den relativt okända växten Itea virginica. En liten buske som blommar med små, gräddvita och doftande blommor och får strålande höstfärger, klarar zon 1-2.

Mer om Mästarrabatten 2013 och Peter Gaunitz kan du läsa på www.mastarrabatten.se

Foto: Sofiero

Ett 70-tal olika löksorter i olika färger, rariteter från 1620-talet fram till 1980-tal kommer att blomma i vår tillsammans med ursprungshyacinten av sorten Hyacinthus orientalis ‘Blue’ och gyllenlack i pastellrosa och aprikos.

Själv gick det inte så bra med min lökplantering helgen. Efter att ha fått cirka 30 tulpanlökar i jorden sa ryggen i från och det blev att krypa ut ur rabatten… Men nästa helg hoppas jag ryggen är ok igen för då ska jag fortsätta gräva, fast kanske lite lugnare den här gången.

De sista rosorna kämpar på, trots regn och kyla.

Först och främst ska jag kratta in alla löv i rabatterna. Det går att finfördela dem först med hjälp av gräsklipparen, men det går också bra att  lägga dem direkt över perenner och rosor. Istället blir det lite mer att plocka bort till våren, men en hel del har förmultnat och på så vis får jag gratis jordförbättring.

 Pärlrönnen med de vita bären är ett av höstens blickfång i trädgården.

Det är också dags att fodra växthuset. Om ni följt bloggen genom åren vet ni att jag använder bubbelplast till mitt lilla växthus. Tillsammans med en värmefläkt blir det möjligt att ha pelargoner och en del andra ömtåliga växter härinne. Det mesta jobbet blir nog att lyfta ut alla krukor som åkte in där i all hast när minusgraderna kom.

Jag har också en del tulpanlökar att gräva ner och i pallkragarna ska det rensas och planteras vitlök. Det är lagom tid för det nu. Det går även att flytta vedartade växter som buskar och perenner. Täck dem bara ordentlig med löv, så att de klarar den första vintern.

Trädgårdens växter håller så sakta på att vissna ner och vila en stund innan det är dags igen till våren.

Det lär dock inte bli den sista turen ut i trädgården, vinstockarna ska klippas och de sista äpplena, Ingrid Marie ska skördas och de sista morötterna ska upp. För även om vintern är på gång så betyder inte det att jag stänger trädgården helt och hållet. Det blir säkert en liten runda då och då för att bara njuta av fröställningar och vintergröna former.

Men vissa saker blir ibland extra påtagligt. Givetvis gick jag ut och kollade in min egen hästkastanj i trädgården och den har tydliga tecken på att vara drabbad av blödarsjukan. På stammen syns små rostbruna fläckar och blödande mörkbruna, nästan svarta sår. Redan tidigare är det här trädet sjukt, kastanjemalen har de senaste åren sett till att bladen missfärgats och får bruna kanter redan under sommaren.

Nu är frågan vad jag ska göra med hästkastanjen som har en egen liten historia. När vi flyttade in i huset för drygt 15 år sedan stod ett litet, litet träd mitt i det som i dag är grönsaksland. Det visade sig att den kom från en kastanj från den stora gården som ligger granne med oss.

I en storm, jag minns inte om det var Gudrun eller Per som fällde den gamla stora hästkastanjen, men vårt träd är en avkomma från detta träd. Jag flyttade trädet till det ena hörnet av tomten eftersom jag visste att det skulle bli väldigt stort och det har fungerat bra som skugga för komposten och som en fond mot hyreshusen på andra sidan.

Forskningen kring denna sjukdom verkar inte ha kommit så långt än, men jag hoppas det stämmer att blödarsjukan kan gå tillbaka och att trädet kan återhämta sig. Annars är det bara att tänka ut något annat, för träd att ersätta med finns det gott om på min växtönskelista.

Höstlöven faller och kylan tar sig in genom den tjockaste tröjan. Men maskrosen ger inte upp. Den här hittade jag i eftermiddags när jag var ute på jobb. Ett jobb som handlar om den trista kastanjeblödarsjukan som nu angriper fler och fler hästkastanjer i Sverige. Återkommer mer om denna sjukdom en annan dag.

Inte mycket för världen just nu, men till nästa sommar hoppas jag att rabatten ska blomma för fullt i rosa,lila toner. 

 Istället ska här bara bli väldoftande perenner, rosor och pioner i rabatten som är cirka 1, 5 meter bred och fyra meter lång. Austinrosen ‘Geoff Hamilton’ och rosen ‘New Dawn’ får stå för det ljusrosa inslaget. Doftpionen ‘Bowl of Beauty’ kompletterar dessa tillsammans med en lila variant av tremastarblomman och ett fluffigt rosa amerikanskt älggräs. Dessa blommar främst under juli och juli. Även om rosorna blommar lite hela tiden.

För att få lite längre blomning tänkte jag skaffa några fler plantor av Röd rudbeckia, ‘Magnus’. I rabatten finns också röllika i olika rosa toner, vitlila flox och funkia som får bistå med grönt bladverk.  Här finns dessutom ett prydnadsgräs som kontrast och en italiensk klematis, ‘Mme Julia Correvon* som växer på höjden och blommar länge. På våren är här mängder av lila tulpaner och en rosa vårärt.

Efter grävningen blev det plats över för ytterligare någon växt och jag tänkte inte dutta med flera växter utan välja en perenn som får gå som en slingrande rosa bäck mellan de andra perennerna. Just nu lutar det åt en armenisk näva, Geranium psilostemon.

När jag komponerar en rabatt är det inte bara färgerna som är i mina tankar utan även bladformer, olika höjd på växterna och att det blir en harmoni mellan dessa. Hur det blir återstår att se till våren.

Strandbinkan’ Fru Frida Lindström’, Jätteprästkragen ‘Bröllopsgåvan’, Höstfloxen ‘Alma Jansson’  och ‘Ingeborg från Nybro’ är alla historiska perenner som funnits i odling i Sverige sedan före 1940. Gemensamt för sorterna är att de har lång odlingstradition, intressant kulturhistoria och bra odlingsegenskaper.

Jag uppskattar att det finns en historia bakom växten.  Mina favoriter är floxen. ‘Alma Jansson’  som ursprungligen kommer från ett småjordbruk i Roslagen och är ljustlila med vitt öga. ‘Ingeborg från Nybro’ är i stället vit med lila öga. Den är från början från ett skogstorp, men har odlats i en modern villaträdgård sedan 1970-talet. Sortnamnet, ’Ingeborg från Nybro’ kommer från den kvinna som odlade den i mer än trettio år och som såg till att bevara den för eftervärlden.

Sorterna har spårats upp, inventerats och samlats in inom Perennuppropet. Uppropet var en landsomfattande inventering av äldre prydnadsperenner och pågick mellan år 2003 och 2010. Bakom uppropet stod Programmet för odlad mångfald, POM.

Jätteprästkragen ‘Bröllopsgåvan’. Samtliga bilder är från Grönt kulturarv.

Till våren lanseras dessa perenner i handeln, i handelsträdgårdar och plantskolor, botaniska trädgårdar och några museeer: Tanken är att alla ska få chansen att odla dessa sorters, som säljs under varumärket Grönt Kulturarv.

Här kan du läsa mer om de olika sorterna;

http://www.slu.se/sv/centrumbildningar-och-projekt/programmet-for-odlad-mangfald-pom/gront-kulturarv/gront-kulturarv-perenner/

Den gula dagliljan växte vidare och bredde ut sig allt mer tills jag en dag tröttnade. Upp ur jorden åkte den och jag gav i min tur bort till andra trädgårdsägare som behövde fler växter. Numera har jag kvar några sorter, bland annat en med mer bronsgul färg och några som skimrar åt rosa. För helt utan dagliljor vill jag inte vara.

 Strawberry Candy är mörkt korallrosa blommor som är vågiga i kanten. Bild från Perennagruppen.

Häromdagen presenterade perennagruppen årets Perenn 2013 som är dagliljan. ”Mångfasetterad, lättodlad skönhet som väcker och stimulerar odlarglädje i alla lägen”, så låter en del av motiveringen till att just dagliljan får utmärkelsen.

I mitten på 1750-talet döpte Carl von Linné dagliljan tilll Hemerocallis, av grekiskans hemera som betyder en dag och kallos som betyder vacker. Även om dagliljans blommor bara lever en dag så kommer det nya knoppar hela tiden som blommar efterhand. Nackdelen är att det kan bli lite skräpigt när de blommat över.

Den rosa, vinröda dagliljan Summer Wine är en av sju sorter som valts ut bland 72 000 olika sorter!

Perennagruppen som består av olika plantskolor i Sverige har valt ut sju stycken sorter. Totalt finns det 72 000 olika och skulle man lyfta fram en namngiven daglilja om dagen skulle de räcka i 200 år! Det kommer också hela tiden nya sorter, kanske är utmaningen att få fram en blå sort. Det finns nämligen ännu inte.