En del barn har allt - andra har inget

Jag har upplevt liknande situation som mamman med två barn. Aldrig att pengarna räckte. Det är lätt att slås ned av tankarna att det inte finns pengar. Vad jag kom till insikt med var att om man accepterar situationen så blir den, i alla fall, psykiskt lättare att hantera. Och så småningom också lättare att komma ur. Jag tycker inte att hon med oro skall se fram emot dotterns högstadietid inne i stan. Vad jag däremot tycker är att hon skall stå rak inför de andra föräldrarna och säga att "nä-vi har inte råd med det och det". Hon kommer att bli förvånad över hur många som håller med henne. Själv gjorde jag så i mitt ena barns klass. Jag vägrade att betala 700 kronor för hans klassresa. Det visade sig att drygt 50% av de andra föräldrarna tyckte det var bra. Till sist vill jag bara säga- det finns folk som "har" allt och "kan göra allt" men som har trädgårdsmöblerna i köket på vintern eftersom de inte äger något köksbord. Det går inte att överleva enbart med en fasad.

• Eva

Det gäller ju att kunna förklara för barnen varför dom inte alltid får det som vissa andra barn har fått. Många föräldrar ser till att "sko sig själv" först. Det skall vara stor TV eller hemmabio, ny bil och "fina" möbler, telefoner och andra tekniska grejer. Vissa föräldrar är tvärtom. De ger barnen precis allt, dom pekar på, i första hand. Det är inte barnen som är rika eller fattiga. Det är väl föräldrarna? ON

Du säger såhär! Det är väl inte barnen som är rika eller fattiga, det är väl föräldrarna! Sant! I båda fallen kan det gå snett för barnen. Ett barn som får allt vad det pekar på utan att behöva motprestera får inga verktyg med sig att klara vuxenlivet med. Barn till fattiga men vettiga föräldrar kommer många gånger bättre rustade ut i samhället. De barn som har det värst är de som har fattiga, ointelligenta föräldrar som inte bryr sig angående sina barns behov! Det är derför som det är så viktigt att skolan ser barnens behov och ger alla barn samma möjligheter. Det är också viktigt att även vi vuxna som inte har småbarn längre fortsätter bry oss om och försöker få förbättringar till stånd!

• fattiga o rika

Det är otroligt lätt att leka förståndig och komma med pekpinnar när man inte sitter i samma sitts...ingen vet hur någon annan har det förän man själv beinner sig precis där.

Jag undrar ofta när jag läser om familjer som lever på mindre ekonomiska ramar än vad jag själv gör, om det finns något sätt att kunna göra något.

Hur kan jag förmedla de kläder och grejor som mina ungar "växt ur" men som fortfarande är snygga och fräscha till barn som behöver dem utan att ge en känsla av allmoser/välgörenhet eller att gå vägen över loppisen?

(jag lämnar grejor till loppisar och secondhand för att jag tycker att det är slöseri att bara slänga. -men varför ska någon tjäna pengar på grejor som jag gärna ger bort och i vissa fall är det kanske så att de som verkligen behöver dem, inte kan köpa dem på loppisen heller?)

Det sista jag skulle vilja göra är att få någon annan att känna sig låg, eller behöva känna att det är "skämmigt" som den ena mamman så träffande uttrycker det. Men det känns onödigt att vissa av oss slänger grejor när andra av oss behöver dem.

• undrande

Märkligt att någon är förvånad över situationen för barnen... Individualismen har främjats till den utsträckning att föräldrar prioriterat sig själva i alla lägen.

Varför kämpa för familjen? När man kan leva utan att ta hänsyn till någon annan?De personer jag syftar på har blivit för bekväma att kämpa och skulle inte ha barn från första början.Mammor till barn med olika pappor osv. Skiljsmässostatistiken är högst i världen i sverige. Och det är inte konstigt att barnen hamnar i kläm!

• kk

Nu får du väl ändå skärpa dig! Det finns väl barn i familjer där det finns både mamma och pappa som har det för djävligt. Att i dagsläget ge sig på mödrar som har olika pappor till barnen är väl att ge sig ut på hal is! Inget av det du nämner har någon relevans för barnens mående. Det finns väl familjer där ytan verkar spegelblank där det kommer fram fakta om övergrepp och misshandel efter flera år. Allt handlar ju om hur samhället) ser på barnen och vad vi kan göra tillsammans för att de skal få en hyfsad uppväxt.

• fattiga o rika

Vist finns där fall där föräldrar prioterar sig själva i stället för barnen. Men jag tror nog att de flesta fattiga i dagens sverige gör allt för att priotera barnen.

Är själv en av dem.. Jag ser alltid till att mina barn får det nödvändigaste, jag själv kan gå i håliga gympa skor i flera månade för att mina barn ska få vad de behöver först. Förstår inte vad du menar med: (Varför kämpa för familjen? När man kan leva utan att ta hänsyn till någon annan? De personer jag syftar på har blivit för bekväma att kämpa och skulle inte ha barn från första början.)? Jag käpar för min familj och det jag kan bistå med till andra familjer som är i behov gör jag det. Jag kämpar varje dag för att det ska fungera för min familj. Men allt handlar inte om fattigdom. Det finns många rika som skiter i sina barn vist de får allt men var finns kärleken till dem. Man kan inte köpa barns lycka..

Vad har det med saken att göra att man har barn med olika pappor? Funkar inte förhållandet eller om det har skett en tragedi i familjen ska ska man väl kunna få leva vidare? På dig låter det som ett brott.. Hällre att jag bryter upp förhållandet och hittar en ny än att leva i en familj med mycket bråk o ingen kärlek det är inte heller bra för barnen. Så vad är bra för barnen jo det ska jag säga dig, det är kärleksfulla föräldrar som bryr sig om dem kan ge dem kärlek och sätta grännser och regler. Inte alltid lätt men man gör ju vad man kan. Detta handlar inte om man är fattig eller rik..

Ja tyvär är det ju alltid så att vad som än händer här i samhället så är det alltid barnen som kommer i kläm men oftast efter ett tag så ser de anurlunda på det, och kan förstå varför det blev som det blev och att det inte har med barnen att göra utan oss vuxna hur vi hanterar olika saker.

• Fattig mamma med mycket kärlek till barnen

Åh, vad bra du har du skrivit! Javisst är det så- man måste säga ifrån och det är VI vuxna som måste sätta gräner för vad som är rimligt och nödvändigt. Håller med dig om det där med fasaden också...

• Tina

hej jag tycker att rubriken var bra och lärorikt. men jag själv jobbar och har ochså svart att få pengarna att räcka både till hyran räkningar medeciner.osv........... då kan jag verkligen förstå deras situation dom får verligen de minimalaste som finns och jag tror inte att det är dom själva som valt detta det handlar väldigt mycket om diskriminering trots att man har en utbildning så får man inte jobb och vad gör man då sitter man hemma och väntar eller vänder man sig till socialen för hjälp men även där så får man negativa åsikter jag tycker inte det handlaR OM ATT UTNYTJA UTAN DET ÄR DET ÄNNDA VÄGEN FÖR DOM JAG KÄNNER JU NÅGRA SÅ DET ÄR DEÄRFÖR JAG VET DET ÄR BARNEN SOM BLIR DRABBADE AV DETA DETA BORDE VI TA PÅ ALLLVar etersom barnen är i framtiden!!!!!!!

• hanna

Normerna för socialhjälp varierar men tycks ha skärpts. I en del kommuner erhålls ingen hjälp om man sitter i en bostadsrätt. Bostadrätten anses vara kapital även om den är intecknad med lån till fulla värdet. Lån ersätts ju inte.

Ett alternativ till socialhjälp (försörjningsstöd) fanns tidigare. Man kunde begära jämkning av skatten med hänsyn till stor försörjningsbörda, s.k. existensminimum. Denna möjlighet borttogs 1996.

Har funderat lite på orsakerna till dessa beslut och därmed ur statistiken fått fram att denna kategori av människor består till 60% av folk som kommer från andra länder. Kan det vara så illa att våra politiker, oavsett tillhörighet, försöker få dessa människor att återvända till sina hemländer?

Önskar det fanns en möjlighet för både barn och vuxna att kunna ta en semester från det ständiga grubblerierna och förnedrande kontakter med sociala myndigheter. En semester som skulle syfta till att få kraft att orka med de reella krav samhället ställer i fråga om att skaffa arbete eller försörjning.

En betydligt högre, men kortsiktigare ekonomisk hjälp, såväl som ett samarbete med de olika myndigheter som finns, skulle kunna lösa problemen under förutsättning att de hjälpsökandes åsikter respekteras.

I det långa loppet skulle samhället därmed slippa kontinuerlig försörjning och kostnader som ofta uppkommer när de hjälpsökande pressats så hårt att hälsan sviker.

• Taggen

Man blir impulsivt riktigt öm i själen när man läser om barn som har det svårt. Fattiga ensamstående mammor m.fl. som inte har råd att hänga med i märkeskarusellen. Visst är det för jävligt. Fy fan - och inget kan man göra. Men allt handlar om i vilket perspektiv man sätter saker och ting. Själv har jag inte råd att ge mina barn var sin Porsche när dom blir 18. En del av deras kompisar får sådant. Mår mina barn dåligt för det? Nä - och hade dom gjort det hade det varit deras problem. Inte mitt. Vi stackare åker till Gran Canaria. Alla andra åker till Thailand. Är det nåt att gnälla över? Nä. Och den jävel som gör det kan stanna hemma nästa gång. Är jämförelsen verkligen adekvat? Tja - varför inte? Problemen för de barn som diskuteras tycks vara att deras mammor inte har råd att köpa dom där jeansen för tusen kronor paret som dom kostar nuförtiden eller den där ipoden eller den där mobilen. Jag säger: skit i prylarna. Stärk barnen istället. Lär dom att det bästa i livet är gratis. Fågelkvitter. Sol och bad. En joggingtur i skogen. Kärlek. Det finns hur mycket lycka som helst som inte kan köpas för pengar. Ge dom inre styrka att inse att hela prylköret är hästskit. Hur fan har barnen i Irak det? Och barnen i Afrika? Högsta lyckan för dom är om de överhuvudtaget har nån förälder i livet. Gatubarnen i Brasilien? Traffickingoffren i Ryssland. Barn i hela välden lider outsägligt av reella plågor. Vad snackar vi om här i Sverige? Att pågasnöret inte har fått nån kameramobil? Att tösabiten får gå i HM-jeans? Sluta tjura och gläds istället åt att detta upplevs som problem ty det säger mycket om hur vi har det i det här landet.

• Dr Ståhl

Fånga dagen alla Helsingborgare vad kan vi göra för dessa föräldra och barn.

Tänk efter vad kan jag bidraga med har jag något som finns på vinden eller i källaren som jag inte använder.

Kanske finns det en gammal bilbana docka eller cykel.

Barnen skulle bli överförtjusta om man kunde skänka något.

Helsingborgs Kommun var kan jag skänka och lämna något som gör barnen lyckliga.

Jag har en flickcykel och en pojkcykel att skänka till barnen som ni hade reportage om i dagens tidning.

Skriv gärna i tidningen hur vi ska gå vidare för att hjälpa barnen.

Man skäms att Helsingborgsbarnen lider.

• Fånga dagen

Du är inte ensam. Säg som det är: Vissa föds rika och kan segla fram på en räkmacka utan större ansträngning. Andra måste kämpa – och de som kämpar är de som dör med flaggan i topp … hälsar SvenG.

• SvenG

Det är ju inte meningen att människor skall behöva leva på socialbiddrag någon längre tid. I dag är det inte ovanligt att socialbiddragsberoendet permanentas efterson man inte får människor vidare ut i arbete. Det är när människor måste på leva socialbidrag länge som de verkliga problemen kommer. EX. En person har arbete, hem, banklån m.m. men något händer som gör att man inte kan arbeta vidare, man kan ju drabbas av en sjukdom som FK inte godkänner. När detta sker så får du ingen sjukpenning och du är för sjuk för att kunna stämpla för söka arbete och plötsligt står du utanför allt som tidigare gav dig ek.trygghet. Den första tiden har ju de flesta lite extra mat i frysen, kläder från sitt normala liv m.m. men kommer i en jäkla sits pga att soc inte accepterar att man betalar banklån och annat som normala människor betalar så du blir snabbt skuldsatt. Den vuxna som fram tills dess levat normalt blir nu i psykiskt dåligt skick av allt detta och barnen straffas mångdubbelt. Förutom att hela familjen rasar samman, så få de nu gå till skolan sämre klädda (här handlar det inte om märkesjeans dr Ståhl)och med sämre förutsättningar på alla plan. Det skall vara sjuhelsikes underbara vuxna som klarar av att lotsa sina barn genom allt detta om man själv samtidigr kämpar för mat på bordet,hålla fogden och andra fodringsägare stången m.m. Det jag vill säga med detta är att alla kan drabbas särskilt i dessa tider när FK börjat leka doktor. Till slut är personen utfattig och kan inte hävda sig på arbetsmarknaden om än han eller hon skulle bli psykiskt frisk. Vem anställer folk med trasiga tänder, dåligt klädda och som ser allmänt tilltufsade ut? En arbetsgivare vill ha socialt anpassade anställda.

• fattiga och rika

Ja det er en mycket intresant diskution faktist er socialbidragen för en 3barnsfamilj är 11000kr! av detta ska man klara allt mat kläder mediciner telefonräkning eller vad man har nu att betala om jag skulle behöva söka deras hjälp tror inte jag skulle klarat mig det er mycket lönare att jobba så jag tror inte att dessa mäniskor känner sig bra (många som kallar dom för utnytare)

• sade

Den här grabben, Emil i Lönneberga, verkade trivas rätt bra. Han hade varken mobiltelefon med inbyggd kamera, inte någon häftig dator eller MP3-spelare. Han trivdes med sin tillvaro, kanske för att det inte fanns någon TV, där han kunde få tokiga idéer av alla glamourösa tvåloperor som flödar i dagens samhälle.

Folket levde bra, utan en massa banklån, man rättade mun efter matsäcken och försökte inte ge sig ut att vara något man inte var.

ps - nu ska jag lägga in mitt egenprogrammerade stryktippsprogram, i min dator, och se om jag får en "tretta" till - ds

• pensionären

Jag förstår din poeng men, vem vet vad Emil hade tyckt om det funnits grannungar med mycket finare prylar än han själv hade. Dagens Ida hade nog inte blivit så glad över ett gammalt sammetsskrin med snäckor på hällre.

• fattiga och rika

Det här är exakt vad jag menar. För att åstadkomma ett "lyft" behövs avlastning (vila) och en rejäl insats, ekonomisk såväl som att utnyttja all sakkunskap OCH att ens egna åsikter (skrev jag) skall vägas in.

Tvång hjälper ingen. Ursäkta om jag skrev för kortfattat, det var inte meningen att låte småborgerlig om du nu uppfattade det så. I andra linor har jag föreslagit ett ombud, någan att luta sig emot och som kan lotsa en igenom den djungel av hinder som finns på vägen till ett fritt liv. Detta ombud kan och bör vara en från förvaltningarna fristående person.

• Taggen

Jag förstår och tror att vi är inne på samma bana.Har försökt starta en debatt som heter Skrota Socialen! Nu hoppas jag på att få många goda ideer om vad som skulle kunna finnas istället!Ni kan väl komma över dit också!

• fattiga o rika