Ang. vårdnadstvist för bråkande föräldrar

Det kan bli alldeles för mycket skitsnack om den andra parten, om barnen tvingas att vara hos dessa bråkande föräldrar! Bråket går alltid ut över barnen!!!!! Även om föräldrarna säger motsatsen! LN

Gemensam vårdnad är det ultimata lösningen men det förutsätter att det handlar om två vuxna människor som sätter barnets främsta före sina egna persoliga åsikter,om den ene eller båda föräldarna inte är vuxen uppgiften går det eller ej att ha gemensam vårdnad, Jag anser att den av föräldrarna som ej anser sig kunna sammarbeta med den andra ska kunna visa varför det skulle vara olämpligt med tex gemensam vårdnad och växelvis boende som jag tycker är den bästa lösningen och man därefter får forma sina liv där boende ,och förhållanden ingår men kidsen får vara numero uno, Jag har själv 4 års erfarenhet av umgängesabotage och skitsnack som jag anser har varit väldigt skadligt för alla och som slutade tyvärr med att jag fick ensam vårdnad och boende gentemot mamman,men jag hade önskat en normal relation med växelvist boende och gemensam vårdnad ,jag tycker det är tossigt att det ska behöva ta åra vis att komma med slutliga domar det är skadligt ...att endast lyssna på den ena som förslaget är är kasst likaså aldrig hörsägen bör aldrig vara bevis och slutligen om det bara ensidig vägran att tillåta umgänge så kallat umgängesabotage så bör inga underhålls bidrag utgå.tack för mig micke.

• micke

Jag ligger själv i en Tvist. för mig handlar det om att vi ska lyssna på barnen och inte som i detta fallet att mamman gör som hon villför att hon tänker på sig själv enbart. Hon vet att barnen inte ville flytta. men det finns inget jag kan göra för att hindra det.. visst jag kan vägra skriva under papperna på barnens flytt. men det hjälper i 3 veckor sedan skriver skattemyndigheten under i mitt namn åt mamma.. så där för svann pappans rättighet. Men nu är jag trött på Systemets slapphet och diskreminering mot ensamma pappor och har startat Pappaliv.se för det är dags att nåt händer. Inte ens Familjerätterna och tingsrätterna känner till PAS = "Parental Alienation Syndromet PAS, är otillbörlig påverkan av barn i syfte att få barnet att ta avstånd rån den andra föräldern. PAS är allmänt förekommande vid konfliktfyllda separationer och utförs oftast av boföräldern "

detta finns mkt mera att läsa om detta på www.pappaliv.se.

så alla pappor slut upp och gör nåt för era barn det är trots allt dom det handlar om. Barnens rätt till båda föräldrarna på lika villkor.

// Pappaliv.se

• pappaliv 4ever

En sak man kan göra är att skriva till de politiska partierna och ställa frågor. Mina erfarenheter från två val: Hittills har det alltid varit några småpartier som INTE svarat! Moderaterna har hemskt gammalmodiga åsikter rörande sådana här ting. Hur illa systemet fungerar under sossarna har vi själva märkt, väldigt mycket byråkrati och skenjämlikhet.

Sänd email till partierna och publicera svaren!

• Jan

Dra inte in barnen i vuxnas konflikter

Vad tänker dom på? De mammor som använder sina barn som slagträn mot papporna. Av ren bitterhet och ilska så bedriver dom denna terror mot sina barn. Att mamman förtalar alla i pappans närhet, sambo el frun, barnens eventuella syskon, farmor och farfar. Ja alla.

Fattar inte denna mamma att varenda ord skär in i barnens hjärtan som en kniv som vrids om varje gång pappan kommer på tal. Fattar inte denna mamma att barnet älskar pappan och inte har ett dugg med konflikten att göra?Att såra en annan människa via barnen är ett effektivt vapen. På bekostnad av barnets tillit till vuxna och får mamman ett övertag. Vad lär sig barnet av denna ondskefulla handling där mamman genom hårda ord och lögner mot pappan kränker barnen så djupt? Kommer såren någonsin att läka? Vad tänker denna mamma som genom att Ingå en symbios med barnen beskyller pappan för att gjort det ena ondskefulla efter det andra. En hjärntvätt utan dess like. Barnet har hamnat i en fruktansvärd lojalitetskonflikt där mamman som är närmast barnen styr. Vad tänker hon på, denna mamma som använder dessa små oskyldiga barn som ett medel för att hämnas på mannen som hon älskade så högt att hon kunde skaffa dessa barn med honom. Dessa barn som sedemera blev hennes så effektiva vapen mot honom. Dessa barn som som mest av allt vill älska sin pappa så som bara barn kan älska: se upp till honom, vara stolta och säga "det där är min pappa." Denna mamma har tagit från dessa barn tilliten till dom vuxna och den trygghet som hjälper barnen att få vingar för att sen stolta och trygga flyga ur boet. Dom här barnen är så vingklippta med hjärtan som gråter och genom en fullständigt vansinnig mamma så börjar dom sin vandring mot vuxenvärlden - känslomässigt trasiga med sår som är så svåra att läka. Om dom någonsin läker. Bara för att en mamma var bitter och arg så har barnen förlorat halva sin själ. Det finns ingen vinnare. Bara förlorare och dom som förlorat mest är ju barnen. Med dessa ord vänder jag mig till familjerätter, domstolar och tingsrätter, till pappor som har som jag , umgänge med mina barn och som blir straffade av sitt ex på grund av denna psykiska misshandel av barnen. det finns ett syndrom som heter Parental Alienation Syndromet PAS som är otillbörlig påverkan av barn i syfte att få barnet att ta avstånd från den andra föräldern. PAS är allmänt förekommande vid konfliktfyllda separationer och utförs oftast av boföräldern. Alienering underlättas av att barnet står i stark beroendeställning till boföräldern. När en boförälder har haft framgång med PAS så har domstolar ofta "belönat" alieneringen med att ge boföräldern enskild vårdnad och/eller "straffat" barnet med att minska eller slopa dess rätt till umgänge med sin andra förälder. I ämnet kunniga psykologer anser att PAS är psykisk misshandel av barn. Det är bedrövligt med kunskapen och intresset för detta hos socialarbetare/familjerätter osv. En vuxen person kan uppenbarligen hjärntvättas och i allmänhet påverkas. Självklart kan även ett barn/ungdom tränas av en illasinnad förälder till att ta avstånd från den andre föräldern. Och oftast är det mamman som är den som "vill få bort" den andre föräldern, fadern till barnet. För mamman är han passé och nu vill hon att det så ska vara även för barnet. Vidrigt beteende!

• Umgängespappan

jag vet att det finns sådana egoister men sen finns det fall där det finns skäl till varför en mor ska ha ensam vårdnad,t ex om det förekommer alkoholmissbruk mm då ska det vara ensam v till det har bkivit en förändring .och den mamman som motsätter sig gemensam vårdnad får HELA pappans släkt på sig dom ser Inte problemet i det hela.o det är jättejobbigt både för barnet och mamman att få vara med om detta .så det finns faktiskt befogade skäl till en del av fallen men självklart ska barnen ha rätt till bägge föräldrarna.men då ska bägge föräldrarna ta lika mycket ansvar och inte utsätta ett litet barn för missbruk MVH en stridande mor

• mamma

Vi skilde oss 1973 ... som vänner ... vi passade inte ihop ... det tog tid att komma underfund med det.

Förutom mitt dagliga arbete så spelade jag i ett dansband, i genomsnitt fyra kvällar i veckan. Ibland en eller två kvällar. Ibland när "Proffsen" inte fått arbetstillstånd och vi fick "rycka" in, 30 dar i sträck. Vi hade inte tid att "riktigt lära känna varandra".

Mina barns mor tog vårdnaden om barnen (nyfödd dotter och en son, tio år).

Jag bodde då i Linköping. Dom flyttade tillbaks till Västerås. Efter ca ett år fick jag av släktingar höra att min son "drev vind för våg", min fd fru orkade inte med honom.

Efter att jag pratat med min fd kom vi överens om att jag tog hand om min son.

Det fungerade perfekt. Vi har aldrig bråkat om barnen. Dom har alltid fått åkt än till den ena, än till den andra. Vi har aldrig "snackat skit om varandra", och om man ser till resultatet så blev det bra.

En gång i mitt liv har jag fått tårar i ögonen. Det ringde på min lokaltelefon. Det var personalchefen på SAAB i Linköping. Du har besök. När jag frågade vem det var fick jag svaret "kom hit så får du se". Det här var snudd på tjänstefel. Jag gick dit, och där står min lilla smala, tunna dotter med en trunk. Hon hade fixat fritt valt arbete genom skolan, åkt från Västerås alldeles ensam till Linköping för att "jobba" på SAAB.

Se alltid till barnens bästa.

• Fogden

Tyvärr så är det tydligen inte alltid så lätt det där med vårdnad och umgänge vid en separation och det även om man som mamma/pappa bara vill väl.

För egen del är jag själv skilsmässobarn så jag visste redan innan hur jag INTE ville att mina barn skulle få det vid en ev separation men tyvärr så gick det inte att undvika eftersom mina barns pappa inte tog sitt ansvar. Jag har aldrig stått emellan, aldrig nekat umgänge utan snarare uppmuntrat - alltid - men vill inte den andre så kan man tyvärr inget göra. Istället var det jag som stod där med två barn som packat sina väskor i god tid för att åka med en pappa som aldrig kom! Har man inte varit i den sitsen så vet man inte hur fruktansvärt dåligt man mår som förälder där ens ögonstenar gråtande undrar "Varför kommer inte pappa?"

När man har haft det så i ett par år förvånar det mig inte om de allra flesta slutar orka kämpa för ett gemensamt umgänge - det tar så på ens krafter att hela tiden vara ensam om att kämpa. Man kan inte tvinga någon som inte vill. Till slut struntade jag i att kämpa, jag lät barnen ringa honom när de ville ses och sen fick han själv tala om varför det inte gick att träffas. Kunde han ta dem så sa jag aldrig nej även om jag många gånger velat men det är inte för hans skull jag släppte barnen, det var för barnens skull.

Vi har idag varit separerade i fem år och fortfarande är där inget umgänge utöver varannan helg samt julafton och barnen frågar inte längre efter sommarsemester med honom. Mycket beror på att vi har en ny sambo som de tyr sig till och visst kan han aldrig ersätta deras pappa men det känns skönt att vi har honom.

Frågan är väl hur man ska komma till bukt med detta som är ett så stort problem för många barn. Ska det skrivas "kontrakt" på umgänge innan man skaffar barn tillsammans?

• J

Hur kommer det sig att mammor kan hålla på att förstöra och skada sina barn samt deras fäder under hur lång tid som helst utanåtgärder från socialen eller familjerätten? Finns det inga tydliga gränser eller lagar? Hur ska man leva normalt i vardagen med dessa bekymmer och ingen som gör något åt det?

• BR

Stöd och Hjälp för Pappor som ligger i tvist efter en seperation ang sina barn

www.pappaliv.se

är en förening som Stöttar och ger hjälp åt pappor som blir orättvist behandlade av bla myndigheter , Familjerätter mfl. samt via föreningens hemsida finns det otroligt mkt info tips mm, i vårt forum hittar man oändligt många pappor som kämpar för sina barn på lika villkor som mammorna har idag.

Så titta in på Pappaliv.se och få stöd du med och berätta om din situation för du är inte ensam.

Pappaliv.se stöttar och ger hjälp i viss mån så långt det går.

http://www.pappaliv.se

Forumet finns här >>

http://www.pappaliv.se/fpl_forum/

Mvh: Team Pappaliv.se

• Team Pappaliv.se

Jag tycker ditt inlägg är mycket bra ,pengar verkar vara ett elende i vårdnadstvister så inget underhållsbidrag vid umgängessabotage.

• olle

Visst...det vore väl bra att de pappor som vägras kontakt med sitt/sina barn slapp betala underhåll men barnen måste ju få de pengarna någonstans ifrån. För det är ju så att de pengar som pappan är "skyldig" att betala ska gå till barnet/barnen och visst handlar det om ynka 1173kr/barn men är man ensamstående med barn så utgör dessa pengar en STOR skillnad och främst för barnet/barnen. Så...om nu inte pappan ska betala dessa - vem ska då göra det?

• J

va glad att det finns bidrag för dessa "stackars ensamstående föräldrar... för i England tex finns inte detta generösa system... by the way ensamstående e en myt.. det kan man bara vara om en förälder är död eller inte vill träffa barnet .. endast då är man ensamtående.. jäkla klyscha.

• ackeman

Jo visst är det jobbigt! Har gemensam vårdnad av mina barn. Försöker nu få socialen att göra en utredning för andra gången.

Barnen har bott 11 år nu med en alkoholiserad mamma med en fruktans kort stubin. förra gången stannade det vid en förhandsbedömning eftersom Soc vägrade kontakta förra skolan, som för mig bland annat berättade att barnen var rädda för mamman och att jag verkligen måste försöka få dem där i från. Tyvärr hade de inte lämnat in en anmälan. Soc kontaktade bara den nya som knappt hunnit lära känna barnen. De menade på att min anmälan mer handlade om att jag nekats umgänge långa perioder. Inte blev jag trodd på att barnen kunde namnge mammans favorit pubar de fick besöka otaliga gånger vid 4-års ålder eller mammans skrikande åt sig själv mitt i nätterna och anledningen till att de tvingades flytta. Istället försökte halvhjärtat förmå mamman att låta barnen träffa mig oftare

Den här gången har det ena barnet ledsnat och bett om att få flytta hem till mig snarast pga att mamman dricker varje dag och ska ha fyllesnack med barnet på nätterna. barnet tvingas i bland upp på natten för att gå ut med hunden, och hon är så uppbunden vid mammans krav att betygen sjunker och hon inte kan umgås med kompisar på fritiden. enda umgänget är mormor och morfar.

Har nu själv uppmanat skolpersonal som barnet berätat det här för i två månader att göra sin plikt och lämna in anmälan. Verkar som de tänkt vänta till sommarlovet för att slippa ta det jobbiga sen.

Nu vet jag inte hur det kommer att gå eftersom soc inte vet vad medberoende är. Barnet kommer ha svårt att stå upp för det som det själv vill. De har redan blivit hotat med att det inte kommer ha något rum kvar om de skulle flytta därifrån m.m.

Sitter här i en sen nattetimme och tänker på mina 2 barn. Mamman tog dem och stack för 4 år sedan, sen dess har livet varit ett helvete. Ständig kamp för att få träffa dem, och försöker man få hjälp av socialen, då får man visst lov att prata med dem, men sen händer inte så värst mycket mer. Jag ser på övriga inlägg, att det inte bara är jag, som råkat ut för detta.

Nu har en ny lag kommit, där att man kan förlora Gemensam vårdnad, om man inte samarbetar. Förhoppningsvis innebär det, att mamman inte längre kan sabotera umgänget, så som hon tidigare har gjort...

Ett nytt forum har sett dagens ljus, där man försöker hjälpas åt, att verka för barnens rätt till båda föräldrar. Där både mamma och pappa är välkomna.

Klicka in och var med i att bygga upp den med dina synpunkter och erfarenhet.

www.foraldra-jouren.se

• föräldra-jouren

Där finns mycket stöd för båda parter att få för både mamman och pappan om de är intresserade.

Föräldra-Jouren.se är en helt Könsneutral föärening som startar upp lokala grupper runt om i landet.

Vi sätter barnen i fokus och försöker att komma med råd tips och hjälp av olika slag.

Är man i en tvist och vill ha hjälp eller stöd är man hjärtligt välkommen att gå in på Föräldra-jourens hemsida.

http://www.foraldra-jouren.se

• http://www.forladra-jouren.se

Hej! Hoppas att ni orkar kämpa på. Stackars ungar som hamnat i denna situation. Louisfallet kanske skapar lite mer ansvarstagande från myndigheternas sida så att de börjar göra något i tid!

• Madame Mims

Jag förstår att alla pappor kan känna sig bittra & sårade om de blir behandlade på de vis du beskriver. De har jag full förståelse för. Men alla är inte så som de du beskriver, tänk på det. De sitter nog många mammor & dör i sin själ för detta du skrivit när du inte vet vad som sker i deras vardag, du är ju inte där.

Man kan inte döma andra förrän man hört båda parter. Och tyvärr står alltid ord mot ord. När jag läser de flesta och ditt inlägg så blir jag tom, ledsen och arg. Det är tråkigt att det är såhär i de flesta familjer och att det finns mammor som beter sig så, och det är också så att de som får betala priset är barnen inte mamma eller pappa. Lyssna först på båda parter döm sedan utefter din egna åsikt. Vad är rätt och vad är fel? Alla människor har olika behov, åsikter, känslor m.m. Det är inget varken du eller jag kan styra över. Domstolen finns till för en sak, hjälpa ett barn när dennes vuxna föräldrar inte kan komma fram till vad som är bäst för barnet. De ska medla. Annars skulle vi inte ha en domstol.

Men varken du eller jag vet vad som försiggår bakom stängda dörrar, sen kan alltid den ena eller den andra parten se till att "snacka skit" så det blir till dennes fördel. Utan en tanke på barnet som sitter i mellan de två som den älskar mer än allt. Men vad vet vi om det? Har barnet någon rätt att få säga vad den vill eller vad den känner? Vi vuxna lyssnar för det mesta inte på dem för vi eller snarare de flesta, har tyvärr glömt bort hur det är att var barn. Du vet inte hur det är att vara mamma, att bli lämnad och trampad på som man vare skit. Ska man då niga och bocka till fördel för en person som igentligen inte bryr sig om sitt barn? Att man har levt i en tro att man är en familj men sen bestämmer sig pappan helt plötsligt för att det inte är rätt familj han har och lämnar.

Där står mamman kvar med ett brustet hjärta, och ett litet barn, men pappan han lever vidare som om ingenting har hänt. Och mamman vet att hon måste orka tro att det ordnar sig en dag, för sitt barns skull, fast hon igentligen bara skulle vilja lägga sig ner och dö. Ska mamman då skita i hur sitt barn mår av att vara som en leksak som slängs mellan två vuxna människor, för att pappan kan få PAS? Om nu pappan är så blind och döv för vad mamman känner och önskar UTEFTER barnet, som hon vårdat under tiden som pappan har jobbat och roat sig, så pass att pappan skiter i att barnet kan fara illa, ska då mamman ge med sig för att pappan inte förstår sig på barn och för att han beter sig och är som ett barn själv? Men mamman då????

Som lever med barnet dag ut och dag in, skiter i sig själv för att sitt barn ska ha det så bra som möjligt. Sliter som ett djur för att få ihop vardagen, jobbar på såriga knän som värker och som har slutat tro på kärlek. Hon lever tackvare sin kärlek till barnet. De tänker inte ni pappor på som är vistelseföräldern, att varje gång ni sårat barnet, skitit i det ni lovade förra gången eller havererat det mamman byggt upp, så är det vi som får plocka upp bitarna efter det ni lämnat, för då är ni ute ur barnets liv för en till två veckor? Där står barnet och skriker inombords: Pappa, gå inte....

Alla har vi en ryggsäck som vi bär, och det är något vi får leva med. Det sägs att tiden läker all sår, men det gör det inte. Man lär sig att leva med dem... Men det är inget ett barn ska behöva uppleva för oavsett sanning eller ej, så älskar barn BÅDA sina föräldrar. Tack på förhand!

• EnsammaMamman

PAS är någonting de flesta inte känner till och det är orväckande att det får hända om och om och om igen. Skilsmässor är vanligare än kärnfamiljer numera och i varje skilsmässa finns det barn som blir drabbade. Är själv i den sitsen med mitt ex . Pappliv.se är bra men vad finns det för mammor som sitter där jag sitter?? på Pappaliv blir man som mamma mörkrädd för allt "hat" mot mammor. Inte bra för det finns många av oss mammor som sitter i samma båt som er pappor som har utsatts för PAS. Ligger i en flera års lång rättstvist och snart är det nog klart har jag tänkt länge nu. Saknade av mina gossar är stor och mina sår är lika djupa som mina söners sår. Jag önskar att myndigheterna någon gång kanske skulle vakna och ta alla skillsmässobarns fall på allvar. Inte konstigt att så många ungdommar i dagens samhälle mår så dåligt idag , utan hjälp och stöd i sina familje missärer från barndoms tiden

• en ledsen mamma